Det är sista dan för många aktiviteter, inte bara skördemånaden, men också den första för en del. Jag har fått ”må bra-post”.

Första mötet
Igår kväll var vi samlade till höstens första möte i fotoklubben. Jag hade bestämt att det skulle bli mitt sista, men hur det nu var tyckte jag att höstens programidéer verkade intressanta. Möjligen beroende på att ett par förslag kom från mig. 😉

Mina förväntningar och mitt mål med att medverka har hela tiden varit att jag ska utvecklas som foto­graf. Jag vill lära mig mer om kamerateknik, motivkomposition, ljussättning,  etc. Hittills är målet oupp­nått, men höstens möten kanske tillgodoser åtminstone en del av min kunskapstörst.

Höstutställning
I morgon är första dagen för vår höst­ut­ställ­ning i ämbetshuset i Dalsbruk. Temat för utställningen är ”Min ö”, nåt som ligger mig varmt om hjärtat förstås, knutpatriot som jag är.

Lustigt nog ville mitt undermedvetna inte att jag skulle delta. Jag kom i håg allt jag skulle ha med mig till dagens besökspunkter – utom utställningsbilderna. Jag förklarade min fadäs för kollegerna och åkte hem i ilfart och hämtade dom så nu hänger dom där trots alla dubier. Dessutom på en alldeles egen plats i ensamt majestät. Min s k ram passade liksom inte i hop med dom övriga. :D.

Slut på sommarloppisen
Idag var det sista dagen för sommarloppisen. Försäljningen av prylarna jag hade lämnat in var ju inte lysande, men inbringade ändå tillräckligt för ett par vindunkar. Bättre än inget.

Slut på sommarcaféet
Idag var också sista dagen för säsongen för Söderlångviks café. Jag har mejlat till värdinnan och bett henne föreslå en tid när vi kan träffas för avstämning av vykortsförsäljningen så hon får sin provision.

Slut på sommarmotiven
Övriga vykortskunder ska också få ett besök inom kort för avräkning av sålda vykort och motivbyte. I deras överenskommelse ingår att jag byter motiv i samband med årstidsändring.

Glad överraskning
Framåt tre kom jag hem efter dagens alla övningar och blev glatt överraskad när jag tittade i post­lådan. I den låg en brun varupåse med omfångsrikt innehåll. Avsändare var Råttan/Väduren som tyckte jag behövde en ”må bra-present”. Himla gulligt av henne.

Jag har jagat trapptaket, påbörjat senaste uppdraget och haft närkontakt med en favorit­insekt.

Tak på drift
Gårdagens och nattens friska vindar har hållit mig sysselsatt. Den lösa takskivan som ska bytas ut på trapptaket har blåst ner ett antal gånger. Jag ångrar att jag inte tackade ja när snickaren föreslog att han skulle skruva fast den med ett par skruvar.

I natt hade den åkt ner igen och allt i textilväg på trappan var genomblött efter regnet. Tvi. Idag har jag hängt upp allt på tork, tagit ner för att det börjat regna, hängt upp igen, etc. Efter tredje gången gav jag upp, det var ingen idé, regnskurarna har avlöst varandra hela dan.

Pilljobb
Jag tror det här blir min sista produktkatalog. Åtminstone med den här layouten. Kors vilken tid det tar att klämma in artikelnummer, diverse specifikationer och priser i en ruta som är 4,5 cm bred.

Flera artiklar kräver upp till fem kolumner, vilket verkligen sätter tab-stoppskunskaperna på prov. Men har man tagit fan i båten får man ro honom i land sägs det. Jag har ju själv accepterat uppdraget.

Favoritinsekt
Jag gillar alla sorters sländor. För mig är dom nåt som hör sommaren till. I lördags räddade jag en blågrön mosaikslända ur klorna på Mia. Den här gången var sländan nog destinerad att dö redan innan hon fick tag på den för den kunde inte längre flyga.

Det gav mig chansen att studera den på nära håll och föreviga på bild i lugn och ro. Oj, vad granna dom är!

