I går postade jag möteskallelser, fick färsk strömming och stryk i kortspel, idag har jag ägnat mig åt ett fotouppdrag.

Väglagsmöte
Enlig finsk lag ska kallelse till väglagsmöte skickas minst två veckor före mötet. Egentligen hade jag tänkt skicka och dela ut kallelsen redan i förrgår, men av kända skäl hade jag fokus på annat håll.

När skyddslingens mor var in igår kväll fick hon med sig en liten bunt att delas ut ”uppe i city”, resten skulle jag antingen posta eller dela ut. Idag har jag frankerat och postat 34 möteskallelser, resterande delade jag ut i byns postlådor. Uppdrag utfört.

Trollkarlsbesök
Sent igår eftermiddag kom Trollkarlen farande med en fullständig middag för två. Dess värre hade jag nyss ätit, så vi delade portionen. Strömmingen som han hade fångat var klar att steka, bortsett från paneringen, så det fick bli dagens middag.

Mia fick ett smakprov på den färska fisken. Den fick med berömt godkänt förstod vi av hennes smas­kande läten.

Efter en stunds prat om livets allvar och vedermödor frågade Trollkarlen om jag hade lust att ”ta en marjas”. Det hade jag förstås. Varje gång vi spelar lär jag mig nåt nytt. Eller rättare sagt hur jag inte ska spela. Efter två omgångar var jag tvungen att erkänna mig besegrad igen en gång. Men det gör inget, jag förlorar gärna mot en god vän och en driven spelare.

Grus i dojan och blöt i byxan
Igår fick jag önskemål om ytterligare vykortstmotiv från Dragsfjärd och lovade leverera under helgen om vädret medgav. Solen var inte riktigt med på noterna på förmiddagen, men bestämde sig slutligen för att bistå vid två-tiden.

En kort biltur tog mig till första motivet, sen fortsatte jag några kilometer för att komma till vår fina sandstrand i Ölmos där resten av bilderna skulle tas. Att gå i lös sand med sommar-Crocs är inte att rekom­mendera, efter en stund hade jag lika mycket sand i dojorna som utanför.

För att få ytterligare motiv tog jag skogsstigen ut mot den ena udden och ”fångade” bland annat ett par svanar och en fiskare innan jag var mogen att gå tillbaka. Det var då jag fick den lysande idén att vada i vattnet längs strandkanten i stället för att gå tillbaka samma väg jag kom.

För att undvika vassen kom jag längre ut än jag hade tänkt mig och kände efter ett tag att vågorna naggade i benen på mina kortbyxor. ”Man får väl offra sig för konsten” tänkte jag och vadade envist vidare.

Det var det värt. På så sätt hittade jag en växt som jag aldrig har sett tidigare och läckra bild­motiv både ovanför och under vattenytan innan jag tog mig tillbaka till parkeringen.

Motivjakten varade i drygt två timmar och resulterade i 169 bilder. Efter två timmars gallring och finputsning återstod 107 bilder som jag laddade upp till webbalbumet. Förhoppningsvis har jag lyckats tillmötesgå kundens önskemål.