Jag har gått ner mig, delat på rester och drabbats av renlighetsiver. Mia har haft besök.

Vass- och lerdust
Igår fick jag för mig att jag skulle ta en dust med vassen. Så dags nu när som­maren snart är slut, men bättre sent än aldrig sägs det. I vanlig ordning utrustade jag mig med lilla lien och sommar-Croqsen. Det senare för att inte sjunka så långt ner i leran.

Vädret var idealiskt. Måttlig ostlig vind som lyckades hålla dom flesta bromsar, myggor och flugor borta och alldeles lagom varmt. Allt gick bra nästan ända till slutet. Plötsligt råkade jag trampa ner i mjuk lera som kändes bottenlös och kunde inte få loss dojan.

Vis av tidigare erfarenhet försökte jag lirka upp både sko och fot, men förlorade balansen när jag tog i och var tvungen att släppa taget om skon. Jag stod kvar på samma ställe för att om möjligt lokalisera den med handen, vattnet var så grumligt att jag inte kunde se bottnen. Ingen sko.

Den skolösa foten gled ner till ankeln i den svala och hala leran trots att jag försökte stöda mig på lien men jag stod ändå kvar för att vänta tills vattnet blev klarare. Mina Croqs är ju knallcerise, så jag borde kunna få syn på skon även om den var nerkörd i leran. Någon minut senare ploppade den upp alldeles av sig själv. Flytkraften överträffade lerans grepp.

Att stå till midjan i vatten och försöka balansera på ett ben för att få på sig en sko som flyter är inte lätt. Jag resignerade och vadade i land. Resten av arbetet genomfördes utan incidenter och resultatet blev finfint tycker jag.

Restmiddag
Sommargrannen psykologen kom roende från Hästholmen medan jag var kvar i stranden. Vi konsta­terade att vi båda hade matrester som måste ätas upp och kom överens om att äta dom i hop.

Runt sex-snåret dök hon upp med sina bidrag. Vi dukade upp ett stående bord och lassade på tall­rikarna som vi tog med oss ut på trappan i kvällssolen. Dom varma kvällarna är nästan det bästa med den här sommaren.

Vi satt kvar trots att det kom en åskskur, måhända beroende på att vi också hade inmundigat en del vär­man­de drycker. Det har också sin charm att sitta under tak men ändå vara ute i regnet.

Renlighetsiver
Ibland begriper jag mig inte riktigt på mig själv. Jag städar, putsar och fejar gärna på alla ställen utom inne i huset? Men idag tog jag mig i kragen och skurade mattan jag hade lagt i blöt igår. Det skedde förstås också utomhus.

Herr grannen aviserade för ett tag sen att det kunde bli aktuellt med en tur till sopstationen i början av augusti. När jag var klar med mattan och hade ätit min fil tog jag på mig arbetsshortsen och en smutsig överdel. Nu skulle jag sortera grovsoporna som jag har samlat ute i boden.

Det mesta var redan sorterat, men en del återstod. Nu är det ordning och reda. El och elektronik för sig, glas, målburkar och spillolja för sig, osv. Tre hela sopsäckar består av plastsopor. Visst är det lite skrämmande?

I ett hörn av boden fanns också en hel del som ska lämpas av. När jag hade flyttat prylarna till ”sopsäcksområdet” blev det plötsligt väldigt gott om plats. Nu kan jag komma åt allt jag behöver utan att flytta undan en massa grejer först.

Som avslutning ställde jag fram sandsäcken och saltet nära dörren. Snart nog är det dags för halka igen. Sen sopade jag golvet, vilket krävde andningsskydd konstaterade jag. Undrar när det sopades senast i den hör­nan?

Enda skadan jag ådrog mig var att höräfsan ramlade ner och träffade mig i huv’et – två gånger dessutom. Och givetvis vänd så att piggarna träffade hårbotten. Inte alls skönt kan jag meddela. Nu ska det bli desto skönare med en dusch!

Jag har fått min ramp, bärgat ved, utmanat elementen och dragit ur kontakterna igen.

Plåtleverans
Idag var det ”bara” 24,4 grader varmt på förmiddagen. Jag bestämde att sista veden skulle in idag, kosta vad det kosta ville.

