Längtan


Längtar efter ett nytt husdjur … Fisk, orm eller sköldpadda går bort, för dom har inte mjuk päls. Jag saknar Mias silkelena päls som jag gillade att begrava näsan i.

Alla djur som måste hållas i bur går också bort, mitt husdjur ska ha full frihet.

”En hund förstås” tänker du då. Jo, jag har övervägt det också, men då är risken stor att jag snart blir för gammal för att ta hand om den på rätt sätt. Och så skulle jag oroa mig för vad som händer med den om jag ”kolar vippen”. Jag har haft två härliga hundar, Dina och Fia, det får räcka.

Så vad återstår? Nån som har nåt tips?

12 tankar om “Längtan

  1. Som du bor är ju katt det bästa. Varför inte ta en äldre rescuekatt eller kanske två? Vi har ju antagligen köpt vår sista valp eller unghund nu. Men aldrig utan hund för mig så det kommer att bli en äldre hund som behöver ett hem för mig sedan.

    Gilla

  2. Jag tänkte som du först när jag fick erbjudandet att ta hand om Muffin … men mina söner sa att man vet aldrig vad som händer … inte idag och inte i morgon och att man kan bli sjuk eller dö när som helst, även om man är yngre …

    Passar på att önska dig en God Jul!

    Gilla

  3. Varför inte en söt kisse? Lättare att ha än en hund och ändå en stor personlighet. Jag kan inte ha djur där jag numera bor, lägenheten är liten, 30 kvadrat, katter går inte säkra då vi har mycket trafik men trots att det snart är två år sedan hunden somnade in så saknar jag honom hur mycket som helst.Allt har sin tid…ja det stämmer, men livet blir aldrig som förr. Förstår din saknad..

    Gilla

      • Ja då lever katten farligt, förstår din tvekan att ha katt. Jag har fått ”ärva” två vuxna hundar efter min dotter och de har levt med mig några fina år. Funderar själv på ev. omplaceringshund och har lite koll på Hundstallet. Dock har det blivit dyrare för varje år som går, försäkringar, veterinär och mat, så jag vete sjutton om jag törs. Då går nog hela pensionen till livets nödtorft. Önskar dig en god ju!

        Gilla

  4. För min del finns bara katt eller hund men står inför faktum att båda inte passar in. En hund hinner överleva mig och en katt klarar jag inte av att ha inomhus eftersom jag nu bor i en stad. Inomhuskatter tycker jag allt för mycket synd om.
    Min, en vän, hade en kanin i 13 år och den var hela hennes familjs kelgris. Sååå tillgiven och gillade att bli klappad och kelad med. Men när jag frågade igår efter den, eftesom jag var dit på besök, så hade den avlidit i somras.
    Så det återstår att klappa andras hundar just nu och nöjer mig med det.
    Förstår din längtan! ❤

    Gillad av 1 person

Kommentera här!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.