25.7 – Surt, salt & sött


Det är surt att administrera fel, jag har fått socker och salt i såren och sett nåt sött. Mias dygn har varit likartat.

Internetförbindelse
Före nio i morse blev jag uppringd av en jättestressad kille på Kimito Telefon. Under ett av mina uppring­nings­försök i lördags fick jag faktiskt prata med en telefonsvarare och kunde lite surt avsluta felanmälan med att jag var anträff­bar på telefon också lördagar och söndagar.

Problemet med min internetförbindelse konstaterades bero på felkonfigurering av modemet. KiT tillämpar VPI = 0 och VCI = 100, medan modemet hade VCI-värde 35. Efter omkonfigurering och omstart av datorn kunde jag läsa mejl och surfa så mycket jag ville.

Surt är fortfarande att modemet tappar den nya inställningen varje gång datorn går ner i viloläge eller vid omstart. Än så länge har jag inte fått nån förklaring till varför eller hur jag ska åtgärda det.

Elkoll
Ca 9.30 dök El-Tigern upp som överenskommet. Jag svängde in igår kväll när jag var på väg hem och frågade lite försiktigt om jag kunde få besvära honom med en snabbkoll av luftvärmepumpen. Möjligen var den död på grund av elfel trodde jag.

Han konstaterade så småningom att det finns el in till pumpen men åtog sig inte att felsöka den, vilket jag heller inte hade förväntat mig. Resten av förmiddagen och lunchen gick åt till att få tag på tekniker och/eller anmäla återstående fel.

Socker och salt i såren
På eftermiddagen ringde teknikern på ZasData. Han talade om att systemdisken tack och lov var OK, men att den andra disken verkar förorsaka fel i BIOS, att USB-portarna var trasiga(!?) och att han tänkte byta moderkortet om det var OK? Hjälp vad trött jag blir.

Sötaste sött
I eftermiddags kom fru grannen på ”indrivningsbesök”. Jag skulle betala hyran för Solbacka till henne. Hon berättade att det just nu fanns två små kattungar att beskåda hos henne om jag så ville. Efter viss tveksamhet lät jag mig övertalas. Risken med att se dom är att jag får för mig att jag kanske behöver en katt till.

Mimmi (till vänster i bild) och Musse var precis så söta och gulliga som små kattungar är. Jag störde dom i middagsvilan men dom ställde snällt upp på fotografering. Mimmi var lite mer tillbakadragen, men Musse tyckte det var helt OK att jag tafsade på honom.

Mias fadäs
Igår kväll kom Mia in med en skogsmus som hon i vanlig ordning släppte ner på köksgolvet. En ytterligt pigg liten rackare som ögonaböj gömde sig under köksspisen. Jag gjorde mitt bästa för att hjälpa Mia att skrämma fram den men misslyckades.

På morgonsidan av natten vaknade jag av oljud och muspip och förutsatte att bytet hade mött sitt öde. Men nej, musen hittade ett nytt gömställe under kaminen i sovrummet. Där har den hållit till hela dagen medan Mia har vaktat mer eller mindre troget.

Troligen drev hunger och/eller törst fram den till slut medan jag var ute. När jag kom in i köket lekte Mia med den för fullt. Givetvis på min nyskurade matta.

Stackar’n var redan halvdöd och gav en kort stund senare upp andan helt för att slutligen bli Mias middag. Inte ens gallan blev kvar så jag undrar hur hon mår i morgon?