I regn och mörker – jag kommer mig inte för att gå ut då det är dagsljus – tassade jag i väg till ”snigelidet”, det vill säga källaren, för att hämta våra inlagda gurkor.

På grund av den pågående regnperioden hade dörren svällt i vanlig ordning och gick inte att rubba. Alltså in tillbaka för att hämta kofoten.

Lätt som en plätt fick jag upp dörren och överraskade som vanligt en hel familj med gråsuggor på tröskeln. Dom ogillade ljuset av ficklampan och fick bråttom att söka skydd.

När jag öppnade innerdörren kändes luften varm jämfört med den kalla vinden och regnet utanför. Som väntat mötte min blick ett ansenligt antal sniglar, som jag nu har lärt mig heter gråsvarta kölsniglar (Limax cinereoniger).

Nästan alla satt på väggarna och nickade glatt då dom såg mig. 😀 Av allt att döma tänker dom övervintra i källaren. Frågan är vad dom lever av?

Jag tog gurkämbaret jag skulle hämta och stängde dörrarna. När jag kom in ställde jag ämbaret på diskbänken för att kunna fiska upp gurka till dagens middagstillbehör.

Inte helt oväntat satt en liten snigel på utsidan av ämbaret. Insvept i lite hushållspapper fick den finna sig i att bli transporterad ut och helt hjärtlöst droppad i gräset utanför trappan.

Hade jag upptäckt den i källaren hade den förstås fått stanna kvar hos sina artfränder, men nu blev den behandlad utan pardon.