Efter några lass ringde ”frun” på Västanfjärds mekaniska och undrade om jag var hemma. Hennes man skulle leverera plåten om en stund. Han var förstås välkommen, jag skulle definitivt inte förflytta mig nånstans.

Ett par lass senare dök han upp och lastade ur min fina ramp. Min första tanke när jag såg den var att den verkade kort, men när den väl kom på plats var den helt OK.

Vinkeljärnen såg helt annorlunda ut än jag hade föreställt mig, men jag är ju inte i metallbranschen. Om dom hade sagt att dom tänkte kantförstärka plåten hade jag kanske fattat. Hur som helst är rampen perfekt (med vedklabben som stöd) och klarade galant både min och leverantörens vikt.

Vedbärgning
Strax efter att ”plåtkillen” hade åkt, gav sommargrannen sig också av så jag kunde slänga av mig dom få plagg jag hade på mig. Värmen hade ökat. Strax efter två stod jag inte ut längre. 27,2 grader är över min värmegräns.

Arbetshandskarna var så blöta av svett att jag fick hänga dom på tork. Sen tog jag badhandduken och gick ner till stranden för att få mig ett svalkande dopp. Eller nåja, vattnet är fort­farande 25 grader varmt så värst svalkande är det inte. Jakob (som kastar kall sten 25.7) hade ingen chans i år.

På väg upp från stranden mötte jag bonuspappan. Han misstänkte att jag hade tagit en simtur. Han hade inget speciellt ärende sa han, men efter en stund kröp det fram att han hade det trots allt.

Tävling med elementen
När han hade gått, åt jag lunch. Fil och macka som vanligt. Under tiden hade solen gått i moln och det kändes så svalt att jag beslöt fortsätta med veden.

Framåt halv fem började mörka moln torna upp sig i öster och snart nog hörde jag första mullret. ”Nej, inte nu igen” sa jag högt. Jag fortsatte arbetet i förhoppning om att åskan skulle ta en annan väg.

En halv timme senare hade jag bara några stackars vedpinnar kvar, mullret hade tilltagit och det började regna. Jag plockade envist i hop resten av veden, slängde den i kärran och sprang in i vedlidret. Efter att ha räddat telefonen från mera blöta, kutade jag ner till trappan i hällande regn.

Mia jamade i högan sky när hon såg mig komma springande. Hon tror antagligen att jag tycker det är lika obehagligt att bli våt som hon. Stora, kalla droppar var det för all del, men det kändes rätt skönt på min varma och svettiga hud.

Så snart regnet hade upphört, krattade jag i hop skräpet efter veden, lastade högen på skottkärran och lämpade av högen på lämpligt ställe. Av vedhögen återstår nu bara en våt fläck. 🙂

Mera åska och regn
Ett par timmar senare kom åskan på att den hade glömt Udden. Den drog nu in västerifrån, närmade sig snabbt, slog antagligen ner nånstans och blev sen tvärtyst. En kort stund senare kom ytterligare en regnskur.

Åskmuller hörs fortfarande efter drygt en timme och mera regn får vi som bäst. Det kanske blir en uppesittarnatt? Jag kan inte slappna av nog för att sova när det åskar.

Jag har svalkat mig i matbutiken, ätit glass till lunch, lärt mig min läxa och varit på kaffekalas med Mia.

Svalt och skönt
Redan tio över tio i förmiddags visade termometern 26,8 grader och vinden var obefintlig. Framåt lunch behagade den röra på sig något, men inte tillräckligt för att svalka så jag beslöt att åka på uppköp innan Silverpilen blev stekhet.

I matbutiken var det härligt svalt. Dagens inköpslista var ovanligt kort men jag gjorde mig ingen brådska och hade gärna stått i kö den här gången.

Lunchglass
Av en före detta elev som jobbade i minicaféet utanför butiken köpte jag en boll glass. I Finland äter vi glassbollar i stället glasskulor för att det heter så på finska. Det fick bli dagens lunch.

