Vintertiden har delvis börjat, ”snuttfia” har nästan kolliderat med en jycke, jag har fungerat som användarstöd och upplevt déjà vu.

Rätt men fel
I natt klockan ett slog vägguret två slag trots att tiden var rätt!? Efter några sekunder kom jag på varför. I söndags kväll ställde jag tillbaka timvisaren för att övergå till vintertid, men se det funkar ju inte på ett pendelur. Det måste naturligtvis stå en timme för att slagverket ska vara i fas.

Hur kunde jag missa det den här gången när jag alltid har gjort rätt tidigare? Alzheimer light förmodligen.

Modig kisse
I söndags kom sommargrannen psykologen knallande in på tomten med Kasper i ledband. Kasper är en levnadsglad och social hund av rasen cavalier king charles spaniel. Eftersom jag var ute på tomten stannade besökarna vid syrenbersån. Mia flydde uppför vindstrappan, men nyfikenheten tog så småningom överhanden så hon vågade sätta sig längst ut på trappan och spänt iaktta det fyrbenta vidundret.

Kasper var fullständigt ointresserad av Mia, men såg det lämpligt att markera på ett par ställen. Den långa linan medgav att han kom så nära trappan att Mia ansåg det säkrast att fly uppför vindstrappan igen, men hon var snart nere tillbaka.

För att aktivera Kasper medan vi pratades vid, kastade reservmatte boll. Det är det bästa Kasper vet, han tröttnar aldrig på att springa och hämta den.

Nu blev Mia också intresserad. Hon smög sig allt närmare Kaspers språngrutt och vågade sig till slut upp till fronten på Silverpilen. Varje gång Kasper sprang förbi, skjöt hon rygg och burrade upp svansen för säkerhets skull. Kasper ignorerade henne full­stän­digt, han hade bara ögon för bollen.

Då bestämde Mia att hon minsann skulle fånga bollen och satte i väg efter den. Men hur det kom sig, var Kasper i vägen så hon nästan kolliderade. Hon hoppade blixtsnabbt åt sidan och fräste till medan Kasper obekymrat nappade åt sig bollen och vände tillbaka till matte. Mia sprang omedelbart tillbaka till bilfronten och intog på nytt anfalls-/försvarsställning.

Utfallet satte trots allt sina spår. I fortsättningen gjorde Kasper en liten krok varje gång han passerade Mia, men hon nöjde sig i fortsättningen med att iaktta bolljagandet. Om Kasper hade stått still, är jag säker på att hon så småningom hade gått fram och snusat på honom. Hon är allt en modig liten kisse.

Modigt?
Att tacka ja till att lära nån använda Publisher utan att på länge ha genomfört utbildning i nämnda program är antingen modigt eller dumdristigt. Tack vare att jag har jobbat med Publisher i flera år, visste jag ändå att jag kunde bidra med ny kunskap.

Igår efter lunch infann jag mig som avtalat hos två användare som redan var riktigt duktiga tyckte jag. Det handlade inte om regelrätt utbildning utan mer om att svara på frågor och komma med lösningar på problem dom hade. En fråga återstod när jag lämnade dom efter tre timmar, den hade jag inget svar på utan bad att få återkomma.

Igår kväll hade jag letat rätt på svaret, testat funktionen (infoga bild i figur) och mejlade instruktioner om tillväga­gångs­sättet. Idag fick jag ett tack-mejl: ”Och tack för igår – det var faktiskt givande – och den här instruktionen!”. Skönt att höra att jag blev ”godkänd”.

Déjà vu
Under tiden jag satt hos användarna, slog det mig att jag kände igen situationen och allt jag sa. Just den här situationen drömde jag för ett tag sen om att jag befann mig i. Det händer rätt ofta så jag var inte alls förvånad. Det bekräftar bara uppfattningen att allt som kan hända redan har hänt.

Sommarkläderna är på vinden, snöskyddet förbättrat, båten på land, en kapslad OM-funktion löst och toaletten fungerar igen.

