På förmiddagen var det knappt att hemsjukvården tog sig fram till trappan. Alla stigar hade fyllts av yrsnö på grund av gårdagens snöstorm. När jag såg ut på eländet önskade jag verkligen att Udden hade haft snöslunga och garage.

Efter vår kaffetid beslöt Husse att han skulle ut och skotta. Jag försökte avråda honom, men det hjälpte föga. När jag tittade ut genom fönstret en timme senare såg jag att det mesta av stigen upp till parkeringen var röjd och att Husse satt och vilade på rullatorn.

En stund senare kom han in, så då var det min tur. Av stigen till pumphuset och vedlidret sågs knappt en tillstymmelse. Inte heller av stigen till komposten. För att minska på tanktömningsintervallen tömmer vi nämligen grå­vattnet i en hink som sen töms på komposten.

Jag övergav genast tanken på att skotta genvägen till vedlidret. Det gick ju att ta sig fram där vår eminenta väg­mästare hade röjt. En kort sträcka fram till lidret behövde däremot röjas för att jag skulle kunna ta mig in och få plats med pirran som jag använder för att frakta veden.

Snövallarna på parkeringen efter vägmästarens röjning behövde avlägsnas, liksom snölagret på bilen. Dagens ärende krävde att jag sopade av den.

Efter ett par timmar gick det att ta sig fram överallt. Bilen var avsopad, ved och vatten inburet, slask­hinken och Mias begagnade kattsand tömda.

Fast innan arbetet var avslutat inträffade en malör. Den fulla slaskhinken stod invid ytterdörren och bredvid ställde jag också en fylld vedbärare. Av nån mysko anledning ”skvimpade” veden ur, vilket fick till följd att några klabbar hamnade i slaskhinkens vatten. Tur att vi har ugn i vedspisen!

Dagens lättsammaste uppgift var utan tvivel ärendet på byn. 😊