Mera åska
Tillbaka på Udden kom jag fram till att det kändes outhärdligt att företa sig fysiska aktiviteter utom­hus men ville ändå gärna vistas ute, fast i skuggan förstås. Enligt dagens ÅU har medeltemperaturen sen i juni varit den högsta på 23 år och den här sommaren är en av dom fem varmaste på 50 år. I år kan vi alltså inte klaga på en ”dålig” sommar.

Jag la mig i hammocken och avnjöt min nyinköpta ”Soppa på en romppo” med underrubriken lustig­heter från Kimitonejden. Jag hade nog slumrat till en stund när Mia påkallade min upp­märk­samhet. Trots hettan hade hon fångat en näbbmus. Vi gick in för att hon skulle få mat och dryck och stannade inne en stund för att hon skulle få svalka sig.

När jag gick ut tillbaka kändes hettan ändå mer tryckande, 28,4 grader noterade jag, men efter ett tag började molnen dra i hop sig och det blåste upp som det gör före ”illväder”. Jag plockade in allt som inte behövde bli vått och tog in Mia igen.

Någon timme senare hördes det första mullret. Efter förra åskvädret har jag lärt mig min läxa. Ut med alla kontakter. Tretton stycken totalt.

Den här gången passerade åskvädret på något längre avstånd, men jag hann ändå bara räkna till två mellan blixt och muller vid ett par tillfällen. En fjuttliten regnskur fick vi också.

På kaffekalas med Mia
Medan åskan gick åt jag en lätt middag, slog in en present och gjorde mig i ordning för kaffekalaset jag var inbjuden till. Sommargrannen psykologen ville fira att huset är nymålat.

Åskan hade lyckligtvis gett sig av när det var dags att knalla i väg och det kändes betydligt svalare. Mia följde naturligtvis efter. Oavsett vad jag sa såg hon ut som om hon inte hörde ett smack och sprang i stället framför mig med ett kurrande läte. Till slut gav jag upp. Hon var ju välkänd i huset sen tidigare självsvåldiga besök och kommer väl överens med Kasper (hunden).

Hon fick finna sig i att stanna utomhus när jag gick in, men gjorde omgående sällskap då hon hörde oss ute. Kasper jagade sin boll och Mia jagade Kasper. Om hon kom för nära släppte han genast bollen och gick till sin matte. Det såg verkligen hejigt ut.

Hon gjorde också en tur upp på terrassen där vi drack kaffet, men nöjde sig med den kollen och gick sen ner och la sig i gräset. När gästerna började bryta upp var hon genast med på noterna och följde efter, men fick ge sig då hon såg att dom steg in i sina bilar.

Jag gick sist. Ett tag undrade jag om hon tänkte stanna kvar fast jag gick, men hon följde villigt med och sprang lika glatt hemåt som hon hade gjort på ditvägen. Jag börjar tro att hon var vallhund i sitt förra liv. 😀

Min blogg är inte som andras, jag har mejlat en statlig tjänsteman, luftvärmepumpen är som ny, hyacint och clematis blommar.

Konstig blogg
Alla bloggkolleger jag har bekantat mig med nöjer sig med korta, koncisa inlägg om ett eller ett fåtal ämnen. Så gör ju inte jag. Varje inlägg utgör en smärre roman om dagens händelser. Jag använder alltså bloggen som ett slags dagbok.

Av kommentarerna att döma är det OK så jag fortsätter att vara udda. Med ledning av ingressen och mellanrubrikerna kan man välja vad man vill läsa eller strunta helt i inlägget.

Bistert mejl
I dagens ÅU fanns ett uttalande av en statlig tjänsteman som fick mina nackhår att resa sig. Artikeln handlade om att glesbygdstrafikens busstrafik minskar med minst 500 turer per år, vilket betyder att en tredjedel av nuvarande turer har upphört om 20 år.

En representant för kommunikationsministeriet uttryckte sig på följande sätt: ”Alla kan inte få allt. Vill man bo i ödemarken så är det ett val man gjort.” Det fick mina nackhår att resa sig och inspirerade till ett personligt och glödande mejl till herrn i fråga.

