Sent i eftermiddags fick jag för mig att ta en promenad längs G-vägen. På långt håll såg jag en hjortmamma med sina ”telningar” på en äng. När jag närmade mig bestämde kiden sig för att jag var farlig och satte av i full fart. Mamman stod kvar ett tag, men tyckte sen att det var bäst att försvinna hon också.
På hemvägen fick jag syn på ett rådjur som inte verkade så lättskrämt, men till slut bedömde det att det var säkrast att öka avståndet.

Vilken lycka att få se dem! Jag blir alldeles till mig varje gång jag ser ett vilt djur i naturen, speciellt som jag inte bor i glesbygd längre utan i en storstad. Så glad att djuren anpassar sig och finns även hrä
GillaGilla
Ja, fina att se på, men äter upp allt man odlar! 😦
GillaGilla
asch då, tänkte inte på det…
GillaGillad av 1 person