Min blogg är inte som andras, jag har mejlat en statlig tjänsteman, luftvärmepumpen är som ny, hyacint och clematis blommar.

Konstig blogg
Alla bloggkolleger jag har bekantat mig med nöjer sig med korta, koncisa inlägg om ett eller ett fåtal ämnen. Så gör ju inte jag. Varje inlägg utgör en smärre roman om dagens händelser. Jag använder alltså bloggen som ett slags dagbok.

Av kommentarerna att döma är det OK så jag fortsätter att vara udda. Med ledning av ingressen och mellanrubrikerna kan man välja vad man vill läsa eller strunta helt i inlägget.

Bistert mejl
I dagens ÅU fanns ett uttalande av en statlig tjänsteman som fick mina nackhår att resa sig. Artikeln handlade om att glesbygdstrafikens busstrafik minskar med minst 500 turer per år, vilket betyder att en tredjedel av nuvarande turer har upphört om 20 år.

En representant för kommunikationsministeriet uttryckte sig på följande sätt: ”Alla kan inte få allt. Vill man bo i ödemarken så är det ett val man gjort.” Det fick mina nackhår att resa sig och inspirerade till ett personligt och glödande mejl till herrn i fråga.

Mitt mejl avslutades med: ”Jag är en av dem som är korkad nog att ha valt ‘att bo i ödemarken’ efter 40 år i olika städer för att jag värdesätter livskvalitén som jag får här och som jag vet att jag inte kan få i en stad. Ditt uttalande bekräftar att jag är en belastning och onödig extrakostnad för staten och att jag minsann inte ska förvänta mig att få full valuta för mina skattepengar. Eftersom jag är en av dem som betalar din lön kan jag tycka det är en minst sagt underlig inställning hos en offentlig tjänsteman.”

Enligt frånvarohanteraren är han tillbaka från sin semester den 8.8, så än så länge är han lyckligt ovetande om att nån som bor i ”ödemarken” är upprörd över hans uttalande.

Som ny
Idag lyckades jag få tag i leverantören till min luftvärmepump och kunde avboka den tekniker som jag tidigare hade sökt. Han var på jobb i närheten så han lovade komma till Udden redan på efter­mid­dagen. Strax efter kaffetid dök han och hans hjälpreda upp.

Jag slutar aldrig förvånas över män. Trots att jag förklarade att elektrikern var här i måndags och att jag har el fram till pumpen, måste allting kollas och kontrollmätas på nytt… Samtidigt har jag för­ståel­se för att man som fackman vill eliminera så många felkällor som möjligt innan man tar i sär an­lägg­ningen. Jag hade säkert agerat på samma sätt.

Nåväl, när det visade sig att elektrikern hade rätt, började den egentliga felsökningen. Jag misstänker att min leverantör redan hade räknat ut vad felet i så fall kunde bero på när han lossade skruvarna. Han verkade i alla fall väldigt målmedveten och frågade om jag hade ficklampa – pumpen befinner sig i ett mörkt hörn.

På nolltid pillade han ut säkringen som hade gått inne i pumpen. Att sätta dit en ny var krångligare om man inte tog loss mera prylar, men han fixade det efter ett par försök.

Sen drack vi kaffe och småpratade en liten stund. När jag frågade vad jag var skyldig fick jag inget vettigt svar, men till slut fick jag beskedet att beloppet var så litet så det inte går att fakturera. Jag insis­terade och påtalade att resan också kostar, men fick som svar: ”du kan ta det på garantin”. En kram fick han i alla fall som tack. En av dom gulligare leverantörerna således.

Hyacint och clematis
I påskas köpte jag en hyacint som jag påtade ner i jorden när det blev frostfritt. Nu blommar den, helt fantastiskt!

Tidigt i somras föll jag för en clematis och trodde knappt den skulle hinna slå ut innan sommaren var över, men idag fanns det två vinröda blommor på den, fler är på väg. Sånt gör mig glad och varm om hjärtat. 🙂

Jag har en konspirationsteori och har räddat snoken, utvärderat yxor och omplanterat julrosen.

Konspirationsteori
För flera år sen köpte jag 10 kg tvättmedel av herr grannen junior. Om jag minns rätt skulle alla elever redan i första klass sälja nåt för att samla in pengar till va-de-nu-var.

Varje gång jag tvättar förundras jag över ”avfallet”. Till saken hör att tvättvattnet först rinner ut på duschgolvet innan det går ner i avloppet. Kvar blir en beläggning som närmast känns och ser ut som kalkrester eller sånt där vitt ”grus” som brukar ligga längst ner i fickorna på nya, förtvättade jeans.

Kalk kan det omöjligt vara frågan om. Jag tvättar med sjövatten, vilket betyder att vattnet är väldigt mjukt. Frågan är då vad resterna består av?

Min teori är att tvättmedelstillverkaren samarbetar med kon­fek­tions­indu­strin. Man tillsätter eller blan­dar i nåt i tvättmedlet som sliter på kläderna så att vi ska tvingas köpa nytt oftare. Jag vet att det låter knäppt men det skulle inte förvåna mig om det var så.

Snoken med flera liv
I ett tidigare inlägg berättade jag om Mias snokjakt. Idag var det dags igen. När jag kom in i köket registrerade jag nåt konstigt till höger i synfältet och hajade till. På mattan framför diskbänken låg en orm hoprullad.

Mia puttade till den med tassen men den såg inte ut att röra sig. Sen förra gången vet jag att ormar är bra på att spela döda så jag gick ut för att hämta en käpp och ett tvättfat för att förflytta den i. Oavsett om den var död eller inte skulle den ut tillbaka. Jag kunde inte se huv’et så jag var inte helt säker på vilket slags orm jag hade att göra med.

Den reagerade inte på att bli lyft, utan behöll samma form som när jag hittade den, men när den väl kom ner i tvättfatet undrade den förstås över den nya lukten och vädrade med tungan. Alltså var den inte ett dugg död.

Jag såg också tydligt dom gula fläckarna på huv’et och antog att det var samma snok som jag redan har räddat en gång. Den såg inte ut att känna igen mig och sa inte hej eller så, men blicken var liksom bekant tyckte jag. När Mia var utom syn- och hörhåll gick jag ut med fatet och hällde ner reprissnoken i lång­gräset. ”Tack och hej” sa den alldeles tydligt när den ormade sig i väg. 😉

Yxutvärdering
Nästan alla jag pratar med undrar om jag har fått in veden än. Det börjar nästan bli lite pinsamt att svara nej. Jag har avstått flera dagar på grund av hettan och tack vare åskregnen har jag kunnat skylla på att veden behöver torka upp.

Idag tvingade jag mig att minska på högen, mycket beroende på att händige släktingen ville ha en utvärdering av nya yxan kontra den gamla som han har vässat. Efter två lass hade jag ingen lust längre och la av men jag hann i alla fall med en yxutvärdering.

När det gäller klyvförmågan är dom nästan lika bra, men den nya yxan vinner på att jag får större slagkraft tack vare tyngden och längden på skaftet. Den kräver helt klart mindre energi.

Omplantering
Igår fick ett par blommor ny jord och större kruka. Idag förbarmade jag mig över julrosen jag fick av min före detta granne i julas.

Den är lika fin som när jag fick den och har fått många nya blad så den håller säkert över en jul till, tack igen!