Mitt mejl avslutades med: ”Jag är en av dem som är korkad nog att ha valt ‘att bo i ödemarken’ efter 40 år i olika städer för att jag värdesätter livskvalitén som jag får här och som jag vet att jag inte kan få i en stad. Ditt uttalande bekräftar att jag är en belastning och onödig extrakostnad för staten och att jag minsann inte ska förvänta mig att få full valuta för mina skattepengar. Eftersom jag är en av dem som betalar din lön kan jag tycka det är en minst sagt underlig inställning hos en offentlig tjänsteman.”

Enligt frånvarohanteraren är han tillbaka från sin semester den 8.8, så än så länge är han lyckligt ovetande om att nån som bor i ”ödemarken” är upprörd över hans uttalande.

Som ny
Idag lyckades jag få tag i leverantören till min luftvärmepump och kunde avboka den tekniker som jag tidigare hade sökt. Han var på jobb i närheten så han lovade komma till Udden redan på efter­mid­dagen. Strax efter kaffetid dök han och hans hjälpreda upp.

Jag slutar aldrig förvånas över män. Trots att jag förklarade att elektrikern var här i måndags och att jag har el fram till pumpen, måste allting kollas och kontrollmätas på nytt… Samtidigt har jag för­ståel­se för att man som fackman vill eliminera så många felkällor som möjligt innan man tar i sär an­lägg­ningen. Jag hade säkert agerat på samma sätt.

Nåväl, när det visade sig att elektrikern hade rätt, började den egentliga felsökningen. Jag misstänker att min leverantör redan hade räknat ut vad felet i så fall kunde bero på när han lossade skruvarna. Han verkade i alla fall väldigt målmedveten och frågade om jag hade ficklampa – pumpen befinner sig i ett mörkt hörn.

På nolltid pillade han ut säkringen som hade gått inne i pumpen. Att sätta dit en ny var krångligare om man inte tog loss mera prylar, men han fixade det efter ett par försök.

Sen drack vi kaffe och småpratade en liten stund. När jag frågade vad jag var skyldig fick jag inget vettigt svar, men till slut fick jag beskedet att beloppet var så litet så det inte går att fakturera. Jag insis­terade och påtalade att resan också kostar, men fick som svar: ”du kan ta det på garantin”. En kram fick han i alla fall som tack. En av dom gulligare leverantörerna således.

Hyacint och clematis
I påskas köpte jag en hyacint som jag påtade ner i jorden när det blev frostfritt. Nu blommar den, helt fantastiskt!

Tidigt i somras föll jag för en clematis och trodde knappt den skulle hinna slå ut innan sommaren var över, men idag fanns det två vinröda blommor på den, fler är på väg. Sånt gör mig glad och varm om hjärtat. 🙂

Jag har en konspirationsteori och har räddat snoken, utvärderat yxor och omplanterat julrosen.

Konspirationsteori
För flera år sen köpte jag 10 kg tvättmedel av herr grannen junior. Om jag minns rätt skulle alla elever redan i första klass sälja nåt för att samla in pengar till va-de-nu-var.

Varje gång jag tvättar förundras jag över ”avfallet”. Till saken hör att tvättvattnet först rinner ut på duschgolvet innan det går ner i avloppet. Kvar blir en beläggning som närmast känns och ser ut som kalkrester eller sånt där vitt ”grus” som brukar ligga längst ner i fickorna på nya, förtvättade jeans.

Kalk kan det omöjligt vara frågan om. Jag tvättar med sjövatten, vilket betyder att vattnet är väldigt mjukt. Frågan är då vad resterna består av?

Min teori är att tvättmedelstillverkaren samarbetar med kon­fek­tions­indu­strin. Man tillsätter eller blan­dar i nåt i tvättmedlet som sliter på kläderna så att vi ska tvingas köpa nytt oftare. Jag vet att det låter knäppt men det skulle inte förvåna mig om det var så.

Snoken med flera liv
I ett tidigare inlägg berättade jag om Mias snokjakt. Idag var det dags igen. När jag kom in i köket registrerade jag nåt konstigt till höger i synfältet och hajade till. På mattan framför diskbänken låg en orm hoprullad.

Mia puttade till den med tassen men den såg inte ut att röra sig. Sen förra gången vet jag att ormar är bra på att spela döda så jag gick ut för att hämta en käpp och ett tvättfat för att förflytta den i. Oavsett om den var död eller inte skulle den ut tillbaka. Jag kunde inte se huv’et så jag var inte helt säker på vilket slags orm jag hade att göra med.

