Gårdagskvällen försvann i muntert sällskap, idag har jag prickat av en punkt på Borde-listan. Mia är sig själv igen.

Tullamore Dew
Sommargrannen psykologen ringde i går kväll och undrade vad jag hade för mig? Jag talade om att jag nyss hade skickat länken till webbalbumet till en kund och att hon var hjärtligt välkommen om hon kände för det.

Några minuter senare dök hon upp. Efter var sin mugg te med tilltugg, satte vi oss i ”södra salongen” och korkade upp en Tullamore Dew som hon överlämnade i present förra gången.

Det är ytterst sällan jag dricker whisky numera och ändå mer sällsynt att jag dricker irländsk dito. Men den gick ner lättare än jag trodde. Troligen beroende på sällskapet. Om alla människor vore lika okompli­cerade som hon, skulle världen vara mycket enklare att leva i.

Nu räcker det
Jag stod ute och övervägde vad jag skulle fördriva dagen med då det utlovade regnet nådde Udden. Så bra, det begränsade antalet alternativ till dom som kunde uträttas inomhus.

Men nu har vi väl ändå fått tillräckligt med regn för ett tag? Och svinkallt är det. Påminner obehagligt om jämtländsk sommar. Snälla väderkontoret, nu vill vi allt ha tillbaka solen och lite go’ värme igen!

Storartad bedrift
Konstigt nog kände jag för att putsa fönster och byta gardiner i vardagsrummet, hör och häpna. Jag hade bara hunnit putsa första fönstret halvvägs då sommargrannen psykologen ringde. ”Mia är här” sa hon och undrade om hon hittar hem tillbaka?

Jag försäkrade att så var fallet och fortsatte putsa. En kvart senare kom en regnvåt kisse intravande och sa med bestämd röst att det var dags för lunch.

Efter den ville hon gärna hjälpa mig med fönstertvätten. Hon hade också bra gärna tagit sig ut på fönsterbrädan om det inte hade varit grejer i vägen, men nöjde sig med att smaka på tvättvattnet och lägga sig på bordet.

När jag började med nästa fönster upptäckte hon att hon kunde ta sig ut på fönsterbrädan via ryggstödet på fåtöljen. Sen satt hon förnöjt och tittade på regndropparna som föll på syrenbladen medan jag slet i mitt anletes svett.

Jag tror bestämt att det regnade också förra gången jag putsade fönstren i vardagsrummet, vilket år det nu var? Som tur blåste det inte speciellt mycket så jag slapp få in regnet.

Nya gardiner
Efter hand som fönstren var rengjorda, packade jag upp nya gardiner och strök dom innan jag hängde upp dom. För en gångs skull har jag lyckats vara diskret i fråga om färgval. Gardinerna syns knappt. Men ljust blev det förstås jämfört med dom jag hade innan och rummet verkar större.

Panelgardiner är en absolut favorit. Fast jag kunde gott ha kostat på mig att köpa den bredare varian­ten inser jag. Så dags att komma på det när det är för sent. Men bara jag vänjer mig duger nog dom smala också.

Mia är återställd
Dagens lilla utflykt kändes nästan som en lättnad, jag tolkade det som ett tecken på att Mia är åter­ställd. Ännu igår var hon förskräckligt öm där bedövningssprutan hade gått in och var inte ett dugg pratsam. Hon sov också mer än hon brukar och höll sig däremellan nära mig.

Idag har hon ”snackat” som hon brukar och fått tillbaka gnistan i ögonen igen. Skönt. Jag blir också dämpad när jag ser att hon inte mår bra.

I går postade jag möteskallelser, fick färsk strömming och stryk i kortspel, idag har jag ägnat mig åt ett fotouppdrag.

Väglagsmöte
Enlig finsk lag ska kallelse till väglagsmöte skickas minst två veckor före mötet. Egentligen hade jag tänkt skicka och dela ut kallelsen redan i förrgår, men av kända skäl hade jag fokus på annat håll.

När skyddslingens mor var in igår kväll fick hon med sig en liten bunt att delas ut ”uppe i city”, resten skulle jag antingen posta eller dela ut. Idag har jag frankerat och postat 34 möteskallelser, resterande delade jag ut i byns postlådor. Uppdrag utfört.

Trollkarlsbesök
Sent igår eftermiddag kom Trollkarlen farande med en fullständig middag för två. Dess värre hade jag nyss ätit, så vi delade portionen. Strömmingen som han hade fångat var klar att steka, bortsett från paneringen, så det fick bli dagens middag.

Mia fick ett smakprov på den färska fisken. Den fick med berömt godkänt förstod vi av hennes smas­kande läten.

Efter en stunds prat om livets allvar och vedermödor frågade Trollkarlen om jag hade lust att ”ta en marjas”. Det hade jag förstås. Varje gång vi spelar lär jag mig nåt nytt. Eller rättare sagt hur jag inte ska spela. Efter två omgångar var jag tvungen att erkänna mig besegrad igen en gång. Men det gör inget, jag förlorar gärna mot en god vän och en driven spelare.

Grus i dojan och blöt i byxan
Igår fick jag önskemål om ytterligare vykortstmotiv från Dragsfjärd och lovade leverera under helgen om vädret medgav. Solen var inte riktigt med på noterna på förmiddagen, men bestämde sig slutligen för att bistå vid två-tiden.

En kort biltur tog mig till första motivet, sen fortsatte jag några kilometer för att komma till vår fina sandstrand i Ölmos där resten av bilderna skulle tas. Att gå i lös sand med sommar-Crocs är inte att rekom­mendera, efter en stund hade jag lika mycket sand i dojorna som utanför.

För att få ytterligare motiv tog jag skogsstigen ut mot den ena udden och ”fångade” bland annat ett par svanar och en fiskare innan jag var mogen att gå tillbaka. Det var då jag fick den lysande idén att vada i vattnet längs strandkanten i stället för att gå tillbaka samma väg jag kom.

För att undvika vassen kom jag längre ut än jag hade tänkt mig och kände efter ett tag att vågorna naggade i benen på mina kortbyxor. ”Man får väl offra sig för konsten” tänkte jag och vadade envist vidare.

Det var det värt. På så sätt hittade jag en växt som jag aldrig har sett tidigare och läckra bild­motiv både ovanför och under vattenytan innan jag tog mig tillbaka till parkeringen.

Motivjakten varade i drygt två timmar och resulterade i 169 bilder. Efter två timmars gallring och finputsning återstod 107 bilder som jag laddade upp till webbalbumet. Förhoppningsvis har jag lyckats tillmötesgå kundens önskemål.