Jag måste bevisa att jag lever och blir snart utvisad.

Levnadsintyg
Idag fick jag brev från Alecta, en av mina pen­sions­ut­be­ta­lare. Dom vill ha intyg på att jag fortfarande lever. Det känns skönt att veta att det är nån som bryr sig – fast i det här fallet mest om sina pengar.

Tyvärr räckte det inte med min egenhändiga underskrift, intyget ska skrivas under av en högre instans. Jag valde alternativet ”annan myndighet” och har skickat blanketten till FPA i förhoppning om att dom vet att jag lever.

Jag förstår varför dom vill ha intyget. För flera år sen såg jag ett faktaprogram på TV i Sverige om pensioner som betalas ut till sedan länge avlidna personer. Om ingen meddelar dödsfallet fortsätter utbetalningarna, vilket tydligen ganska många (ohederliga) drar nytta av.

Kursinledning
Igår kväll fick jag chansen att se Västanfjärds bibliotek från insidan. Jag får dessutom se det fyra gånger till. IT-kurserna är nämligen förlagda till öns bibliotek från och med den här terminen eftersom skolorna kör Linux med Ubuntu som användargränssnitt.

Kurslokalen var både vacker och praktisk. En trappa upp i eget gemak. Så småningom hittade jag också ett blädder­block och en penna som gick att använda.

Av kursdeltagarna var en alldeles särskilt välbekant. Fru grannen på udden mittemot är nybliven dator­ägare och deltog därför. Förutom henne bestod gruppen av ytterligare fem trevliga indi­vider, vilket gjorde arbetet lättsamt.

Idag stod Dalsbruks bibliotek i tur. Där har jag varit in flera gånger och är välbekant med läsesalen eftersom Fotoklubben håller sina möten där.

Dess värre fanns det här inget avskilt utrymme, så vi höll till i ena änden av biblioteket inklämda mellan bokhyllorna. Efter lite om- och tilläggsmöblering fick alla sju damer plats och det fanns en duk för bildvisning. Däremot varken whiteboard eller blädderblock tyvärr.

Jag förstod på damen som visade mig till rätta att hon inte precis var överlycklig över att ha oss där och om jag förstod det hela rätt, blir vi utvisade. Men det får cheferna chefa över. Jag är bara anställd och har inget som helst ansvar för såna detaljer. Mitt ansvar är att se till att deltagarna verkligen lär sig hantera datorn.

Igår var floran av Windows-versioner begränsad till två och alla på svenska, så det gick bra. På dagens kurs fanns tre versioner, varav en finskspråkig, vilket tidvis var något förvirrande både för mig och för deltagarna. Men, det ska nog gå vägen ändå. 🙂