Jag har fått min ramp, bärgat ved, utmanat elementen och dragit ur kontakterna igen.

Plåtleverans
Idag var det ”bara” 24,4 grader varmt på förmiddagen. Jag bestämde att sista veden skulle in idag, kosta vad det kosta ville.

Efter några lass ringde ”frun” på Västanfjärds mekaniska och undrade om jag var hemma. Hennes man skulle leverera plåten om en stund. Han var förstås välkommen, jag skulle definitivt inte förflytta mig nånstans.

Ett par lass senare dök han upp och lastade ur min fina ramp. Min första tanke när jag såg den var att den verkade kort, men när den väl kom på plats var den helt OK.

Vinkeljärnen såg helt annorlunda ut än jag hade föreställt mig, men jag är ju inte i metallbranschen. Om dom hade sagt att dom tänkte kantförstärka plåten hade jag kanske fattat. Hur som helst är rampen perfekt (med vedklabben som stöd) och klarade galant både min och leverantörens vikt.

Vedbärgning
Strax efter att ”plåtkillen” hade åkt, gav sommargrannen sig också av så jag kunde slänga av mig dom få plagg jag hade på mig. Värmen hade ökat. Strax efter två stod jag inte ut längre. 27,2 grader är över min värmegräns.

Arbetshandskarna var så blöta av svett att jag fick hänga dom på tork. Sen tog jag badhandduken och gick ner till stranden för att få mig ett svalkande dopp. Eller nåja, vattnet är fort­farande 25 grader varmt så värst svalkande är det inte. Jakob (som kastar kall sten 25.7) hade ingen chans i år.

På väg upp från stranden mötte jag bonuspappan. Han misstänkte att jag hade tagit en simtur. Han hade inget speciellt ärende sa han, men efter en stund kröp det fram att han hade det trots allt.

Tävling med elementen
När han hade gått, åt jag lunch. Fil och macka som vanligt. Under tiden hade solen gått i moln och det kändes så svalt att jag beslöt fortsätta med veden.

Framåt halv fem började mörka moln torna upp sig i öster och snart nog hörde jag första mullret. ”Nej, inte nu igen” sa jag högt. Jag fortsatte arbetet i förhoppning om att åskan skulle ta en annan väg.

En halv timme senare hade jag bara några stackars vedpinnar kvar, mullret hade tilltagit och det började regna. Jag plockade envist i hop resten av veden, slängde den i kärran och sprang in i vedlidret. Efter att ha räddat telefonen från mera blöta, kutade jag ner till trappan i hällande regn.

Mia jamade i högan sky när hon såg mig komma springande. Hon tror antagligen att jag tycker det är lika obehagligt att bli våt som hon. Stora, kalla droppar var det för all del, men det kändes rätt skönt på min varma och svettiga hud.

Så snart regnet hade upphört, krattade jag i hop skräpet efter veden, lastade högen på skottkärran och lämpade av högen på lämpligt ställe. Av vedhögen återstår nu bara en våt fläck. 🙂

Mera åska och regn
Ett par timmar senare kom åskan på att den hade glömt Udden. Den drog nu in västerifrån, närmade sig snabbt, slog antagligen ner nånstans och blev sen tvärtyst. En kort stund senare kom ytterligare en regnskur.

Åskmuller hörs fortfarande efter drygt en timme och mera regn får vi som bäst. Det kanske blir en uppesittarnatt? Jag kan inte slappna av nog för att sova när det åskar.