Klar för vintern
Tack vare Mia är sommarkläderna på vinden. Hon ”lurade” upp mig igår så jag tyckte jag lika gärna kunde passa på att ta ner höst- och vinterkläderna. Och för att få plats med dom, måste sommarkläderna givetvis upp på vinden. Efter fyra vändor var det klart. Skönt, nu är jag rustad för kyla.

Snöskyddsförbättring
Efter ”garderobsbytet” tog jag i tu med snöskyddet. Jag hade varit onödigt snål på häftklammer, därför hade nätet släppt. När jag var klar med ena halvan dök händige släktingen upp. Meningen var att dra upp båten, men han började med att göra en insats som snickare och skruvdragare. Antar han tyckte att mina valhänta försök kunde göras bättre?

Båten i ide
När snöskyddet var klart var det dags för båten. Den här gången hade jag definitivt bestämt att jag inte skulle ådra mig nåt ryggskott, släktingens fyrhjuling fick göra grovjobbet.

Och det gjorde den med glans, på ett par minuter var båten på land och efter ytterligare ett par låg den på sin vinterplats. Suveränt med händiga, hjälpsamma män och praktiska maskiner. 🙂

Excel-övning
Då jag gjorde i ordning uppgifterna till ”vana Excel-användare” tänkte jag mig också en kapslad OM-funktion, men lyckades inte lösa den själv så jag gav upp. Idag löste jag den efter lite logiskt tankearbete.

Min lilla formel skulle kolla om vatten- och lufttemperaturen medgav bad. Det förutsatte att både vatten- och lufttemperatur måste vara större än eller lika med 20 grader. Som resultat ville jag lägga ut texten Badväder!, respektive Inget badväder. Formeln fick slutligen följande utseende: =OM(B2>=20;OM(B3>=20;”Badväder!”;”Inget badväder”);”Inget badväder”).

Toan fixad
Mekanismen som stänger av vattenpåfyllningen till toaletten slutade fungera helt igår. Idag gav jag mig den på att jag skulle fixa problemet. Det svåraste visade sig vara att få bort locket till vattenbehållaren. Anvisningen i instruktionsboken bestod av två enkla steg, men bilden var totalt värdelös.

Så småningom fattade jag hur dom menade och kunde lyfta av locket. Insidan på behållaren såg värre ut än jag hade föreställt mig… Tre års avlagringar innebar att allting var täckt av en mörkbrun massa som härstammar från sjöbottnen. Efter rengöringen kollade jag att allt fungerade, satte tillbaka locket och drog en lättnadens suck. Nästa gång behöver jag inte konsultera handboken.

Att oroa sig gör aldrig morgondagen lättare, det gör det bara tristare idag.

Anonym

Jag har planerat för våren, löst en cirkelreferens, måste förbättra min konstruktion och undrar vem i all världen som bjuder på kaffe i morgon?

Kursplanering
Att planera kurser för hösten i juni tog emot, men att planera för vårens kurser i slutet av oktober är helt ok! Den här gången genomfördes grovplaneringen vid mitt köksbord över en mugg kaffe. Jag hade bjudit in min uppdragsgivare för att hon skulle få se var och hur jag bor.

Det är ganska fantastiskt att resultatet av ett personligt möte blir så mycket mer givande än kommunikation på distans. Fast bristen kanske bara ligger hos mig? Jag har oerhört svårt att vara kreativ om jag inte ser min motpart eller har ett mänskligt ”bollplank”. På det här sättet blev vårens kursprogram klart mer tilltalande, både i fråga om bredd och innehåll.

Cirkelreferens
Dom första lösningarna har börjat droppa in från deltagarna i ”Lär dig mer om Excel”. En av uppgifterna bestod i att skapa en länkad formel och där stötte en person på patrull. Hur hon än bar sig åt fick hon meddelande om cirkelreferens. Mitt första råd visade sig inte vara till nån nytta, så hon skickade kalkylen med felet.