Den reagerade inte på att bli lyft, utan behöll samma form som när jag hittade den, men när den väl kom ner i tvättfatet undrade den förstås över den nya lukten och vädrade med tungan. Alltså var den inte ett dugg död.

Jag såg också tydligt dom gula fläckarna på huv’et och antog att det var samma snok som jag redan har räddat en gång. Den såg inte ut att känna igen mig och sa inte hej eller så, men blicken var liksom bekant tyckte jag. När Mia var utom syn- och hörhåll gick jag ut med fatet och hällde ner reprissnoken i lång­gräset. ”Tack och hej” sa den alldeles tydligt när den ormade sig i väg. 😉

Yxutvärdering
Nästan alla jag pratar med undrar om jag har fått in veden än. Det börjar nästan bli lite pinsamt att svara nej. Jag har avstått flera dagar på grund av hettan och tack vare åskregnen har jag kunnat skylla på att veden behöver torka upp.

Idag tvingade jag mig att minska på högen, mycket beroende på att händige släktingen ville ha en utvärdering av nya yxan kontra den gamla som han har vässat. Efter två lass hade jag ingen lust längre och la av men jag hann i alla fall med en yxutvärdering.

När det gäller klyvförmågan är dom nästan lika bra, men den nya yxan vinner på att jag får större slagkraft tack vare tyngden och längden på skaftet. Den kräver helt klart mindre energi.

Omplantering
Igår fick ett par blommor ny jord och större kruka. Idag förbarmade jag mig över julrosen jag fick av min före detta granne i julas.

Den är lika fin som när jag fick den och har fått många nya blad så den håller säkert över en jul till, tack igen!

Det är surt att administrera fel, jag har fått socker och salt i såren och sett nåt sött. Mias dygn har varit likartat.

Internetförbindelse
Före nio i morse blev jag uppringd av en jättestressad kille på Kimito Telefon. Under ett av mina uppring­nings­försök i lördags fick jag faktiskt prata med en telefonsvarare och kunde lite surt avsluta felanmälan med att jag var anträff­bar på telefon också lördagar och söndagar.

Problemet med min internetförbindelse konstaterades bero på felkonfigurering av modemet. KiT tillämpar VPI = 0 och VCI = 100, medan modemet hade VCI-värde 35. Efter omkonfigurering och omstart av datorn kunde jag läsa mejl och surfa så mycket jag ville.

Surt är fortfarande att modemet tappar den nya inställningen varje gång datorn går ner i viloläge eller vid omstart. Än så länge har jag inte fått nån förklaring till varför eller hur jag ska åtgärda det.

Elkoll
Ca 9.30 dök El-Tigern upp som överenskommet. Jag svängde in igår kväll när jag var på väg hem och frågade lite försiktigt om jag kunde få besvära honom med en snabbkoll av luftvärmepumpen. Möjligen var den död på grund av elfel trodde jag.

Han konstaterade så småningom att det finns el in till pumpen men åtog sig inte att felsöka den, vilket jag heller inte hade förväntat mig. Resten av förmiddagen och lunchen gick åt till att få tag på tekniker och/eller anmäla återstående fel.

Socker och salt i såren
På eftermiddagen ringde teknikern på ZasData. Han talade om att systemdisken tack och lov var OK, men att den andra disken verkar förorsaka fel i BIOS, att USB-portarna var trasiga(!?) och att han tänkte byta moderkortet om det var OK? Hjälp vad trött jag blir.

Sötaste sött
I eftermiddags kom fru grannen på ”indrivningsbesök”. Jag skulle betala hyran för Solbacka till henne. Hon berättade att det just nu fanns två små kattungar att beskåda hos henne om jag så ville. Efter viss tveksamhet lät jag mig övertalas. Risken med att se dom är att jag får för mig att jag kanske behöver en katt till.

Mimmi (till vänster i bild) och Musse var precis så söta och gulliga som små kattungar är. Jag störde dom i middagsvilan men dom ställde snällt upp på fotografering. Mimmi var lite mer tillbakadragen, men Musse tyckte det var helt OK att jag tafsade på honom.

