Nån har skruvat på värmen och sikten har förbättrats. Jag har decimerat lyckoklövern, haft blom­bytardag och besök av en krympling.

Mera värme
Klockan 7.30 låg sjön spegelblank, solen sken från molnfri himmel och termometern visade 15,6°. Sen ökade värmen efter hand för att som mest ha kommit upp i drygt 26°. Lyckligtvis ligger trappan i skugga ända fram till sen eftermiddag så den har varit ett populärt tillhåll både för mig och Mia.

Förbättrad sikt
Tänk vad mycket enklare allting blir när man vet hur man ska göra… Förra lördagen kollade jag för säkerhets skull att min siktdjupsmätning var rätt gjord. Det var den ju inte.

Secchiskivan ska sänkas så djupt att den försvinner ur synhåll för att sen dras upp tills den syns igen. Så hade ju inte jag gjort, men idag blev det rätt. 2,86 meters siktdjup mätte jag upp, dvs 30 cm mer än tidigare.

Decimerad lyckoklöver
Lyckoklövern har så gott som blommat ut och för att inte fröna ska sprida sig ryckte jag upp dom flesta plantorna när jag var tillbaka på landbacken och hade fått en svalkande simtur. En stor del var redan på väg att torka bort, men jag ville ändå gardera mig.

Blomman, framför allt bladen, är väldigt vackra tycker jag, men den sprider sig som bara den så det gäller att hålla efter den. Nu återstår bara några få plantor men nästa år täcker den säkert hela blomlandet igen.

Blombytardag
Urvalet av vilda blommor börjar minska. För det mesta är jag snål på dom odlade blommorna och plockar vilda i stället men nu återstår bara ett fåtal av dom jag gillar. Idag var det dags att byta innehåll i blomvaserna.

Gullris är ingen favorit men för att få omväxling till röd­klin­ten plockade jag ändå en liten bukett och stack ner några såpnejlikor som fortfarande blommar. Dom asiatiska liljorna sjunger på sista versen så jag tog in dom som fortfarande var hyfsat fräscha.

På trappbordet fick jag till en liten klintbukett av sommar­blommorna jag sådde, resten har inte grott eller torkat bort. Nu väntar jag ivrigt på att klematisen ska slå ut. I fjol blommade den inte alls men i år har jag räknat till åtminstone sex knoppar.

Den är ovanligt sen beroende på att den står så skuggigt till men om jag ställde den i full sol skulle den antagligen stekas. På den här tomten finns det i stort sett bara sol eller skugga, få ställen mitt­emellan.

Besök av en krympling
Framåt halv sju-tiden i kväll satt jag ute på trappan och åt middag. Jag hörde ett tydligt prasslande från grannens häck, men antog att det var Mia som var i jakttagen och tänkte inte mer på det.

Några ögonblick senare ser jag en mård­hund dyka upp och leta efter ätbart i marken på min sida om häcken. Jag tänkte precis huta åt den men såg i samma ögonblick att den hade väldigt mödosamt att röra sig. Antingen saknades ett ben eller så var det illa skadat.

Den ömkliga synen fick mig att tänka om. Det var ju faktiskt synd om stackar’n. Den kommer att bli ett lätt byte för sin fiende, dvs lon. Mig veterligen har den inga andra fiender – utom människan förstås. Lon betraktar den som inkräktare på sitt revir och dödar den därför har jag läst.