Jag förstår hennes frustration – jag kunde inte heller upptäcka felet med en gång. Men snart nog hittade jag det och kunde förklara det för henne med vändande mejl. Mitt självförtroende är därmed återställt. 🙂

Dålig konstruktion
Ena halvan av snöskyddet har redan gett upp… Nätet har av nån mystisk orsak lossnat från den nedre listen. Om det beror på att Mia har varit i farten eller för att vinden har varit så våldsam vet jag inte, men oavsett vilket måste jag förbättra konstruktionen. Det ligger på morgondagens att göra-lista.

Vem är Lisbeth?
I den här lilla byn bor det inte särdeles många själar, men varken händige släktingen eller jag kan lista ut vem Lisbeth är? Anledningen till att vi undrar är att vi båda har läst hennes annons i veckans Annonsblad (se bilden).

Varken släktingen eller jag är intresserad av kaffebjudningen, men vill gärna veta vem Lisbeth är? Vi tycker det är snudd på pinsamt att inte känna till en bybo… Vi har en teori, men ingen möjlighet att verifiera den.

Om man står mitt i byn strax före klockan sjutton i morgon kanske man ser vart alla människor tar vägen? 😀

Bästa föret och bäst före-datum är passerat. Jag har handarbetat(!!), grattat mamma och blivit varmt mottagen.

Glatt före
I morse var det dåligt­ före – eller bra – beroende på hur man ser det. Kombinationen av nattens minusgrader och en våt vägbana innebär givetvis halka, vilket har bekräftats av dom som förflyttade sig i bil på sommardäck. Bästa föret har också ett bäst före-datum. Det börjar bli dags att byta till vinterdäck även i våra sydliga nejder.

Skåpfynd
Den enda jag känner som mal kaffet före varje bryggning är händige släktingen. Det gjorde tydligen jag också sommaren -92. Idag hittade jag ett paket kaffebönor och en liten elektrisk kaffekvarn längst upp i ett skåp. Kaffepaketet hade bäst före-datum 26.8.1992.

Undrar om kaffebönor verkligen blir föråldrade? Enda sättet att ta reda på det är förstås att mala och brygga kaffe på dom, men förmodligen blir dom rätt avslagna med åren. Vem blir inte det förresten? -92 var jag inte ens medelålders, nu närmar jag mig pensionsåldern. ”Ja, tänk vad den tiden går” sa han som fick skäll av chefen för att han var sen till jobbet.

Handarbete
Nackdelen med att vara byggd som en ”svamphuggare” (El-Tigerns epitet) är att byxorna oftast är för långa. Så också senaste inköpet. I övrigt är passformen ok, men benlängden är gjord för nån som är minst fem centimeter längre än jag.

Man kan ju undra varför jag köper för långa byxor… I det här fallet var det färgen som avgjorde, dom var i exakt rätt plommonnyans och just precis i dag ville jag ha på dom för att vara ”fin” på mammas födelsedag.

Eftersom den gamla trampsymaskinen som fanns i huset är såld på grund av utrymmesbrist (och intressedito), fick jag ta fram nål och tråd. Det var ett tag sen sist, men jag kunde fortfarande hantera verktyget. När jag hade lagt upp dom var jag förstås tvungen att pressa dom också, annars hade byxbuntarna sett konstiga ut. Den processen var klart enklare och snabbare.

Födelsedagsfirande
”Å så inga presenter eller blommor och blader” sa mamma när jag pratade med henne härom dagen. Hon ville inte fira alls, men lovade bjuda på kaffe.

Framåt halv fyra ställde jag Mias bur och mjölkskål på verandabordet och visade Mia att dom stod där, lämnade dörren till vindstrappan öppen och låste ytterdörren. Mia hade redan kilat upp på vinden.

Totalt var vi fyra personer som uppvaktade, så det tror jag mamma var nöjd med. Om man inte känner sig kry eller på hugget räcker det gott och väl. I hennes ålder är bäst före-datumet tyvärr också passerat.