Mias fadäs
Igår kväll kom Mia in med en skogsmus som hon i vanlig ordning släppte ner på köksgolvet. En ytterligt pigg liten rackare som ögonaböj gömde sig under köksspisen. Jag gjorde mitt bästa för att hjälpa Mia att skrämma fram den men misslyckades.

På morgonsidan av natten vaknade jag av oljud och muspip och förutsatte att bytet hade mött sitt öde. Men nej, musen hittade ett nytt gömställe under kaminen i sovrummet. Där har den hållit till hela dagen medan Mia har vaktat mer eller mindre troget.

Troligen drev hunger och/eller törst fram den till slut medan jag var ute. När jag kom in i köket lekte Mia med den för fullt. Givetvis på min nyskurade matta.

Stackar’n var redan halvdöd och gav en kort stund senare upp andan helt för att slutligen bli Mias middag. Inte ens gallan blev kvar så jag undrar hur hon mår i morgon?

Jag är innerligt tacksam men har ändå bränt propparna.

Åska 1
Halv nio i morse vaknade jag med ett ryck av att åskan lät väldigt nära och skyndade mig att ta ut dom viktigaste kontakterna. Några minuter senare small det till och gnistade i kontakten som mikron är ansluten till – proppen gick.

Mia såg förskräckt ut och kurade i hop sig under pallen framför spisen. Jag hann bara förflytta mig några steg in i köket så uppfattade jag ett blåaktigt sken runt nivåvarnaren till avloppstanken. När jag vågade närma mig den, såg jag att den var täckt av ett tunt lager sot.

Efter ungefär en halv timme hade det värsta dragit förbi. Jag gick ut och bytte säkring och hämtade tidningen, tacksam över att blixten inte tände eld på huset.

Fler brända proppar
När jag så småningom startade datorn möttes jag av ett välbekant meddelande: ”Reboot and Select proper Boot device or Insert Boot Media in…” Exakt samma meddelande som den 5 juli. Jag blev inte arg eller upprörd den här gången heller, bara trött i själen över den täta felfrekvensen.

Optimist som jag är försökte jag ändå med en systemåterställning, men den var lika fruktlös den här gången. Reservdatorn gick i gång som den skulle, men inte internet-förbindelsen. Hade modemet också lagt av? ZasData nästa. Jag ringde och aviserade min ankomst innan jag klädde på mig och gav mig i väg med både dator, modem och UPS eftersom den också har betett sig konstigt.

Med mig hem hade jag ett nytt modem, ett störningsskydd och en ny UPS. Det visade sig att ett nytt batteri till UPSen (förstås :() kostar lika mycket som en ny. Allt för att vi ska tvingas konsumera.

Jag kopplade det nya modemet till reservdatorn och UPSen till störningsskyddet. Nu skulle väl kommu­nikationen med omvärlden fungera? Nix pix. Oavsett vilken adress jag testade meddelade Chrome att webbsidan inte kan visas. Då var det felanmälan till ISP som gällde.

Dom nummer jag försökte ringa hade antingen upphört eller var felaktiga. Efter att ha ringt nummer­upplysningen och korrigerat numret visade det sig att det gick till tekniskt användarstöd och inte till felanmälan. Damen i andra änden hänvisade till telefonbolagets felanmälan men kunde eller ville inte ge mig numret. Adrenalinnivån steg betydligt.

På Kimito Telefons nummer för felanmälan fick jag inget svar. Det kanske inte uppstår fel hos andra än mig på lördagar och söndagar? Nytt försök till nummerupplysningen. Jag VET att jag har anmält fel på internetförbindelsen till Lumonetti tidigare. Men nej, det fanns inget nummer till felanmälan, bara till kundtjänst och tekniskt stöd.

DÅ höll jag på att kreve­ra. Den stackars killen i andra änden fick höra en hyfsat upprörd svada innan jag ändå rätt så civiliserat avslutade samtalet.