Intressant att höra hur isotoper låter 🙂

httpv://www.youtube.com/watch?v=x7sNjIDWsWg

Sommaren har gjort comeback, badrummet har fått tillskott, jag har tagit upp sista potatisen och fått fiskmiddag.

Härlig comeback
Åtta i morse låg temperaturen redan på 18,8 grader och under det mesta av dagen har det varit lika varmt ute som inne. Ljuvligt med en sommar-comeback. 12 timmar senare var det fortfarande 22,2 grader.

För att ta vara på och njuta av det fina vädret tillbringade jag ett par timmar i solstolen i eftermiddags med en bok. Mellan varven låg jag och tittade upp på den knallblå himlen, lyssnade på vindens sus i träden och filo­so­ferade över hur det känns att vara en hög gran när det blåser.

Tillskott i badrummet
För ett par veckor sen investerade jag i ett nytt duschdraperi som jag hängde upp idag. Det som har hängt där hittills här­stam­mar från 1989(!) och har senast använts som insynsskydd i källarförrådet i Östersund.

När jag tömde förrådet tyckte jag draperiet gott kunde duga ett tag till så det fick följa med i flytten men nu hade det definitivt sett sina bästa dagar. I fortsättningen får det tjänstgöra som överdrag till nån pryl i uthuset. Det är ju faktiskt helt och relativt rent fortfarande.

I K-Rautas senaste utskick var det extrapris på en förvaringsstång för badrummet som man kunde placera i ett hörn och som spänns mellan taket och golvet. På stången kunde man hänga fyra korgar för alla kemikalier som behövs när man ska bli ren. Den föll jag för omedelbart och köpte i torsdags.

Mina två befintliga trådkorgar som hängde på väggen är därmed ersatta. Jättefiffigt och utrymmes­snålt. Däremot var jag inte särdeles imponerad av stabiliteten. Minsta knuff får stången att vaja. Möjligen för att den inte är tillräckligt spänd, men jag vågade inte trycka i hop fjädern mer eftersom jag inte vet hur takskivan då beter sig.

Nån typ av stag på mitten skulle kännas lugnare, men jag har ännu inte listat ut vad jag ska använda? Helst ska det vara snyggt också, annars kunde jag ju dra lite järntråd mellan väggarna.

Sista skörden
Till dagens middag tog jag upp min sista ”psoriasis-potatis”. Det betyder att jag inte har nån sätt­po­tatis till våren, men det går väl att få tag på när det är dags. Jag hittade också en senfärdig jordgubbe som smakade alldeles utmärkt även om nån hade provsmakat den före mig.

Fiskmiddag
Potatisen serverades till smörstekt gösfilé. Mums. Fisken var Oxen/Tvillingens förtjänst. Den rara människan knackade på sent i går kväll och överräckte två filéer som var ”överlopps” efter fiskafänget. Sånt händer bara i vår by tror jag.

Jag har brutit mot förhållningsreglerna, skickat vägenhetsberäkningen och tagit tid.

Regelbrott
På grund av Mia blev jag tvungen att bryta mot förhållningsreglerna från igår. I eftermiddags fick hon tag i en halvväxt sädesärla och enklaste sättet att bli av med dom lösa fjädrarna var att ta fram dammsugaren.

Även­tyret slutade lyckligt den här gången också. Jag fick tag i den lilla fågeln och återgav den sin frihet trots hennes ljudliga pro­tes­ter. Tänk om hon kunde lära sig att matte alltid snor fågelbytena och att det därför inte är nån idé att jaga dom?

Jag har heller inte lyckats få i mig den föreskrivna vattenmängden – 1,5 liter återstår kl 19.15. I bästa fall lyckas jag dricka en halv liter till innan det är läggdags.

Vägenhetsberäkning avsänd
Även om dagen har varit mulen, har temperaturen varit synnerligen behaglig. Vid lunchtid hade vi 24,2 grader på Udden. Inte alls illa. Det lockade till utomhusarbete, men jag kunde inte komma på vad jag skulle hitta på som inte var påfrestande för min nyjusterade kropp. Jag gick in och redigerade vägenhetsberäkningen i stället.

