Hösten är i antågande, trapptaket måste åtgärdas, eken har blivit misshandlad,  jag har extremt rena fötter och simmat i regn.

Snart höst
Det går inte längre att låtsas som om det fortfarande är sommar. Dagarna har blivit kortare och luften känns annorlunda. Eller tycker jag så bara för att jag råkar veta att det är mitten av augusti och hör skörde­tröskan?

Den 18.7 gick solen ner kl 22.24 (i Helsingfors), idag går den ner 21.07 så visst är det skillnad. När solen lyser känns det fortfarande sommarlikt dagtid, men i skuggan är luften kylig och marken kall under fötterna.

En varg
Under en av dom häftiga åskskurarna den 9.8 kunde jag konstatera att det nya trapptaket läcker i skarvarna och anmälde det ett par dar senare till snickaren. Igår ringde han och aviserade sin an­komst till i morse.

Jag tror bestämt det är första gången jag har hört en man/hantverkare erkänna att han gjort fel. Det hedrar honom. Trots att han konsulterade monteringsskissen blev skarvarna mellan skivorna felaktig.

Tillsammans kom vi fram till tre olika lösningar, men tyvärr visade det sig att ingen av dom fungerade i praktiken. Det får bli en ny skiva och en korrekt skarv. Den andra struntar jag i, den ligger så långt ut i kanten så den får fortsätta läcka. Det störtregnar ju inte varje gång.

Tyvärr fanns skivan inte i lager, så jag får vänta en vecka och hoppas vädret är hyfsat under tiden.

Trädmisshandel
Tack vare samma snickare och en grensåg på teleskopskaft är taket befriat från kvistarna som låg på. Om jag inte hade varit närvarande hade eken blivit av med en stor gren, men jag insisterade på att bara ta dom kvistar som låg på taket.

Den andra kvisten gick inte att nå från stegen ens med grensågen så den gode snickaren fick visa sig vara spindelmannen jag efterlyste i ett tidigare inlägg. Jag stod med hjärtat i hals­gropen medan han tog sig fram till kvisten och fasade för vad som kunde hända om han hade för mycket tyngd på sågen när kvisten gick av. Men allt gick bra och båda kvistarna är nu avpolletterade på en av mina kvist­kyrko­gårdar. Jag har också bett eken om förlåtelse för misshandeln.

Rena fötter
Vid två-tiden i eftermiddags måtte lufttrycket ha sjunkit över Udden. Jag blev totalt orkeslös trots att jag inget hade gjort!? En timmes slöande i solstolen och en mugg kaffe ställde allt till rätta. Jag började med att ta bort alla vissna blommor från sommarblommorna och vattnade dom.

Medan jag höll på med det slogs jag av tanken att båten säkert behövde ösas och dessutom rengöras. Jag fuskade både i fjol höst och i våras, så nu fanns det ingen återvändo.

När jag kom ner till båten trodde jag inte mina ögon. Nog för att den behövde rengöras men så kol­svart har jag aldrig sett den vad jag kan minnas! Kan dom senaste regnen ha fört med sig sot från skogs­brän­derna i öster månntro? Eller rester från askmolnen på Island?

Här räckte det inte bara med en vanlig borste, det krävdes både rotborste och tallsåpa för att ha en chans att lyckas. Ett par lätta regnmoln passerade över ryggen på mig, men jag lät mig inte hindras. Knappt två timmar senare var båten – och mina fötter – grundligt rengjorda.

Simtur i regn
Svetten lackade efter allt skurande så jag bestämde mig för ett dopp, men gick upp och hämtade hand­duken först. Innan jag kastade mig i vattnet kollade jag temperaturen och blev glatt överraskad över att vattnet fort­fa­ran­de är 21 grader varmt.

Under tiden hade nästa regnmoln dragit in. Mia som satt på bryggändan blev förtvivlad över att jag fortsatte simma utåt trots att regnet tilltog i styrka. Regndropparna såg ut som små fontäner när dom slog mot vattenytan. Det är roligt att simma när det regnar.

Mia protesterade allt mer högljutt över att bli våt, men sökte till slut regnskydd när jag inte lät mig påverkas. Jag avslutade min lilla simtur i lugn och ro och draperade handduken runt mig i tron att det här regnet skulle passera lika fort som dom tidigare skurarna.

Helt fel, jag fick också söka skydd under träden en stund. Mest för att hålla Mia sällskap tills regnet slutade. En lite annorlunda avslutning på dagen. 🙂