Varmt välkomnande
Då jag knallade hemåt hade det redan hunnit bli mörkt. När jag kom ner längs skogsstigen och närmade mig postlådan hörde jag skrapet av klor mot metall från sommargrannens garage. Först trodde jag det kunde vara ekorrarna som blev störda av ljuset från ficklampan, men lockade ändå på Mia för säkerhets skull. Efter ytterligare några skrapljud kom hon springande med svansen i vädret och strök sig några varv mot mina ben, sen rusade hon i full karriär mot huset och in i verandan genom katthålet.

Välkomstceremonin fortsatte inomhus och utmynnade i ”jag är vrålhungrig, var är middagen?”. Även katter har tidsbegrepp. Och förmågan att fjäska för att få sin vilja fram. 🙂

Teskedarna tog slut, rotmoset gillas av fler, jag har blivit erbjuden ett lass grus, fått ett nytt uppdrag och Mia är självförsörjande.

Diskdags
Idag var jag tvungen att diska, det fanns inga rena teskedar längre. Vardagsteskedar vill säga, silverteskedarna kommer inte fram så ofta. Antalet muggar och koppar avslöjade att jag a) inte har diskat på länge eller b) haft gott om kaffe- och tedrickare. Troligen gäller båda alternativen. 🙂

”Ovanligt gott”
Igår bjöd jag händige släktingen på rotmos och fläsk som tack för utförda tjänster och diverse handtag.  När han reste sig för att gå, tackade han och tyckte att middagen hade varit ovanligt god. Sen kom han på hur det kunde uppfattas, bad om ursäkt och försökte övertyga mig om att tidigare middagar inte heller smakat illa. Vilket jag tolkar så att jag hade överträffat förväntningarna den här gången. Alltid nåt.

Gruserbjudande
Idag pratade jag med exet. Han åkte lastbil med ”Lennart i Maltes”. När exet talade om att jag var i andra änden, erbjöd Lennart sig att leverera ett lass grus till jul om jag var intresserad? Jämtländsk, eller kanske snarare Offerdals-humor.

Vi pratade också lite väder och vind. Igår hade kvicksilvret landat på -15 i Änge, så jag ska verkligen inte klaga över att det börjar kännas kyligt. När jag hämtade tidningen vid 9-snåret hade vi +2 som ökade till 6,5 under dagen så det är en viss skillnad.

Grupputbildning
Idag fick jag frågan om jag ville åta mig att utbilda 2-3 personer i Publisher snarast möjligt. Det blir premiär. Hittills har ingen nappat på att gå kurs eller frågat efter utbildning i det här programmet. Med tanke på alla föreningar och egenföretagare på ön tycker jag efterfrågan borde vara större? Men dom kanske anlitar proffs.

Publisher är inte i samma klass som till exempel InDesign, men räcker gott till för affischer, faktablad, annonser och enklare trycksaker, etc. Dess värre glömde jag fråga vilken version det rör sig om, men jag antar det är 2007. Bäst att kolla innan jag plockar fram övningsmaterial.

Bilden tagen på Snuttans byte i fjol

Jaktlycka
Redan före lunch hade Mia fångat en sork och i eftermiddags kom hon med en näbbmus. Alla byten bärs in, avlivas och äts i verandan. Konstigt nog åt hon upp näbbmusen också? Det var bara svansen och en bit av pälsen från bakdelen som återstod när hon var klar. Jag som trodde att näbbmusar antingen luktar eller smakar illa och därför inte gillas av katter? Men där hade jag tydligen fel. Eller så är det en smakligare sort som håller till på Udden?

För en stund sen roade hon sig med en skogsmus, så jag behöver garanterat inte ta fram nån mer kattmat idag. En flitig och duktig liten jägare som sätter skräck i dom små liven innan dom hittar på att ta sig in.

Jag har bytt webbläsare, korrigerat Excel-uppgifter, haft kaffegäster och gett efter för min längtan.

”Dragons prefer Dragon”
Senast jag kollade fanns Comodo Dragon inte för mitt operativsystem, men igår kväll klickade jag på skoj på länken igen. Japp, nu gick det att köra så jag laddade ner den. Så klart Drakar föredrar Drak-webbläsare!

