Fiffig pryl


Jag minns inte längre när eller i vilket sammanhang mamma frågade mig om jag var intresserad av att överta en stövelknekt (dock inte den på bilden). Den tackade jag ja till utan att tveka. Eftersom hon dog för elva år sen, har jag troligen varit ägare till den i tjugo år.

Hur gammal stövelknekten är har jag ingen aning om, men den var ju inte ny när jag fick den, så om den inte redan är, blir den snart antik. Passar bra, jag är också antik snart. 😉

Enligt AI finns det ingen uppfinnare: ”Det finns ingen känd enskild uppfinnare av stövel­knekten. Det är ett klassiskt bruksföremål vars exakta ursprung är okänt, men tros ha uppstått under medeltiden när långa, tättsittande stövlar blev vanliga och svåra att ta av.

Stövelknekten används flitigt för närvarande. Mina varmfodrade arbetsstövlar har höga skaft, vilket innebär att stövlarna är svåra att ta av i och med att jag använder tjocka sockor och stoppar in byxbuntarna i skaften.

Den kommer till användning tidvis också sommartid. Sen tiden i Jämtland har jag kvar ett par s k vandringsgummistövlar som är nästan omöjliga att få av utan stövelknekt eftersom dom är extra trånga vid anklarna. Idealiskt ankelstöd när man ska gå i skog och mark. Utan stövelknekt blir jag tvungen att vika ner skaften för att få av dom.

Länge leve stövelknekten! 😊

Kommentera här!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.