Jag har retat (minst) en bilförare, hämtat Väinö, improviserat och övar mig i novembermörker.

Ilsken blick
Då jag var på väg till kursen idag mötte jag en okänd, svart bil vid postlådorna strax efter ”min” korsning. Jag svängde givetvis in till höger så långt jag tordes utan att ramma postlådorna för att låta bilen passera. När föraren var i jämn­bredd med min främre sidoruta såg jag en mustasch och en surmulen blick.

Vi hade ju flera centimeter till godo mellan speglarna så jag förstår inte varför han stirrade så argt? Jag som tyckte jag var artig. Han kanske tyckte att jag borde ha backat ner i korsningen? Hans bil var förstås klart dyrare än Silverpilen så möjligen tyckte han att hade större rätt att vara på vägen än jag eller så var han orolig för att få en skråma. Konstig prick.

Väinö
I Kärra svängde jag in till butiken för att hämta Väinö. Med samlarkupongerna hos K-butikerna kunde jag köpa en ny Hackman-stekpanna till halva priset, men dom var slut när jag var in senast.

Att döpa en stek­panna med ett mansnamn tycker jag passar utmärkt. Det är ju gubbarna som ska göra grov­jobbet. 😉 Min gamla Norway från samma tillverkare får därmed pension och åker på sop­tippen vid tillfälle så slipper jag irritera mig på den nåt mer.

Improvisation
Rubrikerna för dagens kurs var surfa och datasäkerhet. Det var det enda jag säkert visste när jag bör­jade kursen. Detaljerna hade jag inte förberett. Dels för att ge deltagarna chansen att komma med inlägg och frågor och dels för att jag ändå aldrig brukar hålla mig till nåt strikt schema.

Jag blev alldeles häpen då jag såg att klockan var 17.29 och jag inte riktigt visste vad mer jag skulle förmedla i ämnet. Perfekt tajming – vi slutar 17.30.

Risken med att improvisera är förstås att den röda tråden kan bli lite krokig ibland, men jag tycker det är bättre att anpassa mig till deltagarnas frågor och önskemål än att stelbent hålla fast vid en viss ordning. På slutet brukar jag ändå ha fått med det jag hade tänkt mig.

Mörkt, fuktigt och varmt
Jag vägrar stiga upp så länge det är mörkt! Förutsatt att jag inte är tvungen förstås. Idag övervägde jag ett kort ögonblick att göra ett undantag efter att ha släppt ut Mia, men kom inte på nån vettig syssel­sättning i mörker så jag kröp ner under täcket igen.

Hela dagen har varit gråmulen med dimma och/eller duggregn, luftfuktigheten har legat på nästan 100 %. Morgondagen blir tydligen likadan. Enda ljuspunkten var tem­pera­turen, +10 grader, bara två grader mindre än igår då solen sken allt vad den orkade. Men det är förstås bara en tids­fråga innan det är dags att byta till vinterdäck.

Klockan 09.15 den 8 november i fjol var det -4,2 på Udden och dagen efter kom den första snö­stor­men. November är ju faktiskt vintermånad enligt universitetsalmanackan, så det här ”värmeslaget” är garanterat övergående.