Dragon bygger på samma grund som Chrome så utseende och funktioner är mer eller mindre identiska, vilket förstås underlättar övergången och hanteringen. Dessutom gillar jag programikonen – den ser ut som ett ansikte till hälften täckt av en hand och en mun som formar orden ”oh no!”.

Skälet till bytet är att jag vill ha en ”ren” och snabb webbläsare, vilket Dragon ska vara enligt testerna jag läst. Jag upplever så här långt att den är snäppet snabbare än Chrome, som också fått bra betyg.

Av nån anledning har jag aldrig blivit vän med Opera eller Firefox? Dom känns knöligare på nåt sätt och stämmer inte med mitt sätt att tänka. Internet Explorer är förstås klassikern eftersom jag använt den sen 90-talet, men den har varit överlastad med funktioner och därför seg i senare versioner. Det tänker man tydligen råda bot på med version 9, men beta-versionen jag kör har klara begränsningar har jag märkt. Det är som sagt aldrig för sent att göra ett nytt val. 🙂

IT COULD BE THAT THE PURPOSE OF YOUR LIFE IS ONLY TO SERVE AS A WARNING TO OTHERS

Excel-övningar
Idag är sista dag för inlämning av lösningar på Excel-uppgifterna som kursdeltagarna fick vid första träffen. Hittills är det fem som har skickat sina svar, men det är förstås några timmar kvar till midnatt.

Efter den sena frukosten tog jag en titt på dom inkomna filerna, max tre per person – en uppgift var valfri. Med tanke på att deltagarna är nybörjare i Excel, är åtminstone dom här fem jätteduktiga. Kal­kylerna var för all del extremt enkla, men det är ju alltid roligare att känna att man lyckas, speciellt i början.

Kaffebesök
Innan jag hann bli klar med dom sista svaren, kom skyddslingen på besök. Det var rätt länge sen sist, studier och utlandsresa har haft företräde, så det var extra roligt att pratas vid. Så småningom fick han kaffe och vi övergick till att diskutera bildande av andelslag(!). Mina kunskaper i ämnet var i stort sett lika begränsade som hans, så vi kom inte så långt utan konsta­terade att det är därför man har Google. Det gäller bara att hitta rätt källa.

Vi hade i stort sett bara rest oss från kaffebordet när nästa kaffedrickare dök upp. Junior gillar kaffe trots sin ringa ålder och tackade genast ja idag också. När kusinen frågade om han använder socker i kaffet svarade han direkt och bestämt ”aldrig i livet”. Mjölk tar han däremot gärna.

Tillfredsställd längtan
Efter att skyddslingen hade gått, underhöll junior Mia medan jag klädde på mig. Junior tyckte för all del att det var onödigt: ”klockan är ju redan fem, om några timmar är det ändå dags att ta på pyjamas”. Han hade förstås helt rätt i det, men jag insisterade.

Eftersom ”barnen” fortsatte sina lekar tog jag i tu med middagen. Idag, äntligen, skulle det bli hem­lagat rotmos! Det har jag längtat efter ett bra tag men varit för lat att laga trots att det är synner­ligen okomplicerat.

Junior ifrågasatte mitt behov av recept: ”måste du ha recept till det?”. Egentligen borde jag ha frågat honom om förhållandet mellan kålrot, morot och potatis bara för att testa hans vetskap, men jag avstod.

Det färdiga moset blev precis så gott som jag hade föreställt mig. Det berodde säkert på att jag kryddade efter eget huvud. I receptet stod inget om lök, salt eller kryddpeppar. Till moset serverades rökt sidfläsk som satte pricken över i. Mums filibabba. 😀

Mia har inspekterat badrummet, jag har städat utomhus, guidat Mia och fått min första tekund.

Badrumsinspektion
Av nån anledning tycker Mia att badrummet är intressant. Hon började igår kväll med att pilla bort avloppssilen i duschkaret, idag har hon vält tvättkorgen, kollat in tvättmaskinen, haft ner tvättfaten och torkat damm bakom vattenpumpen.

