Bortsett från några lass ved, har jag tillbringat tiden med att vårda relationer. Mia avstår från kon­fron­tation.

Flygande start
Igår morse klev jag upp vid 7-snåret, slängde i mig frukost och satte i gång att kärra ved. På förmid­dagen ligger nämligen både vedhög och -lider i skugga. Inte för att det hjälpte särskilt mycket, arbets­hand­skarna kletade sig ändå fast vid händerna och svetten rann på grund av värmen.

När fabriks­visslan i Dalsbruk signalerade 12 tyckte jag det var lämpligt att sluta. Jag hade en tid att passa och ville gärna hinna ta ett dopp och äta nåt innan jag åkte i väg.

I vedlidret börjar det snart se ut som det gjorde när vi eldade med ved. Farbror Pelle kom och ”cirklade” och morbror kastade in vedträna från kortänden på lidret efter hand. Sen tillbringade han många timmar med att klyva veden innan den bars in och stoppades i spisen.

Besök hos en mysig dam
”Kom vid kaffetid, halv tre, tre” sa damen jag skulle besöka när jag ringde henne dagen innan. Innan dess hade jag en vykortsleverans att verkställa, så jag gav mig av en timme tidigare. Tur det, jag blev nästan sen, men det gjorde inget sa damen när jag bad om ursäkt.

Efter kaffe med många dopp satte vi oss på hennes balkong och fortsatte prata. Två timmar rann i väg i snabb takt medan vi ventilerade både dåtid och nutid.

Mammakoll
På kvällen ringde jag mamma för att kolla läget. Hon togs in på sjukhus på onsdagen på grund av på tok för högt infektionsvärde, men det var nu under kontroll så hon skulle bli utskriven från sjukhuset idag. Skönt att höra.

Lunchbesök
I morse tog jag sovmorgon och avstod gladeligen från vedjobb när jag såg att termometern visade drygt 23 grader redan klockan nio. Jag ringde min ryska bekant som överenskommet och föreslog att jag skulle dyka upp klockan ett. ”Jag vänta dig” svarade hon som hon brukar.

Som alltid var bordet dukat och kaffet klart när jag kom. Fast idag låg det tallrikar och bestick på bor­det och jag bjöds på råstekt potatis med tillbehör. Jättegott trots att jag inte var speciellt hungrig. Givetvis klämde jag ner en nybakt bulle till kaffet också. Det finns det alltid plats för. 😀

Efter måltiden hjälpte jag henne installera ett program som utlovat och städade i datorn, sen tittade vi på hennes tomatplantor och diskuterade blommor innan jag åkte hem. Där satt Mia och väntade på ”parkeringen” och påpekade högljutt att hon var både hungrig och törstig.

Klok kisse
Igår kväll hörde jag Mia fräsa till och strax efteråt kom hon in med rest ragg och burrig svans. Vad i all världen stod på?

Jag gick ut, men såg inget. Däremot hörde jag prassel från syrenbuskarna vid dasset och gick närmare för att kolla. Jag såg fortfarande inget, men hörde att ett djur sprang sin väg. Då ramlade 10-centen ner. Det var förstås mårdhundsmamman.

Alldeles ofrivilligt har Mia och jag hållit henne med mat. Mias samtliga djurbyten har jag hittills slängt nedanför dasset så självklart har mårdhundsmamman lockats dit av ”doften” och blivit van vid att hitta ätbart där.

Det får bli en annan ”djurkyrkogård” framöver. Så nära inpå oss behöver den inte komma. Det räcker med stigarna jag ser nere vid stranden.

Fördelen med det inträffade är förstås att jag vet hur Mia reagerar. Hon avstår alltså från konfronta­tion. Om det beror på ett tidigare möte eller instinkt vet jag inte men jag känner mig klart lugnad och tycker Mia är en klok kisse.