Åska 2
Lagom tills jag hade kopplat in ny och reservutrustning (se ovan) kom åskväder nummer två fast inte fullt lika nära den här gången. Stackars Mia hade hunnit långt hemifrån och var helt genomdränkt när hon kom springande i full karriär. Hon beklagade sig högljutt och hässjade en god stund innan hon började torka pälsen.

Epilog
Så här sitter jag nu, avskuren från nätvärlden trots att modem och nätverksanslutning fungerar. Till råga på allt har luftvärmepumpen också säckat i hop. Men som sagt, det kunde ha varit ändå värre. Huset står kvar och det mesta i elväg fungerar trots allt. Ring om du har nåt ärende.

Värmen gör mig matt och dagen har präglats av mattor.

Från varmt till varmare
Fem över åtta i morse var det redan 23,8 grader varmt på Udden. När jag öppnade dörren till veran­dan möttes jag av en värmevägg – solen ligger på hela förmiddagen.

Med några få undantag har jag hållit mig i skuggan under dagen. Som varmast blev det 29,6 grader strax efter lunch. 26,8 inomhus har känts svalt. Jag är oändligt tacksam för att jag kan välja vad och om jag vill göra nåt.

Den varmaste tiden låg jag i skuggan i hammocken och läste tills jag somnade. Mia kom då och då förbi för att kolla om jag fortfarande levde och uppskattade att hon fick sällskap igen efter nån timme.

Matt- och kroppsvård
Trots värmen har jag faktiskt gjort lite nytta. Efter frukost ägnade jag först nån timme åt blomster­vård, sen övergick jag till mattork och ‑tvätt.

Gårdagens skyfall hade dränkt yttersta änden på trappmattan så jag började med att palla upp den så den fick torka. Dagens motion har bestått i att stiga över upphöjningen varje gång jag skulle gå ut eller in. 😉

Att skura köksmattorna kändes oöverkomligt, men badrumsmattorna gick an. Dom blev nästan rena bara av att jag la ner dom i såpvatten men för ordningens skull skurade jag dom också. Efter sköljning i vattentunnan tog jag ner dom till sjön och sköljde en sista gång där. Samtidigt passade jag på att ta en lindrigt svalkande simtur – vattnet är nästan lika varmt som luften.

Såpvattnet kunde ju användas till nåt mer tyckte jag och stoppade ner en liten trasmatta som fick ligga i blöt medan jag åt lunch. Därefter fick skrubbänken göra skäl för namnet.

På några minuter hade jag skurat klart, sköljde i vattentunnan igen och slutligen i sjön samtidigt som jag tog ett nytt dopp. En identisk matta ligger i blöt till i morgon efter att jag drygade ut vatten- och såpmängden.

Golvtvätt
Badrumsmattorna som är av plast torkade givetvis omgående i den ljumma vinden. Alltså var jag tvungen att torka badrumsgolvet innan jag la på dom igen. Som tur är mitt badrum i miniformat, så det var inget stort företag men det tog sin lilla tid innan jag hade kommit åt att torka överallt.

Jag har låtit mig frestas, Udden är nyklippt, åskan har gått och min ”diskmaskin” har flyttat.

Torgbesök
Igår var det som vanligt torgdag i Dalsbruk. Mamma behövde uträtta en del ärenden så vi gjorde en tur i bonuspappans sällskap. Aldrig mer besök en torgdag den här tiden på året! Det var smockfullt med människor (= sommar­gäster och annat löst folk) på torget och rekordlånga köer i alla butiker.

Eftersom jag ändå var på plats köpte jag en del matnyttigt på torget, men föll också för frestelsen att köpa syltmunkar. Från Rosala bageri och dagsfärska, det gick helt enkelt inte att motstå. Mums filibabba. 🙂

Nyklippt
Efter maten la mamma sig i hammocken och jag satte mig i Baden-badenstolen med kaffe och en tidning och somnade gott efter en stund. En timme senare vaknade jag och undrade vad jag skulle hitta på att göra för nyttigt. Gräsklippning låg högst på listan, men jag ville inte väcka mamma.

Tyvärr vaknade hon strax efter mig och gick in så jag hade ingen bra ursäkt längre. Ett par timmar senare såg övre delen av tomten ut som på en bild i Sköna Hem.

