Jag har gått från ängel till ärkeskurk, slarvat med nattsömnen och hållit mitt gamla löfte.

Från ängel till ärkeskurk
Under 24 timmar onsdag-torsdag hann jag vara allt från drömkvinna till odräglig besserwisser och ”en impregnerad amazon som världen aldrig hittills har skådat”. Upprinnelsen till kontakten var min in­sän­dare i ÅU som uppmärksammades av en herre i mogen ålder.

Det är definitivt första – och högst antagligen sista – gången jag blir kallad impregnerad amason. Jag är lite osäker på om jag ska tolka benämningen som en komplimang eller som en förnedring? Amason känns ju positivt, men en impregnerad dito är minst sagt svårtolkat.

His­torien är för lång och utlämnande för att berättas i ett blogginlägg, men platsar mycket väl i mina kommande memo­arer i fall jag kommer mig för att skriva ner dom.

Nattsudd
Igår hade jag tänkt ta det lugnt och ladda batterierna efter veckans ”människomyller”. Ödet ville annorlunda – inbjudan att dela en köttgryta fick mig att tänka om.

Efter köttgrytan hade jag tänkt återvända hem och njuta av en stillsam kväll, men det trevliga middagssällskapet ville förlänga um­gänges­tiden, så för att inte överge Mia föreslog jag att vi kunde inta kaffe efter maten på Udden. Efter elva timmars samvaro tog gäspningarna till slut över handen, kaffet var slut för länge sen och klockan hade hunnit bli 02.30.

Idag har jag känt mig ganska upphängd och nersläppt måste jag medge. Ansiktet som mötte mig i spegeln i morse förstärkte känslan. Jag såg ut att ha blivit tio år äldre.

Damer i mogen ålder ska inte slarva med skönhetssömnen. Vilket påminner mig om en kommentar jag tror jag har läst i en av Gunilla Dahlgrens böcker: ”När jag sa att jag skulle sova min skön­hets­sömn, undrade han om jag tänkte gå i ide”.

Verkställt löfte
Redan för ett eller kanske två år sen, lovade jag bjuda min ryska bekant på middag. I tisdags skickade jag äntligen en inbjudan till idag. Då hade jag ju ingen aning om att jag skulle känna mig som en ur­la­kad sill.

I fredags tackade hon ja och vi kom överens om en tid. Nästan direkt efter hennes ankomst blev jag tvungen att förklara varför jag gäspade så ofta. Men tröttheten gick över medan vi petade i oss maten och diskuterade människosyn, politik och den inskränkta attityden i små samhällen.

När vi hade ätit klart gick vi ut för att dra upp några blomplantor som jag också hade lovat. Sen blev det te och kaffe med nybakt kanelbulle som hon hade tagit med sig. Och mera prat förstås. En trevlig och lättsam samvaro idag också således.

Jag är ganska övertygad om att jag kommer att krypa tillbaka ner under täcket efter att jag har släppt ut Mia i morgon bitti. 😀