Ljumma vindar, strålande sol, fågelkvitter, blomsterprakt och dryga 25 grader. Ovanligt varmt för maj, men jag klagar inte. Det går ju att sitta i skuggan mellan varven.

Minsta fysiska ansträngning framkallar dock svettpärlor, så det blir inte mycket gjort. Enda nyttan jag har gjort i dag är att plantera blomplantorna som fru grannen vänligen kom över med härom kvällen.

Nu hoppas jag innerligt att rådjuren avskyr sommaraster och zinnia!

Vattentemperaturen börjar närma sig (min) badtemperatur – i dag drygt 21 grader, så snart så. Värmen ska enligt prognoserna fortsätta ett tag till.

I eftermiddags letade jag efter rosensalt i ett av skåpen under diskbänken, det var tomt i saltkaret. Men något salt lyckades jag inte hitta trots att jag plockade ut nästan allt ur skåpet.

Längst bak fick jag syn på ett brunt träskaft som jag kände igen. Där var ju mitt hackjärn! Det som jag inte trodde att jag hade kvar. Dom av er som är bekanta med tillredning av sillsallad vet vad jag menar.

Jag erkänner villigt att jag aldrig har använt det. Nuförtiden finns det färdighackade ingredienser som i det här landet går under namnet rosoll.

Den som senast använde hackjärnet är min fostermor. Hon dog 1999 och gjorde ingen sillsallad de sista åren vad jag vet, så det var ett bra tag sen det användes.

Till hackjärnet hörde också en hacklåda i trä, men den finns inte mer. Om jag minns rätt sålde jag den i samband med annat lösöre när jag flyttade tillbaka till Udden. Köparen frågade efter hackjärnet, men just då mindes jag inte att jag ägde ett sånt. 😀