Trapptaket håller tätt, fru grannen är ”oskyldig”, jag har tackat nej till en födelsedagspresent och guidat i byn.

Taket fixat
Snickaren aviserade sin ankomst till 10 i morse, men var i full gång redan en halv timme innan. Jag hade med knapp nöd hunnit avsluta frukosten.

En timme senare var taket klart. Ny skiva monterad och båda skarvar åtgärdade. Skönt att slippa oroa sig för att vattnet tränger in när höstregnen börjar på allvar.

Betalning verkställd
En stund efter att snickaren hade åkt, knackade fru grannen på och överräckte ett kuvert med texten Betalningstjänst. Jag trodde först att hon ville ha betalt för nåt, men kuvertet visade sig innehålla en tia. Det var be­tal­ningen för vykorten hon köpte i lördags.

Vi småpratade en stund (det är sällan jag storpratar annat än mot betalning ;)) och kom överens om samåkning på lördag. Bonussysterdottern blev nämligen myndig för ett par dar sen och firar till­dra­gelsen på lördag.

Tack, men nej tack
Efter lunch ringde Grisen/Tvillingen och undrade om jag hade några planer för eftermiddagen? Den enda planen jag hade kan jag lika gärna verkställa i morgon, så jag svarade att jag inte hade några. Det är viktigare att umgås.

Framåt kaffedags dök hon upp med en påse i var hand. Jag påpekade att det var för sent för födelse­dags­upp­vakt­ning, men hon påstod att den kan genomföras under hela året. Vad säger man till sånt?

Den ena påsen innehöll ett tjusigt blomarrangemang som kan stå ute och den andra en mängd små tomater. Det kändes hemskt att säga nej, men jag visste ju att jag inte skulle äta upp dom så jag tackade nej och förklarade varför. Som tur gillar Tvillingen tomater så det var inget problem.

Guidad byrunda
Vi har tidigare pratat om att gå runt byn, så jag föreslog en en promenad efter att vi hade tömt våra muggar. Rent geografiskt sträcker byn sig för all del långt bort, men vi beslöt gå den vanliga by­run­dan.

Hon frågade hur lång tid det skulle ta? Jag högg till med ”20 minuter, max en halv timme”, men i den makliga takt vi rörde oss förbrukade vi en hel timme! Troligen delvis beroende på att jag envisades med att berätta om alla tanter och farbröder som bodde i husen när jag var liten och vilka som bor där nu.

En givande och gemytlig dag!