Jag har blivit överväldigad, glatt överraskad och nesligen nobbad.

Pastoral idyll
Min första tanke när jag tittade ut över sjön i morse var ”pastoral idyll”. Det rådde absolut stillhet, sjön var spegelblank och allting andades harmoni. En generös gåva av Moder Jord.

Glad överraskning
När tvätten hängde på tork och vasshögen i strandkanten var baxad upp på land tyckte jag att jag hade gjort mig förtjänt av lunch. Efter den unnade jag mig en dryg timmes roddtur.

Det är snudd på skandal. I år har jag inte varit ute med roddbåten annat än för att prova mina nya åror. På den tiden jag hade semester tog jag nästan dagligen en roddtur.

Minst en gång per sommar glider jag runt viken längs vasskanten. Vegetationen längst upp i viken känns som Amazonas i miniatyr. En uppsjö av växter som trivs nära eller i vattnet. Och varje år upptäcker jag nya sorter.

Den rutten blev det idag också. Givetvis med kameran inom räckhåll. Målet var att kolla om dom vita näckrosorna var kvar.

Och det var dom. Dessutom i full blom på båda ställena såg jag till min överraskning. Jag som trodde att jag var för sent ute.

Nobbad
Jag börjar tro att ryktet om min bristfälliga matlagningskunskap har spritt sig över hela ön. Sen i fredags har jag bjudit in tre middagsgäster. Alla tre tackade nej.

Jag kanske ska inskränka mig till att bjuda på kaffe/te och smörgås i fortsättningen?

Diskbänken är tom, gräset borta, grodynglen svårfångade och regnskadorna igenfyllda. Två besökare förgyllde kvällen.

Tomt på diskbänken
Baserat på MIs väderprognos utgick jag i från att den här dagen skulle tillbringas inomhus. Regn var utlovat för hela dagen. Men nu hade dom fel igen, regnet kom redan i natt. Det var för all del mulet när jag klev upp så jag höll fast vid min plan att diska och laga mat.

Innan jag var klar med disken sken solen från klarblå himmel och min middagsinbjudan avböjdes så jag struntade i matlagningen och gick ut i stället. Det blåste friskt, men den sydostliga vinden kändes varm och behaglig och solen värmde skönt.

Nytrimmat
Gräset klippte jag igår, men ogräset närmast buskarna återstod. Jag kunde förstås ha använt gräs­saxen eller ‑trimmern, men tyckte det var snabbast och enklast att dra bort det för hand.

Mia upp­skattade mitt ”handarbete” bland grässtråna och anföll rätt vad det var. Taggarna på rosen­buskarna anföll däremellan. Antalet blessyrer på armar och händer har utökats.

Svårfångat
När Mia och jag kom hem från skogen förra veckan, blev jag jätteglad över att hitta grodyngel i vattnet vid utloppet till sjön. Grodor är dom första som försvinner om vattenkvalitén är dålig har jag läst nånstans, så fyndet kändes extra roligt.

Dom hade redan fått fötter och försvann blixtsnabbt när dom upptäckte mig, men jag lyckades långt om länge ta en halvdålig bild på en liten krabat.

Efter den ”gräsliga” behandlingen fick jag för mig att jag skulle göra ett nytt försök att fånga dom på bild. Tyvärr ville dom inte medverka idag heller. Så fort jag närmade mig pep dom i väg in i vatten­vegetationen.

Jag stod kvar en stund för att se om dom skulle glömma min närvaro men minsta rörelse med kame­ran fick dom att försvinna. Just nu ser dom mer ut som fiskar än grodor, men förhoppningsvis hinner dom växa till sig innan dom ska inta sin vintervila.

Regnskador
Varje kraftig regnskur orsakar mer eller mindre djupa fåror i min backe. Vattnet forsar längs vägen i stället för att rinna ner i diket beroende på att berget sticker fram där det egentligen borde rinna av.

Efter ”barnkammarbesöket” beslöt jag åtgärda det värsta. Jag hämtade kratta och spade. Tyvärr är jobbet ganska meningslöst, efter nästa störtskur lär det vara lika illa igen, men det håller i alla fall till dess.

Oväntat besök
Medan jag satt och skrev inlägget knackade det på dörren och in steg en herre som jag inte har träffat sen han var på skidtur i vintras. Den här gången hade han tagit med sig förstärkning i form av en granne.

Grannen föredrog att sitta ute så vi gick ut och satte oss på trappan. Där satt vi och pokulerade i ett par timmar i godan ro – bortsett från myggorna. Herrarna klarade sig tack vare sina långa benkläder, men mina shorts gjorde det fritt fram att frossa på mina ben. Så bortsett från myggorna hade jag en angenäm lördagskväll. 🙂