Jag avskyr vissa ljud, har fått trevliga besked, varit extremt huslig, haft oväntat besök och ondgör mig över språkmissbruk (igen).

Fula ljud
Vissa ljud är fulare än andra. Varje gång jag hör ljudet av en motorsåg lider jag. Ett ihållande, ettrigt ljud som går genom märg och ben. Om man kan ha ljuddämpare på allt från vapen till fordon borde väl nån fiffig människa kunna uppfinna en till motorsågar också?

Vissa ljud i naturen är också förskräckliga. Igår hörde jag nöt­skrikorna på nära håll. Nästan i klass med motorsågen. Hägern låter inte värst vackert den heller. Min ”ljudallergi” kanske har förvärrats med åren?

Trevliga besked
Dagens post innehöll två kuvert, det ena från skatteverket och det andra från elleverantören. Först sprättade jag kuvertet från skatteverket. Och blev glatt överraskad! Av innehållet framgick att jag i fjol också betalade för mycket skatt så det blir en nätt, liten ”julklapp” i år också. Tack för det!

Jag förutsatte att kuvertet från elleverantören ”bara” innehöll info om prishöjning, men så var inte alls fallet. Mitt elavtal upphör den sista september och nu ville dom förstås att jag skulle förnya det.

Om jag valde samma typ av avtal som tidigare, bjöd dom på grundavgiften första halvåret. Smart drag, då blir man onekligen mer benägen att göra dom till viljes. Det räcker ju till en vindunk det också.

Extremt huslig
Hör och häpna, idag har jag både handlat, lagat mat och bakat. Nästan som en normal husmor.

Bakar gör jag ungefär vart tionde år om man bortser från att grädda djupfrysta bullar. Skälet till an­strängningen var att jag hittade julklappen jag fick av Grisen/Tvillingen, en påse med torra in­gredien­ser som skulle kompletteras med vispade ägg och smält smör för att bli en kaka. Den ser helt OK ut efter gräddningen, men jag har inte provsmakat.

Oväntat besök
I samma veva som jag höll på att förnya elavtalet och läste av elmätaren, dök Filosofen och hans fyrbenta sambo upp. Eller rättare sagt fick sambon stanna kvar i bilen – under ljudliga protester. En jättefin höstbu­kett överräckte han och önskade gott nytt år lite i förskott eftersom han är bortrest när det beger sig.

När jag skulle öppna dörren för att hämta en vas i verandan upptäckte jag att sambon stod utanför dörren. Hon hade lyckats öppna fönstret i bilen och hoppat ut. Nån meter i från stod Mia i tredubbel storlek med krökt rygg och morrade långt ner i strupen.

Sambon brydde sig inte det minsta om henne, men jag var orolig för att hon kanske skulle gå till angrepp, så sambon fick snällt finna sig i att bli förflyttad tillbaka till bilen. Stackar’n. Hon som är så social och vet att man ibland brukar få nåt gott hos mig.

Språklig vanvård
Varifrån kommer uttrycket ”ute på stugan”? Man vistas väl i en stuga, oavsett om det är sommar­stuga eller kaffestuga? Jag får krupp på ÅU (och alla andra) som konsekvent använder fel pre­po­sition.

I Finlandssvensk ordbok hittar jag ingen förklaring, men kan tänka mig att det är frågan om stads­slang. Jag har aldrig nånsin hört nån ”lantis” uttrycka sig så.

Den 30.8 lärde ÅU mig ett helt nytt ord. Artikeln handlade om en man som hade förolyckats under en färd med fyrhjuling: ”Han krockade med en bergskärning och blev under sitt fordon som slungades ner i diket.”

Hela meningen är konstig, men vad i hela friden är en bergskärning? En bergsskreva? Fast då borde han väl ha kört in i den i stället för att krocka? Helt obegripligt.

Höstmånaden inleddes med tank- och båtinspektion, rodd och simtur. Mia är en landkrabba.

Tankinspektion
Den 28.4 tömde jag avloppstanken senast, vilket torde vara nytt rekord. Hittills har tömnings­inter­vallet legat på  tre månader.

Den nya tankvakten till trots beslöt jag företa en okulär inspektion idag. Efter en insats med lien och konsumtion av ett antal mogna plommon som hängde över stigen kunde jag konstatera att jag klarar mig ett par veckor till. Så bra. 160 € svider i plånboken.

Båtinspektion
Nästa inspektion krävde högskaftade stövlar. Jag har inte öst båten på ett tag och har hällt ut 22 mm ur regnmätaren så jag förstod vad som väntade. Mia var genast med på noterna när hon såg åt vilket håll jag var på väg.

Det var ändå inte så farligt, men nog behövde båten ösas. Mia roade sig på egen hand under tiden. Båten går hon inte ner i.

Roddtur
Som belöning unnade jag mig en roddtur. Jag hann bara ett tiotal meter ut från bryggan när jag såg Mia sitta på bryggändan och hörde henne jama. Jag försökte med ”kommer snart”, men hon lät lika övergiven så jag vände.

Hon blev så glad över att jag kom tillbaka att hon faktiskt vågade sig ner i båten för att få kropps­kontakt. Elaka matte fick då för sig att hon kanske kunde följa med på roddtur, men så snart båten började röra sig tog hon ett jätteskutt upp på bryggan och tittade förfärat på mig. Jag lovade omedel­bart att inte göra så fler gånger. Med det lät hon sig nöjas.

Simtur
Solen värmde så skönt när jag hade förankrat båten så jag satte mig på bryggbänken och njöt en stund tillsammans med Mia. Sen fick jag för mig att jag skulle ta ett sista dopp för säsongen. Undrar när jag senast simmade den 1 september? Vattentermometern visade 20 grader, så det borde jag klara.

Jag kan inte påstå att det kändes skönt, men väl uppfriskande. Mia agerade badvakt som vanligt och tog hjärtligt emot mig när jag klev upp igen. Vattnet jag bjöd på ur min kupade hand drack hon gärna.

Eftersom simturen var improviserad, fick jag ta stövlarna i ena handen och kläderna i den andra och gå upp till huset för att leta rätt på en handduk. Tack vare solen och den svaga vinden kändes det inte alls kallt. Lite konstigt med tanke på hur frusen jag kan vara inomhus?