Jag har svalkat mig i matbutiken, ätit glass till lunch, lärt mig min läxa och varit på kaffekalas med Mia.

Svalt och skönt
Redan tio över tio i förmiddags visade termometern 26,8 grader och vinden var obefintlig. Framåt lunch behagade den röra på sig något, men inte tillräckligt för att svalka så jag beslöt att åka på uppköp innan Silverpilen blev stekhet.

I matbutiken var det härligt svalt. Dagens inköpslista var ovanligt kort men jag gjorde mig ingen brådska och hade gärna stått i kö den här gången.

Lunchglass
Av en före detta elev som jobbade i minicaféet utanför butiken köpte jag en boll glass. I Finland äter vi glassbollar i stället glasskulor för att det heter så på finska. Det fick bli dagens lunch.

Mera åska
Tillbaka på Udden kom jag fram till att det kändes outhärdligt att företa sig fysiska aktiviteter utom­hus men ville ändå gärna vistas ute, fast i skuggan förstås. Enligt dagens ÅU har medeltemperaturen sen i juni varit den högsta på 23 år och den här sommaren är en av dom fem varmaste på 50 år. I år kan vi alltså inte klaga på en ”dålig” sommar.

Jag la mig i hammocken och avnjöt min nyinköpta ”Soppa på en romppo” med underrubriken lustig­heter från Kimitonejden. Jag hade nog slumrat till en stund när Mia påkallade min upp­märk­samhet. Trots hettan hade hon fångat en näbbmus. Vi gick in för att hon skulle få mat och dryck och stannade inne en stund för att hon skulle få svalka sig.

När jag gick ut tillbaka kändes hettan ändå mer tryckande, 28,4 grader noterade jag, men efter ett tag började molnen dra i hop sig och det blåste upp som det gör före ”illväder”. Jag plockade in allt som inte behövde bli vått och tog in Mia igen.

Någon timme senare hördes det första mullret. Efter förra åskvädret har jag lärt mig min läxa. Ut med alla kontakter. Tretton stycken totalt.

Den här gången passerade åskvädret på något längre avstånd, men jag hann ändå bara räkna till två mellan blixt och muller vid ett par tillfällen. En fjuttliten regnskur fick vi också.

På kaffekalas med Mia
Medan åskan gick åt jag en lätt middag, slog in en present och gjorde mig i ordning för kaffekalaset jag var inbjuden till. Sommargrannen psykologen ville fira att huset är nymålat.

Åskan hade lyckligtvis gett sig av när det var dags att knalla i väg och det kändes betydligt svalare. Mia följde naturligtvis efter. Oavsett vad jag sa såg hon ut som om hon inte hörde ett smack och sprang i stället framför mig med ett kurrande läte. Till slut gav jag upp. Hon var ju välkänd i huset sen tidigare självsvåldiga besök och kommer väl överens med Kasper (hunden).

Hon fick finna sig i att stanna utomhus när jag gick in, men gjorde omgående sällskap då hon hörde oss ute. Kasper jagade sin boll och Mia jagade Kasper. Om hon kom för nära släppte han genast bollen och gick till sin matte. Det såg verkligen hejigt ut.

Hon gjorde också en tur upp på terrassen där vi drack kaffet, men nöjde sig med den kollen och gick sen ner och la sig i gräset. När gästerna började bryta upp var hon genast med på noterna och följde efter, men fick ge sig då hon såg att dom steg in i sina bilar.

Jag gick sist. Ett tag undrade jag om hon tänkte stanna kvar fast jag gick, men hon följde villigt med och sprang lika glatt hemåt som hon hade gjort på ditvägen. Jag börjar tro att hon var vallhund i sitt förra liv. 😀