Jag har laddat upp nya vykortsmotiv, fått höra att jag har det mysigt, diskat och är mer rökt än vanligt. Att dela tak med Mia påminner om att vara gift.

Presumtiv kund
På vägen till min ryska bekant åkte jag in till en presumtiv vykortskund igår. Vi kom överens om att jag skickar länken till webbalbumet med vykortsmotiv så hon får välja och vraka.

Idag har jag laddat upp bilder och skickat länken. Förhoppningsvis hittar hon motiv som hon gillar och tycker hon kan sälja.

Återkommande kund
Jag har själv agerat blivande kund under dagen. Lagom till tre-kaffet kom min dassleverantör som avtalat för att ta sig en titt på omfattningen av dom nya uppdragen.

Att bjuda leverantörer på kaffe är ett utmärkt sätt att testa deras effektivitet har jag kommit under­fund med. Om dom sitter i lugn och ro och pratar bort en massa tid, utgår jag från att dom jobbar på samma ineffektiva sätt. Det kanske är helt fel, men hittills har det stämt.

Den här unge mannen slösade ingen tid. När han hade druckit ur kaffet och fått reda på vad jag hade för önske­mål, reste han sig och gick. Men innan dess hann han tycka att jag har det mysigt. Alltid lika roligt att höra. 🙂

Maxdisk
När dasskillen hade gått fick jag plötsligt inspiration att diska. En timme senare var diskbänken tom, men efter tio minuter fanns det redan ny disk. Usch och fy vilket meningslöst arbete.

Inrökt
Ordningsivern höll i sig ett tag till. Jag torkade dammet från vardagsrumsbordet och insåg att det var dags att bränna skräpet i vedkorgen. Tyvärr eldade jag inte tillräckligt i sotluckan. Efter en stund var köket insvept i en grå rökdimma och brandlarmet gick. Mia undrade vad det var som lät och tyckte säkert att det luktade skunk. Håhåjaja.

Som att vara gift
Medan jag diskade låg Mia utsträckt på soffan och latade sig. Jag slogs av tanken att vår rela­tion påminner om ett giftermål. Gubben ligger på sofflocket medan husmor sliter, när husmor är trött och vill vila är gubben pigg och tvärtom.

Regnskurarna har fått henne att nöta på mattorna. In och ut, in och ut. Ett tag ville hon att vi skulle leka i brist på annan sysselsättning och tiggeriet framför godisskåpet har antagit helt nya dimensioner. Samtidigt förstår jag henne. Vad annat kan man hitta på än äta och sova när man inte kan/vill vistas ute i regnet?

Ett ganska lyckligt äktenskap trots allt. 🙂