Medan jag tvättade mig tog hon igen sig i ett av faten och brydde sig inte alls om ljudet från vattenpumpen trots att det låter hiskligt när den går. Tvättmaskinen bekom henne heller inte. En stabil och orädd kisse.

Idag lyckades jag fånga nötskrikan på bild!

Städdag
Sol och ett halvdussin plusgrader gjorde utevistelsen alldeles lagom för fortsatt tomtstädning. Utrustad med grensax och handsåg satte jag i gång.

Några timmar senare var schersminen beskuren, ett par toppar kapade på olvonbuskarna, rotskotten från eken och äppelträden borttagna och diverse ”lönnbarn” avlägsnade. Höjden på kvisthögen nedanför trädgårdslandet ökade markant. Om och när väder och vind tillåter, ska jag bränna ner den.

Tomtguide
Det var länge sen Mia var nere på bryggan senast, så jag bad henne följa med när jag skulle ösa båten. Så länge jag öste satt hon kvar på land, men när jag gick längre ut på bryggan följde hon tveksamt efter.

Bryggan gick väl an, men båten som rörde sig i vinden verkade farlig. Så småningom vågade hon sig i alla fall längst ut där jag stod, medan hon misstänksamt tittade ner i vattnet.

Efter strandpromenaden visade jag henne Snuttans gömställe under uthuset. Det verkade hon godkänna efter lång och noggrann inspektion.

Första tekunden
En stund efter att junior hade knackat på, kom fru grannen med en sedel i handen och ville köpa te ”för hela slanten”. Hon har tidigare provsmakat teet, men tackade ja till att återuppliva smaken medan vi ventilerade ditt och datt.

Av förpackningen återstår fortfarande minst ett kilo, så flera kunder välkomnas. Det lär ändå räcka både till julklappar och födelsedagspresenter. 🙂

Snöskyddet är monterat, jag har bekantat mig med Radio Jackie och blivit avtackad igen. Finland kom på 15e plats och Mia förlänger vistelsen.

Färdigmonterat
Igår monterade jag andra halvan av snöskyddet. Det blev ganska bra. Hälften av skruvarna sitter rakt. En skruv gick rakt på en kvist, så där fick jag ge mig. Till nästa vinter har jag redan räknat ut en konstruktions­förbättring, men den kräver nya lister så jag får förhandla med ”listmäster” när det blir dags.

Radio Jackie
För ovanlighetens skull lyssnade jag på radio hela eftermiddagen igår. En videosnutt jag skulle titta på krävde Real Player och när jag hade installerat den hittade jag flera brittiska radiokanaler som sände över nätet. På måfå högg jag till med Radio Jackie som visade sig spela popmusik från 70-talet och framåt. Klart godkänt. Att lyssna på snack och nyheter uppehåller dessutom språkförmågan.

Kursavslutning
Framåt halv sex försökte jag ta mig ut utan att Mia följde med. Vid tredje försöket lyckades det. ”Stanna hemma” förstår hon tydligen inte ännu. Eller vill kanske inte? Det kändes lugnast att hålla henne inne medan jag var på kurs.

Det här var vår sista träff. Deltagarna var nöjda med kursen och tyckte det hade varit både intressant och roligt. Härligt att höra. Av mitt rundsnack hade det tydligen framgått att jag absolut inte är absolutist – som tack fick jag en flaska rosa skumvin och ett tackkort. Jättegulligt av dom.

Låg rankning
Saïd Business School har tillsammans med Cisco undersökt ett antal länders tillgång till bredband, respektive kapacitet. Resultatet för Finlands del blev bara femtonde plats.

Vi blev slagna av både Norge (12) och Sverige (11). Syd-Korea, Hong Kong och Japan låg i topp, medan USA hamnade på 19 plats.

Förlängd vistelse
Mia har bett om förlängning av vistelsen på Udden och har fått sin begäran beviljad. En bra lösning tycker både Mia och jag. I synnerhet jag. 🙂 Idag kom matte med mera tillhörigheter.

