Jag vill ju inte gnälla, så jag beklagar mig i stället. Att juni bara hade sexton soldagar trodde jag skulle ändras när vi kom in i juli. Men icke sa Nicke.

Den första och andra juli började bra med sol och nästan tjugo grader på förmiddagen. Men sen har det gått utför. Mulet, kyligt och stormen Ulla. Den led vi förstås inte nämnvärt av på Udden, så vi hade tur.

Nu är det ju inte så att jag längtar efter sydeuropeiska temperaturer … Att vistas i bastuvärme tilltalar mig definitivt inte. Men jag gillar heller inte att frysa när det är sommar.

Faktiskt var det inte så mycket bättre i fjol förrän i mitten på månaden, så än finns hoppet. Fast då är ju sommaren snart slut!

Enda glädjeämnet är den frodiga grönskan i och med allt regn vi fått. Stor blåklocka, harklöver och johannesört lyser i det höga gräset på husets västra sida. Kallas djungeln förresten.

Att bada har jag inte haft en tanke på. Misstänker att sjövattnet inte har nått upp till den bad­tempe­ratur jag gillar. Helst 22 grader ska det va’ innan jag nedsänker min liljevita kropp.

Det innebär att sommarkläderna fortfarande är nerpackade, det är skönt med tröjor och långbyxor. Enda gången jag dristade mig till att klä mig i kortbyxor och linne var när jag klippte gräs.

I mitten av nästa vecka tror MI att vi får sol och varmare. Fast på torsdagen ska det duggregna också. Suck.