Viltmöten

Sent i eftermiddags fick jag för mig att ta en promenad längs G-vägen. På långt håll såg jag en hjort­mamma med sina ”telningar” på en äng. När jag närmade mig bestämde kiden sig för att jag var farlig och satte av i full fart. Mamman stod kvar ett tag, men tyckte sen att det var bäst att försvinna hon också.

På hemvägen fick jag syn på ett rådjur som inte verkade så lättskrämt, men till slut bedömde det att det var säkrast att öka avståndet.