Jag har blivit överväldigad, glatt överraskad och nesligen nobbad.

Pastoral idyll
Min första tanke när jag tittade ut över sjön i morse var ”pastoral idyll”. Det rådde absolut stillhet, sjön var spegelblank och allting andades harmoni. En generös gåva av Moder Jord.

Glad överraskning
När tvätten hängde på tork och vasshögen i strandkanten var baxad upp på land tyckte jag att jag hade gjort mig förtjänt av lunch. Efter den unnade jag mig en dryg timmes roddtur.

Det är snudd på skandal. I år har jag inte varit ute med roddbåten annat än för att prova mina nya åror. På den tiden jag hade semester tog jag nästan dagligen en roddtur.

Minst en gång per sommar glider jag runt viken längs vasskanten. Vegetationen längst upp i viken känns som Amazonas i miniatyr. En uppsjö av växter som trivs nära eller i vattnet. Och varje år upptäcker jag nya sorter.

Den rutten blev det idag också. Givetvis med kameran inom räckhåll. Målet var att kolla om dom vita näckrosorna var kvar.

Och det var dom. Dessutom i full blom på båda ställena såg jag till min överraskning. Jag som trodde att jag var för sent ute.

Nobbad
Jag börjar tro att ryktet om min bristfälliga matlagningskunskap har spritt sig över hela ön. Sen i fredags har jag bjudit in tre middagsgäster. Alla tre tackade nej.

Jag kanske ska inskränka mig till att bjuda på kaffe/te och smörgås i fortsättningen?