För ett tag sen upptäckte jag en äggsamling på baksidan av badhandduken jag har över Baden-Badenstolen på trappan. För två dar hade dom kläckts såg jag när en flik av handduken blåste ner från ryggstödet.

Pyttesmå svarta kryp som var omöjliga att artbestämma kröp omkring på tyget. Dom förpassades genast till den omgivande naturen. Frottétyg är knappelunda deras naturliga livsmiljö.

Varför äggläggaren hade hittat just det här stället förblir en gåta. Den gula färgen kanske lockade?

För flera år sen anlade jag en liten plätt nära flaggstången och döpte den till liljelunden, optimist som jag är. Jag tyckte synd om dagliljorna som stretade i det tunna jordlagret på berget intill. Här skulle dom säkert må bättre.

Nehe, det gjorde dom inte alls. Antagligen för att jorden är full av plymspireans rötter. Dom andra liljelökarna jag planterade gick samma öde till mötes.

Men under över alla under! För ett tag sen upptäckte jag att en krollilja bestämt sig för att växa just där. Jag gjorde mig inga förhoppningar om att få se den blomma, men för två dar sen hade en vackert röd blomma slagit ut. 😊

Detsamma hände för många år sen då en krollilja dök upp bland praktlysingen. Sen dess har den fått en kollega strax intill.

Det bekräftar min uppfattning att växter själva bestämmer var dom vill slå rot.