Efter redigeringen skickade jag beräkningen till kommunens planingenjör med kopia till ordföranden för väglaget. Han frågade tidigare i veckan om jag hade skickat den, men då fattades ännu några upp­gif­ter. Det gör det för all del fortfarande, vissa adresser är inte kompletta, men det saknar ju bety­del­se för beräkningen.

Tidtagning
Efter mat- och vilopaus tyckte jag det vore intressant att se hur lång tid det tar att beskära bilder­na på en helsida med 24 bilder och spara om dom som enskilda bilder. Första sidan gjorde mig bestört. Jag höll på i nästan en timme! Jag som har offererat tre timmar totalt för samtliga 14 sidor.

När jag var klar med sidan tre och 72 bilder hade jag kommit ner i en snittid på 22 minu­ter per sida. Det skulle innebära drygt fem timmar totalt så jag kan redan nu konstatera att jag har felbedömt tidsåtgången.

Det är av misstagen man lär sig sägs det. 😦

Igår blev jag sur, gjorde diverse iakttagelser och slog sönder mitt skyddslejon. Idag har jag blivit utsträckt.

Fel
Igår morse klockan nio kom snickaren med den nya skivan till trapptaket. När han hade packat upp den ropade han på mig. ”Det är ju annan färg” sa han då jag kom ut. Jag kunde bara instämma. Formen på ”åsarna” var också mer rundade och materialet hade en annan konsistens. Den här skivan kom av allt att döma från en annan tillverkare. 😦

Efter ett telefonsamtal till försäljningsstället rullade han i hop skivan och tog den med sig. Han skulle samtidigt åka in på försäljningsstället där den förra skivan var köpt och höra av sig angående ny leve­ranstid.

En timme senare ringde han och meddelade att leveranstiden var en vecka och att priset var några tior högre, mest beroende på frakten. Jag suckade tungt och sa att det var OK. I det här läget fanns det ju inte så mycket att välja på. Alltså står stöttan kvar mitt på trappan en vecka till.

Iakttagelser
Efter att snickaren hade åkt var det bara spillkråkan och jag som hördes på Udden. Mia hade gett sig av på sin förmiddagsrunda.

Medan jag hängde tvätt passerade tre tranor som sorgligt nog meddelade att det snart bär av längre söderut. Jag såg att vårtbitaren hade parkerat sig under täckbräderna och att spindlarna som bor bland floxen hade fullt upp med att ta hand som sina byten. Energisk men ljudlös aktivitet.

Olycka
Mitt skyddslejon har gått hädan. Jag klantade jag mig så jag lyckades få hål i huvudet på det när jag skulle komma åt väskan med bykknipor (tvättnypor) som hängde på stolpen till trapptaket.

Jag får förlita mig på mina kinesiska vakthundar i fortsättningen.

Rehabilitering
Idag hade jag bokat tid hos ”kroppsjusteraren”. Vårens och sommarens fysiska aktiviteter hade satt sina spår så jag kände att det var dags.

Till att börja med töjde hon ut mig, fixade sen till rörligheten i fötterna och fortsatte därefter med resten av kroppen. När hon så småningom kom till ryggen talade hon om att diskarna längst ner i ryggen är hoptryckta och slitna och att jag måste se till att behålla dom i det här skicket annars får jag ändå värre bekymmer.

Bildkälla: http://www.liv.se

Jag fick råd om hur jag ska gå till väga för att sträcka ut ryggen och ge diskarna lite mer utrymme men det kräver en anordning som jag inte har. Jag behöver två ringar eller handtag att hänga i så att jag med böjda ben kommer loss från marken/golvet. Frågan är var jag får tag på såna och framför allt var jag ska placera dom?

Skulderbladen var som vanligt så fastlåsta att hon inte lyckades lirka upp dom. Det högra värre än det vänstra, så nu måste jag ut och ro eller stavgå så ofta som möjligt för att återfå rörligheten.

För att inte sabotera hennes arbete blev jag nekad att städa eller bada bastu de närmaste dagarna. Vilken tur att jag inte har några problem att avstå från nåndera. 😉

Jag ska dessutom dricka 2-3 l vatten per dag i tre dagar. Det blir lite svårare. Jag har svårt att få i mig ens en liter om dan i vanliga fall, men så klart jag fixar det bara jag anstränger mig lite.

