I går åt vi en lyxig söndagsmiddag ”på lokal”. I fjol fick Husse nämligen lunch eller middag för två i Ullmans villa i födelsedagspresent, men det har inte blivit av att avnjuta den tidigare. Ett par goda vänner gjorde oss sällskap.

Limegravad sik som förrätt var en god nyhet för oss. Husse valde svamprisotto som huvudrätt och jag föll för grillad krabba. Krabban var synnerligen torr, så den kan jag tyvärr inte rekommendera. Våra vänner valde rapphöna som sades vara utsökt.

I stället för dessert beställde vi kaffe och gick bort till kak­vi­tri­nen. Jisses Amalia, vilket urval av kalorier! Valet tog sin runda tid, det var svårt att bestämma sig. En synnerligen ovanlig söndagsmiddag för vår del.

Efter lyxmiddagen stod städning på dagens schema. Den tog sin början med en ”soppromenad” till avfallskärlet som vi delar med grannen uppe skogen. +16° och inte den minsta krusning på sjön gjorde utevistelsen behaglig.

Vid det laget hade Husse redan hunnit tvätta och baka en ny kaka i stället för den som misslyckades i lördags. Men den duger gott åt oss som tilltugg till kvällsteet.

När jag kom tillbaka beslöt jag tömma fågelholken på vedliders­väggen, bara för att den är lätt att nå – också för mig med korta ben. Husse har påpekat att dom ska tömmas. Den andra kräver stege, så den gav jag mig inte på.

Nästa åtgärd var att trimma gräset vid trappan, därefter dammsugning av trappmattan och i verandan. Och så behövde möblerna på trappan torkas av efter ormbunkarnas sporspridning.

Efter det satte jag mig på trappan en stund och gosade med Mia i knäet. En liten fågel vågade sig flera gånger ner på marken eftersom vi satt stilla, men tydligen kände den sig iakttagen och tog sin tillflykt till rhododendronbusken mellan varven.

Mia varken hörde eller såg den. Numera hör hon av allt att döma dåligt och låg svängd så att hon inte såg den lilla pippin, så den blev aldrig skrämd. Att bo nära naturen har sina fördelar. 😊