Igår kom mamma, idag har vi gjort oss vackra. Mia har inkräktat på annans revir.

Ankomstdag
Klockan tre igår eftermiddag hämtade jag mamma vid bussen. Innan vi kom hem hade vi hunnit besöka Kaffemoster, handla två par byxor, rosor, vin och mat.

Efter uppackning ville mamma se sin favoritserie så det blev supé i stället för middag och efter den fick vi besök som kom med nybakt bröd och en bukett liljekonvaljer. Digert program.

Studentfirande
Idag tog vi sovmorgon och hann precis göra oss vackra tills det var dags att promenera upp till byn. Klockan tre var vi bjudna på studentfirande – skyddslingens syster har erövrat studentmössan.

Mia var helt övertygad om att hon också var bjuden. Vi trodde hon skulle vända efter halva vägen, men icke sa Nicke. Hon följde med hela vägen och gick med bestämda steg raka vägen in i folk­sam­lingen i köket då vi kom fram.

Hon gjorde också en tur in i ”salen” där gästerna hade börjat bänkat sig. Hon återkom ett par timmar senare med samma självsäkra steg.

Det blev snudd på pinsamt. Nog för att det är trevligt med en social katt, men man brukar faktiskt inte ha med sig katten på kalas… Det här var andra gången. Förra gången trodde hon sig vara inbjuden till fru grannens födelsedagsfirande som jag skrev om i ett tidigare inlägg. Knäpp kisse.

Efter att ha skålat för den nybakade studenten blev vi uppmanade att ta för oss från borden som dig­na­de i vanlig ordning. I anslutning till kaffet bjöds vi på lätt underhållning som avslutades med att studentfröken sjöng och spelade gitarr för oss. Riktigt mysigt.

Inkräktare
I studentens hem bor också en hankatt, men lyckligtvis var han inte inne när Mia gjorde entré. Dock sågs dom senare utomhus öga mot öga. Dialogen lämpar sig inte för tryck.

Under en paus utomhus fick jag syn på Mia som satt och stirrade stint mot syrenbersån. När jag följde hennes blick förstod jag varför hon satt spänd som en fiolsträng. Revirägaren promenerade långsamt längs bersån.

När jag gick för att titta vart han tog vägen, tog hon mod till sig och följde efter. Kattherr’n hade valt att krypa in under en parkerad bil. Där satt han och blängde. Det brydde sig Mia inte om, utan gick fram till bilen. Varningen var omedelbar och synnerligen lättolkad. Ett utdraget jamande/morrande och ett tydligt fräsande. Mia svarade med samma mynt.

Då tog jag upp henne och bar henne därifrån för att förhindra en eventuell konfrontation. Hon mutt­rade nåt om förnedrande men det struntade jag i och satte ner henne på betryggande avstånd.

Vad som hände efter att jag gick in igen vet jag inte, men uppenbarligen blev det inget slagsmål tack och lov. Revirägaren verkar vara en gentleman trots att han hutade åt henne när hon var liten.

Han syntes inte längre till när vi gick hem, men jag är säker på att han kommer att bli upprörd när han känner doften av henne inne i huset, för att inte tala om hans matskål. Den passade Mia nämligen på att provsma­ka. Nästa gång åker hon nog på smörj.

Epilog
Både mamma och Mia snusar sött i var sitt rum och drömmer tydligen av ljuden att döma. Det har förmodligen varit en ansträngande dag för dom båda.