Julen närmar sig obönhörligen. Suck. I år har jag inte ens hämtat advents­ljus­stakarna från vinden, än mindre nåt julpynt.

Julstädning, julgardiner och julbak har aldrig varit min grej, även om det under årens lopp har blivit jultårtor och nån enstaka dadelkaka.

Fast på ytterdörren har ljungen i blomkorgen faktiskt bytts ut mot grankvistar och en skylt med God Jul. Det är det närmaste vi kommer julgran har jag talat om för Husse. ”Jaha”, svarade han lakoniskt.

Ja, och så har ljusslingan ovanför trappan kommit upp som vanligt, liksom julkransen på dörren. Allt som påminner om jul finns således utomhus. 😀

Juligare än så blir det inte på Udden i år – om jag inte drabbas av nåt hugskott som omkullkastar planeringen. Dock har jag skickat julkort i vanlig ordning och öppnar en lucka i julkalendern varje dag. Nästa vecka mejlas de digitala julkorten.

Julen är i sig OK om det inte vore för ”byteshandeln”. Trots mitt nekande får jag julklappar varje år och känner mig därmed tvungen att återgälda klapparna.

Det är förstås mitt eget val, så jag får skylla mig själv. Men hellre återgälda än att vara oartig och verka otacksam. Å andra sidan tycker jag det är tråkigt att mitt nekande inte respekteras. ”Vaffö gör di på detta viset?” för att citera Rump­nissarna.

Enligt planerna äter vi julmiddag i Tallmo som vanligt, resten av julkvällen tillbringas i Mias sällskap. Några andra planer har vi inte.

Enligt MI blir det töväder redan på lördag, så snölagret lär krympa, men förhoppningsvis får vi ändå en vit jul.