Mamma kom ut på trappan precis efter att jag hade tagit ett dopp och satt och njöt av välförrättat värv. Jag frågade om hon såg vad jag hade gjort? Nä, hon såg inget. Vedhögen har kanske minskat chansade hon på. Det dröjde ett bra tag innan hon såg att gräsmattan var klippt så den kanske inte var så ”långhårig” som jag uppfattade den?

Blixt och dunder
Tidigt i morse vaknade jag av åskmuller men somnade om. Efter frukost hade åskan nått Udden. UPSen hickade, det blev mörkt som på kvällen och regnet öste ner medan blixtar och dunder avlöste varandra.

Först efter klockan ett blev det lugnt igen, regnet upphörde och när man gick ut kändes luften klart varmare än tidigare. I regnmätaren låg 35 mm vatten och i båten några millimeter till.

Det ryska högtrycket har fått värmen att öka under eftermiddagen och kvällen. Klockan 19.30 visade termo­metern 27,1 grader och luftfuktigheten låg strax under 90 %, vilket garanterar konstant fuktig hud och klibbiga kläder.

Slut på diskmaskin
Från och med idag återgår diskbänken till normaltillståndet. Sen hon kom har mamma nämligen age­rat diskmaskin, men idag på eftermiddagen lämnade hon Udden för fortsatt vistelse på Labbnäs.

Det betyder också att kocken blir lika slö som vanligt. När jag har ätit upp matresterna återgår kost­håll­ningen till den normala med snabbtillredda och enkla rätter beräknade för en person. 😀

Tilläggsbeställningen är levererad, jag är inte billig, vedhögen har krympt och Säpo jagar en kattvän.

Leverans via ombud
På förmiddagen tittade fru grannen in och bjöd oss på eftermiddagskaffe. Hon var på väg till frissan nämnde hon så jag passade på att be henne ta med sig tilläggsbeställningen på vykorten eftersom hon skulle passera butiken som skulle ha dom. Min leverans hade nämligen anlänt med posten strax innan.

Fem dagars leveranstid är klart godkänt. Hos vårt lokala tryckeri får jag räkna med två veckor. Pappers­kvalitén är också helt i min smak, men nackdelen är att jag är tvungen att beställa 100 kort/motiv, så det kräver ett större kundunderlag än mitt nuvarande.

Inte billig
Alla som känner mig väl vet att jag inte är billig. Tvärtom, jag har mycket exklusiv smak och är dyr i drift. Tyvärr medger kassan inte att jag lever därefter men det är en annan sak.

Idag ringde killen med produktkatalogen och tackade för offerten. Han tyckte inte heller att jag är billig. Jag avstod från att bemöta hans kommentar och förklarade i stället att han kunde spara in en del av kostnaderna genom att själv skanna in bilder och grafik. Då lät han genast nöjdare.

Om han väljer det alternativet kommer han snart att inse att den tidsåtgång jag har räknat med i offerten är i underkant, men hans tid är kanske mindre värd än min? Han skulle i alla fall göra ett försök och återkommer om han behöver den hjälpen också.

Vedhögen minskar
Sakta men säkert minskar volymen på vedhögen. Före matdags hann jag med två lass och efter kaffet hos fru grannen några till. Den nya huggkubben som Filosofen levererade i söndags är därmed invigd och har redan fått sina första ärr.

Kuriosa nyhet
ÅU citerar då och då rikssvenska tidningar, men hittills har jag inte upptäckt att dom hämtar material från Länstid­ningen i Östersund. Senaste torsdag gjorde dom ett undantag.

Rubriken löd: ”Kattvän jagas av Säpo” och följdes av texten: ”Polisen i Östersund har mottagit flera hot sedan de i början av juli avlivade en katt som levde rövare i ett koloniområde. I mejl till polisen och i artikelkommentarer på nätet önskar en man sedan dess livet ur poliserna i fråga. Säpo har nu fått uppdraget att spåra den hotfulle kattförkämpen för att utröna om detta är ett återkommande beteende för honom.”

Man kan ju kanske tycka att Säpo borde ha viktigare saker för sig, men å andra sidan ska man inte underskatta en rasande kattvän. Om polisen tog livet av Mia skulle jag också bli farlig kan jag lova!