För några dar sen bakade Husse sitt livs första toscakaka, en av mina favoriter. Den blev jättelyckad! ”Nybörjartur” påstod han. Självklart har jag inte kunnat låta bli att äta av den.

I lördags var vi på födelsedagskalas. I vanlig ord­ning kunde jag inte motstå bakverken. Allt det här frosseriet ogillade min mage och tarm. På tok för mycket gluten. Tänk att jag aldrig lär mig. ☹

Nåväl, läget har stabiliserats igen efter att jag skött mig. Bara lite memma i går. I dag kanske jag vågar mig på en bit kaka igen.

***

Härom dagen tog jag fram nagelklipparen. Jag stirrade oförstående på den och kunde för mitt liv inte komma på hur den fungerar, hur jag än vände och vred på den.

Vetskapen var totalt bortblåst. Efter en stund vaknade hjärncellerna lyckligtvis till liv. Men det kändes obehagligt att så totalt ha tappat en enkel kunskap. Undrar vad det blir härnäst?

***

Efter att nyss ha läst Oblomov av Ivan Gontjarov har jag insett att jag sedan en längre tid tillbaka har hemfallit åt oblomoveri. Jag har inte ens några idéer längre och inga drömmar som jag vill förverkliga.

Det enda jag gör när jag väl tvingat mig att stiga upp sent omsider är att lösa korsord, äta och dricka, laga mat, titta på teve och läsa. Så går dagarna och kvällarna. Vad ska till för att ta sig upp ur den gropen?

Det händer för all del att jag gör nåt ute på tomten, men eftersom de flesta momenten kräver att stå böjd, sätter ryggen ganska snart stopp för det. Sen får jag lida några dar. Så jag ser mig omkring och noterar vad som behöver göras, men förmår inte.

Så där, nu har jag gnällt färdigt för den här gången. Jag tröstar mig med att när man väl nått botten går det därefter bara uppåt. 😊