Jag har en konspirationsteori och har räddat snoken, utvärderat yxor och omplanterat julrosen.

Konspirationsteori
För flera år sen köpte jag 10 kg tvättmedel av herr grannen junior. Om jag minns rätt skulle alla elever redan i första klass sälja nåt för att samla in pengar till va-de-nu-var.

Varje gång jag tvättar förundras jag över ”avfallet”. Till saken hör att tvättvattnet först rinner ut på duschgolvet innan det går ner i avloppet. Kvar blir en beläggning som närmast känns och ser ut som kalkrester eller sånt där vitt ”grus” som brukar ligga längst ner i fickorna på nya, förtvättade jeans.

Kalk kan det omöjligt vara frågan om. Jag tvättar med sjövatten, vilket betyder att vattnet är väldigt mjukt. Frågan är då vad resterna består av?

Min teori är att tvättmedelstillverkaren samarbetar med kon­fek­tions­indu­strin. Man tillsätter eller blan­dar i nåt i tvättmedlet som sliter på kläderna så att vi ska tvingas köpa nytt oftare. Jag vet att det låter knäppt men det skulle inte förvåna mig om det var så.

Snoken med flera liv
I ett tidigare inlägg berättade jag om Mias snokjakt. Idag var det dags igen. När jag kom in i köket registrerade jag nåt konstigt till höger i synfältet och hajade till. På mattan framför diskbänken låg en orm hoprullad.

Mia puttade till den med tassen men den såg inte ut att röra sig. Sen förra gången vet jag att ormar är bra på att spela döda så jag gick ut för att hämta en käpp och ett tvättfat för att förflytta den i. Oavsett om den var död eller inte skulle den ut tillbaka. Jag kunde inte se huv’et så jag var inte helt säker på vilket slags orm jag hade att göra med.

Den reagerade inte på att bli lyft, utan behöll samma form som när jag hittade den, men när den väl kom ner i tvättfatet undrade den förstås över den nya lukten och vädrade med tungan. Alltså var den inte ett dugg död.

Jag såg också tydligt dom gula fläckarna på huv’et och antog att det var samma snok som jag redan har räddat en gång. Den såg inte ut att känna igen mig och sa inte hej eller så, men blicken var liksom bekant tyckte jag. När Mia var utom syn- och hörhåll gick jag ut med fatet och hällde ner reprissnoken i lång­gräset. ”Tack och hej” sa den alldeles tydligt när den ormade sig i väg. 😉

Yxutvärdering
Nästan alla jag pratar med undrar om jag har fått in veden än. Det börjar nästan bli lite pinsamt att svara nej. Jag har avstått flera dagar på grund av hettan och tack vare åskregnen har jag kunnat skylla på att veden behöver torka upp.

Idag tvingade jag mig att minska på högen, mycket beroende på att händige släktingen ville ha en utvärdering av nya yxan kontra den gamla som han har vässat. Efter två lass hade jag ingen lust längre och la av men jag hann i alla fall med en yxutvärdering.

När det gäller klyvförmågan är dom nästan lika bra, men den nya yxan vinner på att jag får större slagkraft tack vare tyngden och längden på skaftet. Den kräver helt klart mindre energi.

Omplantering
Igår fick ett par blommor ny jord och större kruka. Idag förbarmade jag mig över julrosen jag fick av min före detta granne i julas.

Den är lika fin som när jag fick den och har fått många nya blad så den håller säkert över en jul till, tack igen!