Förra veckan fick jag en ny erfarenhet. När jag skulle stiga upp från sängen högg det till i ena sidan av nacken så jag nästan vrålade. Enda sättet att klara det var att vända mig på sida, sätta ner fötterna och se till att hålla huvudet rakt och orörligt.

”Ha, nackspärr” hör jag nån säga. Jag har alltid trott att nackspärr betyder stelhet och begrän­sad rörelseförmåga, inte att nacken låser sig och gör ont så man vill gråta.

När den värsta smärtan hade gett sig, kände jag värk i överarmen och nedanför nacken. Att vrida på huvudet var helt uteslutet. Jag insåg att jag behövde hjälp.

Lyckligtvis har vi en fysioterapeut på nära håll, så jag ringde och fick tid den 17.3. Hon uteslöt diskbråck och bearbetade mina spända muskler i en timme. Jag hade också bokat tid för muskel- och ledkorrigering två dagar senare.

Den första behandlingen gav magert resultat – den huggande smärtan återkom – så jag satte mitt hopp till nästa terapeut. Att lägga sig på britsen var en svår pärs, men jag lyckades ta mig ner.

Terapeuten gick igenom i stort sett hela kroppen som brukligt är, sen tog hon i tu med nacken. Hon kom fram till att mina spända muskler tryckte på en nerv, därav den hiskliga smärtan.

Efter en stund kände jag att värken lättade och det gick att försiktigt röra på huv’et. Hon tipsade också om en rörelse jag kunde praktisera och som inte gjorde ont. Värme och/eller kyla kunde också vara bra.

På kvällen kändes överkroppen som om jag gått igenom en köttkvarn, men i går kände jag mig redan mycket bättre. Det gick att röra på huv’et och den ilande smärtan återkom heller inte.

På kvällen tyckte jag att jag var återställd, så jag gjorde som jag brukar, knölade upp kudden under nacken medan jag läste.

Det borde jag aldrig ha gjort! Tidigt i morse vaknade jag av att nacken låste sig igen, så den läsställningen kan jag definitivt glömma.

Nu känns det bättre igen, men en annan ställning jag får tänka om är hur jag sitter vid datorn. Arbetshöjd, mushantering och skärmvinkel (jag har en stationär dator) är OK, men jag sitter ofta med armbågarna på skrivbordet och lutar mig framåt, vilket gör att jag skjuter upp axlarna.

Hädanefter blir det annan ordning!