Jag har noterat läsarstatistik, kallat till Drak-möte och agerat sjuktransport.

Bloggläsare
Den 21.9 i fjol aktiverade jag läsarräknaren för bloggen och avläste den samma datum i år. 25.258 personer har läst mina inlägg under året. Wow! Det var mer än jag trodde. I snitt 69,2 per­so­ner per dag. Jag niger och tackar allra ödmjukast! 🙂

Draksammankomst
Igår kväll var Udden nästan fullt av Drakar – tre samtidigt. I måndags bjöd jag in Draken/Tvillingen och Draken/Kräftan på kålsoppa.

I samband med välkomstskålen konstaterade vi att det var fyra(!) år sen sist. I augusti 2007 åt vi kräftor tillsammans. Vi har naturligtvis setts många gånger under åren, men inte på Udden.

Draken/Tvillingen kom som vanligt fullastad med ätbara go’saker och Draken/Kräftan tyckte jag behövde ljus i höstmörkret. Med tanke på att det är höstdagjämning idag, lär det komma väl till pass inom snar framtid.

Kålsoppan fick väl godkänt och jag lyckades bli av med en av mina utställningstavlor som båda Drakarna gillade (vilket var ovanligt blev jag upplyst om). Tiden gick som vanligt fort när man har roligt, men vi hann ventilera både stort och smått innan Draken/Tvillingen tyckte det var dags för skönhetssömnen.

En riktigt trivsam kväll. Drakar är ju som bekant trivsamma varelser och trivs i varandras sällskap. 😉

Rop på hjälp
Igår eftermiddag ringde min ryska bekant och bad mig förtvivlat skjutsa henne till veterinären. Hennes kisse hade troligen blivit biten av ett djur i tisdags och fått ett djupt sår som måste sys, men nu hade en del av stygnen gått upp och kissen vägrade äta eller dricka.

Mellan tårarna fick jag en förklaring till varför hon bad mig om hjälp och frågan om vad hon skulle ta sig till? Jag föreslog att hon skulle tvångsmata kissen med vatten och/eller ta av kragen en liten stund för att se om det kunde hjälpa.

På kvällen ringde hon och bekräftade att kissen hade ätit och druckit efter att hon tagit bort kragen, men hon var fortfarande orolig över såret som delvis gapade öppet. Vi kom överens om att jag skulle beställa tid hos veterinären i morse för säkerhets skull.

Tidsbeställningen öppnar åtta, så jag ställde mobilen på alarm och ringde prick åtta. Jodå, vi fick komma kvart över nio, så jag ringde matte och aviserade hämtning kvart i nio. Den kissen är inte heller van vid bilåkning eller vid att vistas i bur, så resan ackompanjerades av olyckliga läten.

Veterinären tog en titt och konstaterade att det inte går att sy på nytt eftersom såret vätskar. Hon rekommenderade daglig rengöring med rent vatten eller utspätt desinficeringsmedel och plockade bort stygnen som hade gått upp. Resten kunde matte ta bort själv eller låta en djursjukvårdare göra när det var dags om några dar.

Matte blev betydligt lugnare och jag lovade hjälpa henne att ta bort stygnen. Jag?!? Hur kom jag på den idén? Nåt sånt har jag väl aldrig gjort tidigare? Men det fixar jag nog om vi hjälps åt. Om inte, får vi boka tid hos nån av djursjukvårdarna i Brusaby.

Kissen var förstås glad och nöjd över att få komma hem tillbaka och tackade mig för hjälpen hon också. Åtminstone uppfattade jag det så när hon strök sig mot mig och lät mig kela henne. Det brukar hon sällan göra annars så det kändes mysigt.