Den här sommaren har slitaget på bersåmöblemanget och dynorna i hammocken varit i stort sett obefintligt. Slitaget på trappmöblerna har dock kompenserat.

Tror jag har suttit i bersån två gånger och våra få gäster har funnit sig i eller föredragit att sitta inomhus. Husse gästade bersån då han svarvade äpplen till sylt för ett tag sen.

Dynorna till hammocken har inte ens kommit ut ur vinterförvaret. Jag som brukar ligga ute och läsa tills jag somnar. Men i år har det av nån anledning inte blivit av.

Varje gång jag har kommit på tanken att lägga mig där, har jag konstaterat att jag då måste bära ut dynorna först, vilket har känts övermäktigt.

Däremot har vi flitigt bevistat trappan. Där har vi haft skugga när det varit som hetast och lä då vinden har tagit i. Den obekväma bänken har också haft ett visst slitage. På den har jag fångat sen efter­middags­sol.

Kortbyxorna har slitits i vanlig ordning, medan sommarklänningarna kommit lindrigare undan. Behovet av att klä sig gå-bort-fin blir allt mer sällsynt eftersom jag helst håller mig på Udden. Här får jag gå klädd i mina gamla paltor. 😀

Mia sliter numera hårt på Husses famn. Ju äldre hon blir, desto mer närhet verkar hon behöva. I min famn får hon alltid sitta när det är tevedags.

Det har hon lärt sig. När klockan närmar sig går hon jamande mot vardagsrummet. Ibland vänder hon sig om och ger oss en uppfordrande blick.