Igår fick jag en beställning och dukade för två. Idag har jag rotat i grovsoporna, prövat en lokalt pro­du­cerad maträtt och råkat ut för humbug. Mia äter inte foster.

Beställning
Tänk om alla måndagar började lika bra… På förmiddagen ringde killen med produktkatalogen – han som sa att jag inte är billig – och talade om att han antar min senaste offert. Yesss!

Om offertpriset ska hålla bör jag vara klar med uppdraget på 15 timmar. Det lär snarare bli bortåt 20 om jag känner mig själv rätt.

Middagsgäst
Igår hade jag turen att få duka för två med mina nya Korento-tallrikar, designade av Klaus Haapaniemi. Tallrikarna krävde en annan färg på blommorna än dom jag hade på köksbordet så jag gick ner i kökslandet och plockade ringblommor. Riktigt fint blev det.

Mitt självförtroende när det gäller matlagning är helt återställt. Min middagsgäst gav mig tio poäng av tio möjliga för mina hemlagade köttbullar. 🙂

Lagom med salt och kryddor utan att kväva köttsmaken sa han. Så jag kan nog om jag vill. Åtminstone så länge jag håller mig till husmanskost.

Beslut
Idag bestämde jag mig för att delta i fotoutställningen trots allt. Men för att slippa kostnaden för utskrifter och ramar beslöt jag skriva ut bilderna på min egen skrivare och göra en lite annorlunda upphängning.

Tur att jag inte har slängt grovsoporna. Där hittade jag en idealisk lösning. När jag väl hade kontroll­mätt och putsat upp mitt fynd och placerat ut bilderna tyckte jag resultatet blev bättre än väntat. Fast nu har jag fått en ny idé när det gäller bildplaceringen. Vissa saker behöver mogna innan allt är klart.

Lokal produktion
För ett tag sen hittade jag en nyhet i frysdisken – en lokalt producerad thai-rätt – och tyckte den lät intressant. Idag prövade jag den till lunch.

Jag blev lite besviken. Dels var det mer chili i den här rätten än den jag normalt köper och dels tyckte jag det var trist att den var en kopia av min favorit, Kitchen Joy. Varför inte ta fram en helt ny thai-rätt i stället?

Humbug
Till middag tog jag fram Saarioinens strömmingslåda och skopade upp halva förpackningen på tallriken. Det som skulle föreställa strömming såg synnerligen oaptitligt ut så jag smakade försiktigt på en liten bit. Det visade sig vara ansjovis.

Om jag köper strömmingslåda vill jag inte ha Jansons frestelse och vice versa har jag nu meddelat Saarioinen via deras webbsajt. Nån rim och reson får det väl ändå vara!

Mias middag
Strax efter att jag hade slevat i mig min s k strömmingslåda kom Mia med sin middag. Hon var så smutsig och blöt att jag först trodde hon hade fångat en bisamråtta, men storleken stämde inte. Det måste ha varit en stor sork.

Allt gick ner utom några ljusröda rester som jag antog var tarmen ända tills jag skulle torka upp dom. Den maffiga sorken var en dräktig hona och här låg fem av hennes foster. Inte illa att ta sex sorkar på en gång.

Igår fick jag en ny kompis. 🙂

Så här ser han/hon ut på undersidan. Häftiga fossingar eller hur? Sorry, larvfötter heter det förstås.

Jag har blivit överväldigad, glatt överraskad och nesligen nobbad.

Pastoral idyll
Min första tanke när jag tittade ut över sjön i morse var ”pastoral idyll”. Det rådde absolut stillhet, sjön var spegelblank och allting andades harmoni. En generös gåva av Moder Jord.

Glad överraskning
När tvätten hängde på tork och vasshögen i strandkanten var baxad upp på land tyckte jag att jag hade gjort mig förtjänt av lunch. Efter den unnade jag mig en dryg timmes roddtur.

