Jag har äntligen fått ordning på mejlkontona, fullgjort ett borde och ringt plåt­slagaren. Det har regnat på Udden. Mia varierar sin kost.

Kontostrul
När jag skapade mejlkontona igår kväll, valde jag den befintliga datafilen (Outlook.pst) i stället för ny datafil för respektive konto. Det skulle jag aldrig ha gjort.

Jag fick visserligen tillbaka alla mina mejlmappar med innehåll, men hade ingen kontakt med mejl­servern. Hur jag än trixade sket det sig. Vid ettiden i natt orkade jag inte längre utan bestämde att jag kontaktar ZasData.

I morse började jag på ny kula, envis som jag är. Efter Service Pack 1 har tydligen varje mejlkonto numera en egen datafil. När det fortfarande inte fungerade vid 10-snåret ringde jag ZasData, men fick inget svar. Då kom jag på att dom har måndagsstängt.

Min inre röst tyckte jag skulle göra ett försök till. Jag tog bort alla konton med tillhörande datafiler, skapade ett nytt med ny datafil och styrde därefter inkommande post till Outlook.pst. Och si, nu fungerade det! Skam den som ger sig.

Det är fullt möjligt att jag inte har gjort rätt eller på enklaste sätt, men nu fungerar alla tre mejl­konton och jag har kvar all viktig e-post sen tidigare. Yesss!

Du borde…
Min halvbror påpekade vid ett besök för länge sen att vintergrönan inte borde få växa in över trappan. Visst är det underligt att andra alltid vet hur man borde eller inte borde ha det? Än så länge har jag inte träffat nån som har hjälpt till, dom bara kommenterar. Grrr.

Jag ser också saker som borde åtgärdas, framför allt på växtfronten, men hur jag än bär mig åt hinner jag inte i kapp med naturen. När jag väl kommer till skott(!) är det oftast för sent. Den lilla plantan har re­dan hunnit bli en stor buske eller ett träd. Om tio år ser man troligen inte huset alls längre. 😦

Hur som helst riggade jag så småningom upp ett myggnät som växtskydd efter hans påpekande. Det tog jag förstås bort när jag målade nyss och hade tänkt mig en ny lösning à la snöskyddet när jag skulle sätta upp det igen.

Men det går inte alltid som tänkt som bekant. Jag hade inga lister i rätt längd visade det sig. Om jag hade haft en på 1,20 eller två à 55 eller 60 cm hade jag löst det, men inte ens det kunde jag upp­bringa. Det fick bli den gamla konstruktionen trots allt. Den har ju faktiskt fungerat ända tills Mia försökte sig på en gen­väg över skyddet vid nåt tillfälle.

”Sån har vi int’”
Idag ringde jag plåtslagaren som händige släktingen tipsade mig om och beskrev mitt behov. ”Nä, sån har vi int’” fick jag till svar. Max 1,5 mm tjock plåt klarar hans maskiner, jag ville ha 5 mm som jag blivit rekommenderad. Jag blev hänvisad till Västanfjärds Mekaniska i stället.

Där fick jag också ett negativt besked att börja med. Jag tänkte imponera med ordet durkplåt som jag nyss lärt mig men det hade jag inget för. ”Sån har vi int’” sa killen jag pratade med. Jag förklarade lite närmare och fick då prata med en herre som kunde beställa plåten jag ville ha, men han hade ingen aning om priset utan bad mig återkomma i morgon ”när frugan är på plats”. Sådär ja, där är det (också) frun som har koll.

Regn!
Några regnmoln passerade Udden sent i eftermiddags. Regnmängden blev dock så liten att regn­mätaren knappt blev våt, men det fick mig att raskt plocka in tvätten och Mia att söka skydd. Med tanke på att jag fyllde vattentunnan igår var det inte helt oväntat. 😉

En timme senare syntes blå himmel igen, men enligt MI ska det bli mera regn i natt och i morgon om dom inte ändrar sig. Nu skulle det behövas oavbrutet regn i två dygn minst för att göra nån nytta, annars kan det kvitta.

Kostvariation
Mitt på dagen kom Mia in och ställde sig vid kökströskeln med en harunge hängande ur käftarna. Jag blev alldeles till mig. Haren var nästan lika stor som Mia.

In i köket skulle den förstås. Hon hade tydligen redan ätit på den så den var rysligt illa sargad. Till min bestörtning upptäckte jag att den fortfarande levde, stackar’n. Jag stod inte ut med att se den plågas så jag tog hammaren och drämde till över huv’et.

Mia blev inte alls sur, men morrade respektingivande när jag försökte flytta kroppen medan hon åt på den. Det var helt klart hennes byte.