Under dagen har vi gjort en mindre revirbesiktning och prövat på att gå upp i skogen en bit. Det var lite läskigt, Mia är ju uppvuxen i ”centrum” och har hittills mest sett åkrar och ängar. Direkt när jag vände om och gick hemåt tog modet slut och hon kom springande i full karriär. Ett par tallar hann hon i alla fall provklättra i. Efter lite mer träning tar vi oss nog upp till soptunnan så småningom.

Det finns givetvis många nya dofter och mycket nytt att undersöka. Med undantag för en matpaus har hon tillbringat eftermiddagen och kvällen utomhus. Framåt nio var hon klar för dagen och har nu fått middag och lagt sig till rätta för att sova ett tag. Den tiden tycker jag hon ska fortsätta hålla, men jag har väl inte så mycket att säga till om misstänker jag. Damen lär bestämma det alldeles själv oavsett vad jag tycker.

Jag har tvingats byta gardinsort, ”lillasyster” är på semester och snöskyddet tar sig.

Ny gardinsort
I måndags åkte jag ner till Dalsbruk för att införskaffa återstående fem meter gardinkappa. Jag kände på mig redan innan jag åkte att det inte skulle finnas så mycket kvar. Helt rätt, det fanns bara två och en halv meter, så jag fick tänka om från början.

Det fick bli sju meter av en annan färgnyans och ett annat mönster. Faktiskt tycker jag att den här naturvita färgen passar bättre, men jag gillade det andra mönstret mer. Nu är bytet i alla fall gjort och jag är fullt nöjd med resultatet.

Lillasyster inhyst
I går eftermiddag kom mamma och ”lillasyster”.  Mia ska bo hos mig ett par dar medan mamma och bonuspappan är bortresta. Jättemysigt med fyrbent sällskap i smekvänlig päls.

Hon gjorde sig hemmastadd på nolltid och hann redan i går kväll välta blomvattenkannan och dra ner ett par prydnadssaker i köksfönstret. Idag har hon pillat loss blad och mull ur krukväxten som står på köksbordet och försökt vässa klorna på ett par mattor tills jag ryade till.

I morse väckte hon mig kvart i sju, men somnade snällt om tills jag klev upp vid nio. Just nu har hon lagt sig till rätta på köksbordet(!) och putsar pälsen efter en regnig utevistelse. Det räckte med att jag reste mig så kom hon i håg hur jag brukar låta när hon är på bordet och fann för gott att flytta sig till korgstolen innan oljudet bröt ut.

Hon har för övrigt adopterat Snuttans dryckesvanor. Mjölk dricker hon ur sin skål på golvet, men vatten dricker hon ur mitt glas som står på diskbänken. Undrar hur det kommer sig? Kan det vara för att hon ser att jag dricker ur det eller har Snuttan lämnat nåt budskap?

Snöskydd under uppförande
Idag fick jag för mig att jag skulle börja med min snöskyddskonstruktion. Trälisterna som händige släktingen har sågat till och kapat på ett ungefär har legat i verandan redan flera veckor men tack vare det vackra vädret har jag skjutit på uppförandet och låtsats som om det är långt till vintern.

Tanken är att sätta upp ett myggnät(!) som ska förhindra snön att yra in och lägga sig på trappan när det är nordostlig vind. På motsatta sidan satte jag upp ett likadant redan i somras, fast det var mest för att hindra vintergrönan från att inkräkta. Det var då jag fick den briljanta idén.

Innan mörkret och regnet överraskade hann jag få upp ena hälften men sidolister och mittlist återstår. Om jag nu ska ha några? Återstår att se. Om vädret medger kommer den andra halvan upp i morgon. Planen är att skydden ska vara enkla att sätta upp och ta bort, sommartid behövs dom inte. Det kan bli riktigt bra när det blir färdigt.

Anledningen till att jag valde just myggnät beror på att det inte förhindrar genomsyn eller vind men ändå hindrar löv, skräp och snö från att blåsa in. Fast det där med snön vet jag ju inte säkert, det återstår att se i vinter. Om experimentet funkar kan jag ta patent på idén och kanske bli rik på uppfin­ning­en. 😉