Månad: januari 2025

av

Läslust

Kvällarna avslutas med minst en timmes läsning. Ofta hinner klockan bli ett eller mer. Sen kan jag somna utan att tankarna snurrar.

Jag är klar med ”min ryska fas” – senast läste jag Alexandra Kollontajs novellsamling Arbetsbiens kärlek. Novellerna väckte högst troligen en hel del uppmärksamhet för sin inställning till kvinnors frigörelse när de publicerades på 1920-talet.

Därefter ett hopp till Kina och Den långa marschen av Harrison E. Salisbury. En faktaspäckad bok med massor av kinesiska namn. Intressant men verkligen inte lättläst.

Efter den avslutade jag i går Danielle Steels Bröllopet. En fullständig motsats till föregående, en riktig bladvändare. Steel var en av favoriterna redan på 90-talet och står sig än.

I samma klass ligger Judith Krantz, Penny Vincenzi och Sidney Sheldon med flera. Ingen av dom räknas förstås till högklassig skönlitteratur, men som underhållning är de helt i min smak.

Nästa i tur är Zen Attitude av Sujata Massey, en för mig okänd författare som jag fick för mig är japan, men hon är född i Storbritannien har jag googlat mig till.

Samtliga böcker har jag hittat hos Antikvariat Kojan. På biblioteket har jag en lång lista i Favoriter, så läsningen är tryggad en tid framöver. Bland andra finns årets nobelpristagare, Han Kang, på den. Mest för att hon är sydkorean, författare därifrån är okända för mig.

av

Årskontroll, bokslut och annat

Det har varit dags för årskontroll. Förra tisdagen hade jag tid i Salo hos en ”bröstpressare”, dvs tortyr­red­skapet som används för mammografi. Lyckligtvis är smärtan kortvarig.

Efter mammografin togs jag om hand av en radiolog (f ö samma som hittade dom senaste svulsterna). Han kompletterade med en ultraljudsundersökning som också omfattade lymfkörtlarna.

”Inga förändringar, allt ser bra ut”, konstaterade han. Skönt att höra. 😊 Efter dagens blodprov blir det kontroll på cancerkliniken i början på februari.

Så här års är det bokslutstider … I går granskades hembygdsföreningens bokslut. När jag äntligen – tack vare Husse – kom på vad jag missat, stämde balansräkningen äntligen, så verksamhetsgranskaren var nöjd.

På kommande årsmöte fattas beslut om föreningens upplösning. Nya ledamöter finns inte att uppbringa. Tyvärr ett ganska vanligt fenomen i föreningsvärlden.

Efter åtta år som ordförande anser jag att jag inte har nåt att tillföra längre. En välmående förening behöver nytt blod helst vart femte år, sen börjar engagemang och idéer tryta.

Med tanke på min allt mer sjunkande aktivitetsnivå räcker det gott med befintliga uppdrag i väglaget. Undrar om det är åldern som medverkar till passiviteten? 😉

I lördags hade vi Skrivlördag i vanlig ordning. Den hålls var sjätte vecka i Kojan, vårt lokala antikvariat.

Gruppen var ovanligt liten den här gången. Bara fyra deltagare, men som alltid hade vi det gemytligt medan vi verkställde skrivövningar och diskuterade litteratur.

Den här gången hade jag inte gjort ”hemläxan” på temat en början eller ett slut (fick inte gälla års­skiftet), men det gjorde inget sa vår coach bara jag närvarade.

I morgon ska herr och fru grannen äntligen få det utlovade ”julkaffet”. Eftersom Husse insjuknade när det var aktuellt blev det skjutet på framtiden. Fast nu får dom inga jultårtor. 😀

av

Påkallad arbetsdag

När man bor i ett gammal hus på landsbygden blir arbetsuppgifterna förstås annorlunda än om man bor i tätort. Men hellre det än att bo med grannar tätt inpå!

I dag var vedkorgarna tomma och vedlådan höll på att sina, Mias toabehållare och asklådan i köks­spisen krävde tömning liksom slaskhinken. En vattendunk behövde fyllas på.

Eftersom framkomligheten till vedlidret har varit begränsad i flera dar på grund av snö, har jag dragit mig för vedhämtningen. Förhoppningen var att stigen skulle töa fram, men i stället har vi fått och får som bäst mera snö.

När jag försökte mig på att skotta stötte jag på patrull. Skaren var stenhård eftersom vi haft minus­grader nattetid. Den första drivan tog jag mig ändå igenom, men sen beslöt jag mig för ett experiment. Delvis för att skona ryggen, delvis på grund av (medfödd) lättja.

Eftersom stigen har en hyfsat brant lutning bestämde jag mig för att dra ner pirran när den var lastad med vedkorgen. Att skuffa den gick nämligen inte. Och si, det fungerade trots visst motstånd då hjulen sjönk ner genom skaren.

Andra turen gick redan lättare eftersom jag kunde hålla mig i uppkörda spår. Så nu är vedlådan fylld och det finns två fyllda vedbärare med köksved. Ved till kakelugnen fanns sen tidigare.

Resten av uppgifterna är också verkställda. Nu återstår bara att hämta potatis från källaren. Det glömde jag nämligen kom jag på när jag redan hade skakat av mig snön och fått av mig stövlarna.

Men tack vare den dryga ärtsoppan kan jag göra det i morgon i stället. Pro­krastine­ring kallas det. 😀

av

Mystiskt

Ett mysterium har uppstått på Udden. Den senaste tiden har jag känt nåt hårt i mina vinterkängor varje gång jag har tagit på dom. Det gäller också vinterstövlarna med höga skaft.

När jag vände dom upp och ner rasade en hög av Mias torrfoder ut. Men hon är garanterat oskyldig, hon äter allt hon får med god aptit.

Misstankarna riktas därför mot mindre fyrfotade individer med lång svans som har sitt matlager här. Troligen samma filurer som förser sig från återvinningskärlen ute i verandan.

Härom dagen tömde jag kartongen med återvinningsbara grädd‑ och mjölkburkar som jag förvarade i en Clas Ohlson-kartong.

Det understa lagret visade sig bestå av omsorgsfullt strimlade förpackningar. I hörnet på kartongen fanns ett hål som fungerade som in‑ och utgång.

Men frågan är var dom hittar torrfodret? Vad jag kan se blir det inget liggande då jag utfordrar Mia. Burkar och påsar med torrfoder är orörda, så frågan är var det kommer i från?

Husse påpekar att musfällor vore en god idé. Det kan jag hålla med om, men samtidigt bär det mig emot. Än så länge är ingen skada skedd och jag unnar mössen maten.

Var dom hittar torrfodret är dock fortfarande ett olöst mysterium. 😀

av

God fortsättning på det nya året!

I mitten på december fick jag för mig att baka (glutenfria) havreflarn efter ett recept jag hittade på nätet. Av bilden framgår hur jag lyckades. 😀

Helgerna har förlöpt i konvalescensens tecken, även om julafton som vanligt tillbringades i Tallmo. På juldagen tog vi oss också dit för middag. Nyårsaftonen tillbringade vi på Udden och hade släckt läslamporna redan innan det nya året började.

Husse är ännu inte helt återställd och jag dras med sviterna av en förkylning som slog till under mellan­dagarna. Men det går åt rätt håll tror och hoppas vi. 😊

De senaste dagarnas minusgrader och snöfall har förvandlat vyerna till mer vinterlika. Mer snö än så här behövs inte tycker vi.