Fegis


När jag drog upp rullgardinen var Udden helvit och snön vräkte ner. Jag som behövde åka till apoteket för att hämta medicin till Husse.

Jag slängde i mig frukosten och klädde på mig. Apoteket stänger kl 14 på lördagar, så om jag skulle ha en chans att ta mig fram på byvägen behövde jag ge mig i väg omgående.

Efter att ha sett tjockleken på snötäcket blev jag orolig. Mitt senaste äventyr i snöföre finns i färskt minne.

Då jag stod ute på trappan ringde Husse. Läkaren hade ändrat sig och flyttat fram ut­skriv­ningen till i morgon i stället. Det påverkade inte mitt ärende, söndagar har vårt apotek stängt.

Jag frågade Husse om jag kunde låna hans bil. Den är fyrhjulsdriven, större och tyngre. Det fick jag ja på, så jag borstade av snötäcket och startade.

Men det var trögt att backa ut från parkeringsplatsen eller så hade jag för lite gas. Jag kände att bakhjulen började slira. Efter att ha kört fram en bit och gjort ett nytt försök gick det vägen.

Jag var inte den första som hade åkt på byvägen så jag höll mig till befintliga spår och höll ett stadigt tag om ratten. På stora vägen var framkomligheten helt OK.

Redan när jag lämnade apoteket hade det nästan slutat snöa och upphört helt när jag kom tillbaka till Udden. Enligt gårdagens väderprognos ska det regna i eftermiddag. Fast nu har dom tydligen ändrat sig, regnar gör det först i morgon.

Av allt att döma har jag blivit fegare med åren. Det här väglaget hade inte bekommit mig för några år sen. Å andra sidan var jag välbekant med min dåvarande bil.

Jag tror att bärgningsbehovet för ett tag sen har gjort mig harig. Men förr eller senare måste jag ju köra min bil också i snöföre.

Nu slog klockan två och apoteket stänger, men det gör inget. Mitt ärende är uträttat utan incidenter. 😊

2 tankar om “Fegis

  1. Känner igen det där med en harighet som aldrig visade upp nosen förr. Men du… vad skoj det var när vi utan rädsla utmanade snödrivor och hala väglag. Fanns det ens dubbar? hehehehe… va? va de? Snökedjor möjligtvis, men inte hade vi sådana liggande i kofferten.
    Förr kunde jag utan problem eller ängslan köra runt i Stockholm trots att jag inte bodde där och hade bara några futtiga besök som erfarenhet. Idag skulle jag inte ens begripa när jag ska svänga in i centrum för allt är nytt. Så det är bra att jag bor med småstäder omkring.

    Men det är lite knepigt, för även i småstäder och här där jag bor så måste jag fickparkera. Något jag sluppit eftersom jag alltid haft egen parkering i städer och bott på landet har jag ju också gjort och där fanns det hur mycket yta som helst – och nästan var som helst. Men nu efter ett halvår drygt så har jag faktiskt blivit riktigt duktig på det. men jag måste alltid gå ut och kolla positionen. I regel är det något snett eller för långt fram eller bak.

    Men du… vi är nog överens att aldrig släppa bilnyckeln och kör vidare så läääänge vi bara kan. 😀 😀

    Gilla

Kommentarer är stängda.