Hjärnsläpp


I går hade jag ärenden till öns södra centrum. När jag hade åkt en bit ville jag torka av bakrutan eftersom det regnade. Men hur jag än försökte vicka på spaken hände ingenting. Märkligt.

Till slut stannade jag för att försöka komma underfund med orsaken. Tji fick jag, ingen åtgärd akti­verade bakrutetorkaren.

Jag tog en titt i backspegeln  – torkaren kanske hade hängt upp sig på nåt sätt? Det var värre än så, jag hade ingen överhuvudtaget!

Det var lånebilen som hade en sån, inte min bil. Problemet löst. 😀

Innan jag var hemma hade det hunnit bli mörkt, så jag behövde helljusen. Men dom funkade inte trots att jag hade spaken i rätt läge.

Lyckligtvis ringde en klocka i bakhuv’et, det här hade jag varit med om en gång på Silverpilens tid. Om jag valde rätt belysningsläge funkade helljuset som det skulle. Hur tafflig får man (jag) vara? 🙂

2 tankar om “Hjärnsläpp

  1. 😀 Tur att du ändå har klockor som ringer. Mina har slutat klämta, iaf när det gäller datorer och försök till att ansluta internet med ny installation på TVn 😦 Får invänta hjälpsamma och ännu fungerande klockor i huvudet på en anhörigs ungdomliga och fräscha kunskaper. 😀 (tänk så lätt allting skulle bli med den nya teknologin 😀 )
    Och min egen bakre vindrutetorkare sköter sig själv. Vaknar till liv lite då och då utan att jag behöver göra ett smack och jag brukar heja på den och önska den gomorron innan den självmant lägger sig till ro igen.

    Gilla

Kommentarer är stängda.