Igår hade jag nästan vilodag, drabbades av en arbetsskada och agerade värdinna. Idag har jag återanvänt en badbunke, tömt en silikonflaska och gödslat Silverpilen. Mia har spanat in en intressant figur.

Vilodag
Igår tog jag det lugnt. Åtminstone mellan varven. Jag började med att sätta i gång tvättmaskinen och plocka bort dom utblommade stäng­larna från rhododendron, övergick till att plocka upp nerfallna kvistar från eken och ansade därefter runt buskarna uppe vid tomtgränsen.

Arbetsskada
Efter det hämtade jag lien och kom på att den var ovass. När jag hade vässat den nästan klart, slant jag med brynet och skar upp ett jack i pekfingret. Fruktansvärt klantigt. Och jisses vad det blödde.

Sen dess är jag lindrigt handikappad. Och vad jag än gör så är det jämt nåt som träffar rakt på såret. Eftersom jag klottar i vatten hundra gånger om dan, förhindras dessutom läkningsprocessen. Men det kunde förstås vara värre.

Tea time
Vid fyra-snåret avslutade jag arbetet, tog ett dopp och bytte om till shorts och linne. Dagens besökare skulle anlända klockan fem.

Te och kaffe intogs i kvällssolen på trappan under livligt samtal medan tiden rann i väg. En trevlig avslutning på dagen.

Återanvändning
Idag har jag varit sååå duktig. Direkt efter frukost drog jag på mig mina Snickers och gummistövlar. Nu eller aldrig skulle komposten tömmas. Dessutom behövde jag gräva en djupare grop för dunken till vätske­av­rin­ningen.

Min gamla badbunke fick tjänstgöra som behållare för kompostjorden tills vidare. En del av jorden ska jag sprida ut på planteringarna, resten får mogna ett tag till.

Komposttömningen var lättsamt arbete jämfört med att få till en tillräckligt djup grop för plastdunken, men till slut var jag nöjd med djupet och lutningen på röret som kommer från toabehållaren. Skönt att ha det gjort.

Silikon och gödselvatten
Efter vilopaus och lite ätbart kände jag för att städa bilen. Det är två år sen sist så det behövdes. Efter fyra timmar var den klar.

Silverpilen är således damm- och skräpfri invändigt, alla gummilister och plastdetaljer är insmorda i silikon och ljuddämpningen är mon­te­rad. Det senare kommer sig av att jag hittade en ljud­dämp­nings­matta vid ett av mina sällsynta be­sök i storstan och beslöt limma den på insidan av torpedplåten för att dämpa motorljudet. Återstår att se hur effektiv den är.

Som avslutning fyllde jag på spolarvätska. Det fick bli gödselvatten eftersom jag hade blandat i blomgödsel i sprutkannan. Vem vet, Silverpilen kanske växer på kuppen och blir en Vectra i stället?

Spännande möte
Jag såg den först. Och om jag inte hade sagt nåt, skulle Mia förmodligen inte ens ha upptäckt den.

Bildkälla: cartina.fi

Strax ovanför sommargrannens garage skymtade en pälsklädd fyrbent figur när jag hämtade posten så jag stannade för att kolla om jag hade sett rätt. Jodå, det var en mårdhund. Den fortsatte framåt utan att upptäcka mig.

I samma ögonblick dök Mia upp vid mina fötter så jag ropade ”spring din väg” till mårdhunden för att slippa en konfrontation. Den vände direkt och lubbade in i skogen. Mia var förstås inte sen att följa efter.

Jag hann tänka och fantisera en hel massa innan hon kom tillbaka. Hon var borta i ungefär en halv timme, men kom sen som vanligt hälsningsjamande med svansen i vädret. Mårdhund är kanske inget intressant jaktbyte? En himla tur det i så fall.