Det är snudd på skandal. I år har jag inte varit ute med roddbåten annat än för att prova mina nya åror. På den tiden jag hade semester tog jag nästan dagligen en roddtur.

Minst en gång per sommar glider jag runt viken längs vasskanten. Vegetationen längst upp i viken känns som Amazonas i miniatyr. En uppsjö av växter som trivs nära eller i vattnet. Och varje år upptäcker jag nya sorter.

Den rutten blev det idag också. Givetvis med kameran inom räckhåll. Målet var att kolla om dom vita näckrosorna var kvar.

Och det var dom. Dessutom i full blom på båda ställena såg jag till min överraskning. Jag som trodde att jag var för sent ute.

Nobbad
Jag börjar tro att ryktet om min bristfälliga matlagningskunskap har spritt sig över hela ön. Sen i fredags har jag bjudit in tre middagsgäster. Alla tre tackade nej.

Jag kanske ska inskränka mig till att bjuda på kaffe/te och smörgås i fortsättningen?

Diskbänken är tom, gräset borta, grodynglen svårfångade och regnskadorna igenfyllda. Två besökare förgyllde kvällen.

Tomt på diskbänken
Baserat på MIs väderprognos utgick jag i från att den här dagen skulle tillbringas inomhus. Regn var utlovat för hela dagen. Men nu hade dom fel igen, regnet kom redan i natt. Det var för all del mulet när jag klev upp så jag höll fast vid min plan att diska och laga mat.

Innan jag var klar med disken sken solen från klarblå himmel och min middagsinbjudan avböjdes så jag struntade i matlagningen och gick ut i stället. Det blåste friskt, men den sydostliga vinden kändes varm och behaglig och solen värmde skönt.

Nytrimmat
Gräset klippte jag igår, men ogräset närmast buskarna återstod. Jag kunde förstås ha använt gräs­saxen eller ‑trimmern, men tyckte det var snabbast och enklast att dra bort det för hand.

Mia upp­skattade mitt ”handarbete” bland grässtråna och anföll rätt vad det var. Taggarna på rosen­buskarna anföll däremellan. Antalet blessyrer på armar och händer har utökats.

Svårfångat
När Mia och jag kom hem från skogen förra veckan, blev jag jätteglad över att hitta grodyngel i vattnet vid utloppet till sjön. Grodor är dom första som försvinner om vattenkvalitén är dålig har jag läst nånstans, så fyndet kändes extra roligt.

Dom hade redan fått fötter och försvann blixtsnabbt när dom upptäckte mig, men jag lyckades långt om länge ta en halvdålig bild på en liten krabat.

Efter den ”gräsliga” behandlingen fick jag för mig att jag skulle göra ett nytt försök att fånga dom på bild. Tyvärr ville dom inte medverka idag heller. Så fort jag närmade mig pep dom i väg in i vatten­vegetationen.

Jag stod kvar en stund för att se om dom skulle glömma min närvaro men minsta rörelse med kame­ran fick dom att försvinna. Just nu ser dom mer ut som fiskar än grodor, men förhoppningsvis hinner dom växa till sig innan dom ska inta sin vintervila.

Regnskador
Varje kraftig regnskur orsakar mer eller mindre djupa fåror i min backe. Vattnet forsar längs vägen i stället för att rinna ner i diket beroende på att berget sticker fram där det egentligen borde rinna av.

Efter ”barnkammarbesöket” beslöt jag åtgärda det värsta. Jag hämtade kratta och spade. Tyvärr är jobbet ganska meningslöst, efter nästa störtskur lär det vara lika illa igen, men det håller i alla fall till dess.

Oväntat besök
Medan jag satt och skrev inlägget knackade det på dörren och in steg en herre som jag inte har träffat sen han var på skidtur i vintras. Den här gången hade han tagit med sig förstärkning i form av en granne.

Grannen föredrog att sitta ute så vi gick ut och satte oss på trappan. Där satt vi och pokulerade i ett par timmar i godan ro – bortsett från myggorna. Herrarna klarade sig tack vare sina långa benkläder, men mina shorts gjorde det fritt fram att frossa på mina ben. Så bortsett från myggorna hade jag en angenäm lördagskväll. 🙂