Bilägare igen

På Alla hjärtans dag/Vändagen levererades ”Pärlan” hem till Udden. En begagnad bil, men i gott skick. Husse är less på att låna ut sin. Nä, jag skämtar, det var ett gemensamt beslut.

De facto är jag ännu inte rättmätig ägare. Jag har visserligen skrivit på köpekontraktet, men fakturan är än så länge obetald, förfallodagen är några dar bort. Så nu står det två bilar på parkeringen igen.

Båda har dragkrok och motor‑ respektive kupévärmare. Pärlan är dock manuellt växlad. I övrigt är det inte så många likheter utom standardfunktionerna förstås.

På grund av det bedrövliga väglaget har jag inte kunnat provköra som jag vill, men i dag åkte jag Dragsfjärds­vägen som var bar och kunde dra på lite grann. Måste ju testa hur det kändes att lägga i sexan! En sju-växlad bil har jag aldrig kört eller ägt tidigare.

En pigg liten rackare är hon min Pärla. I all synnerhet jämfört med Silverpilen. För att få sprutt på den krävdes solsken, nerförsbacke och medvind. Men den var för all del årsmodell 2000 och hade svagare motor.

Enda ”problemen” jag hade vid första åkturen var att det kändes som om jag satt på golvet och ryggstödet var i helt fel vinkel för min (onda) rygg. Förarsätet var inställt på lägsta möjliga nivå och hur jag än trixade fick jag inte upp det. Därmed satt ratten på tok för högt upp och skymde sikten.

Den senaste ägaren/chauffören måtte ha haft dubbelt så lång rygg och dubbelt så långa ben som jag. Men det ordnade sig tack vare en bekant som har haft en bil av samma modell. När jag följde hans råd fick jag upp stolen så högt som jag ville ha den.

Tydligen är det inte meningen att man ska justera ryggsätesvinkeln under körning. Reglaget sitter illa till för det och fjädern är hårt spänd, men jag fixade det också när jag hade parkerat.

Beroende på hur ryggen känns behöver jag ändra vinkeln, så nu får jag se till att ställa in den före avfärd och stanna om jag behöver justera.

Nu återstår bara att programmera om radiokanalerna. Hitmix, Suomipop, City etc är inte mina favoriter. För det mesta lyssnar jag på Nova när jag kör. Dom spelar mycket musik och har programledare som jag gillar.

Att lära sig alla funktioner kräver tid och mycket läsning i (den finskspråkiga) handboken. Troligen behöver jag inte ens alla. Hur som helst är jag jättenöjd med köpet. 😊

Bokslut och vältajmat

Så här års är det dags för årsbokslut, både i väglaget och hembygdsföreningen. Båda är klara och underskrivna men ska ännu granskas av våra verksamhetsgranskare. I morgon ska jag leverera materialet till vardera granskare.

Väglaget fick ett överskott i år, men hembygdsföreningens resultat slutade på minus. Väglagets resultat kan jag inte påverka, men föreningens underskott är jag förstås delskyldig till. Vi hade visserligen budge­terat ett minusresultat, men inte så stort som det blev.

Den största orsaken är vår 60-årshistorik som slukade flera tusenlappar. Förhoppningsvis kan vi sälja tillräckligt många exemplar av historiken för att täcka en stor del av kostnaden.

Härom dagen fick Husse leverans av toppkapellet han beställde till bilen. Det var vältajmat – i dag har det fallit stora vita flingor nästan hela dagen.

Det innebär att morgondagens utflykt underlättas betydligt. I stället för att sopa och borsta, kan jag bara dra av kapellet så är bilen snöfri. 😊