Jag har (i flera?) tidigare inlägg avslöjat att jag inte är värst road av att laga mat. Det gäller för övrigt allt hushållsarbete. Resultaten blir därefter.

Ännu mindre road är jag av att laga mat till en person. Eftersom Husse har vistats på sjukhus en längre tid, har det blivit många enmansmåltider.

Lyckligtvis finns det räddningsplankor. Dagens middag stod till exempel Mrs Cheng’s för: thaimat i konservburk. Den drygade jag ut med kycklingstrimlor och lite fryst ärter-majs-paprikablandning. Helt OK och framför allt snabblagat.

Kitchen Joy’s Thai cube är också OK, men räcker bara till en portion, Mrs Cheng’s räcker till tre middagar, så jag har övergått till den. Den här gången hade jag köpt en mild variant bara för att se hur den skiljer sig från medium.

Smaken var i stort sett densamma, men chilin var inte lika framträdande som i medium­varianten, dock fullt tillräckligt för min smak. Bra att det finns att välja på. I våra butiker finns det medium och två milda varianter.

En annan räddningsplanka, också den på burk, är dillkött. Med tillsats av dill, lite salt och en skvätt ättika blir det riktigt bra, även om det är gjort på fläskkött, inte kalvkött som det egentligen ska vara. En burk räcker gott och väl till två middagar.

Vid ett tillfälle greps jag av hybris och beslöt tillreda eget dillkött. Det gör jag aldrig om! Jisses vilket stök och vilken tid det tog. Av samma anledning avstår jag också från att laga risotto flera gånger.

Jag är full av beundran för alla som är duktiga på att laga mat. Förmodligen hänger det ihop med intresse, vilket alltså saknas i mitt fall.

I morgon får Mrs Cheng’s tillfälligt ledigt. Det blir köttfärssås med mycket lök och vitlök i stället har jag tänkt mig eftersom jag har mera tid på mig. Till det serveras glutenfri pasta. Maten ska nämligen helst vara klar i samma ögonblick som jag känner mig hungrig, men med god planering ska det lyckas. 😀