Igår hade jag kärt besök och bistod vid en sjösättning, idag har jag ägnat mig åt bildjobb och omkon­struk­tion. Mia har varit på driven igen.

Kärt besök
Igår eftermiddags kom Råttan/Väduren på besök. På grund av avståndet ses vi högst en gång per år när hon är hemma på semester, så det gäller att komma i håg allt viktigt man vill förmedla när vi väl träffas. Efter fyra timmar blev vi avbrutna av ett telefonsamtal.

Sjösättning
Samtalet var väntat. Jag hade lovat hjälpa sommargrannen psykologen med att få båten i sjön. Det var snudd på att jag hade lovat för mycket.

Vattnet har sjunkit undan en hel del sen i våras. Strandsträckan var därmed minst dubbelt längre än vanligt. En annan utmaning var den täta växtligheten som stod som en kompakt grön mur mellan vattnet och stranden, men tack vare tre envisa fruntimmer gick det vägen till slut.

Bildrunda
På onsdagar och lördagar är det torgdag i Dalsbruk. Eftersom jag inte har några bilder från torg­han­deln beslöt jag ändra på saken i morse trots hettan.

På torget träffade jag bland andra Oxen/Tvillingen som undrade vem som hade skrämt upp mig så tidigt? Klockan var vid det laget nästan tio så han måtte tro att jag sover lika länge på morgnarna som jag gjorde för 30 år sen.

Jag passade samtidigt på att våldgästa skyddslingen på hans arbetsplats för att få ”låna” balkongen. Sen jag höll till i samma hus vet jag att utsikten är fantastisk från sjätte våningen. Det var den idag också.

Det blev också en runda till ruinerna ovanför bruksmuséet och på vägen till Genböle åkte jag ner till Masugnsträsket för att få ytterligare några bilder. I mappen Mera Dalsbruk ligger nu 60 filer, men jag lär refusera en del när jag väl sätter i gång och gallrar.

Rörförlängning
Om jag hade varit lite mer observant när pumphuset byggdes, skulle jag ha bett att röret skulle sticka ut mer än det gör. Å andra sidan är skyddet mot regn och snö bättre så här.

Fråga mig inte varför röret alls skulle sticka ut? Jag kunde lika gärna ha byggt in det helt och hållet och i stället haft en liten lucka som jag öppnar? Men nu fick jag för mig att det skulle se ut så här. Dock blev det lite trångt att få dunken intill så jag beslöt fixa en förlängning.

Idag införskaffade jag därför ett rörmunstycke(?), klippte av en bit av vattenslangen, monterade en rörklämma och anslöt till brunnsröret. Finfint blev det.

När jag skulle testa funktionaliteten klantade jag till det som vanligt och fick en rejäl dusch med iskallt vatten över mig. Pump­trycket kräver (förstås!) att jag måste hålla i slangstumpen när jag ”tankar”. Av skadan blir man vis sägs det.

På driven igen
El-Tigerns fru och hennes kollega ”gjorde byn” i eftermiddags talade dom om när dom passerade Udden. Mia passade förstås på att hälsa när hon hörde mig prata och båda damerna gullade vänligt med henne.

Dom hann bara vända ryggen till och gå innan hon knallade efter. Fyra timmar senare dök hon upp igen. Jag kunde ju ha hindrat henne från att följa efter, men när jag inte är hemma kommer hon ändå att göra det, så det är ingen idé. Hon vet ju var hon bor och hittar hem.

Vilken himla tur att jag inte är ägare till en diskmaskin. Mögel har jag nog av ändå. Läs artikeln i Ny Teknik.

Igår hade jag nästan vilodag, drabbades av en arbetsskada och agerade värdinna. Idag har jag återanvänt en badbunke, tömt en silikonflaska och gödslat Silverpilen. Mia har spanat in en intressant figur.

Vilodag
Igår tog jag det lugnt. Åtminstone mellan varven. Jag började med att sätta i gång tvättmaskinen och plocka bort dom utblommade stäng­larna från rhododendron, övergick till att plocka upp nerfallna kvistar från eken och ansade därefter runt buskarna uppe vid tomtgränsen.

Arbetsskada
Efter det hämtade jag lien och kom på att den var ovass. När jag hade vässat den nästan klart, slant jag med brynet och skar upp ett jack i pekfingret. Fruktansvärt klantigt. Och jisses vad det blödde.

Sen dess är jag lindrigt handikappad. Och vad jag än gör så är det jämt nåt som träffar rakt på såret. Eftersom jag klottar i vatten hundra gånger om dan, förhindras dessutom läkningsprocessen. Men det kunde förstås vara värre.

Tea time
Vid fyra-snåret avslutade jag arbetet, tog ett dopp och bytte om till shorts och linne. Dagens besökare skulle anlända klockan fem.

Te och kaffe intogs i kvällssolen på trappan under livligt samtal medan tiden rann i väg. En trevlig avslutning på dagen.

Återanvändning
Idag har jag varit sååå duktig. Direkt efter frukost drog jag på mig mina Snickers och gummistövlar. Nu eller aldrig skulle komposten tömmas. Dessutom behövde jag gräva en djupare grop för dunken till vätske­av­rin­ningen.

Min gamla badbunke fick tjänstgöra som behållare för kompostjorden tills vidare. En del av jorden ska jag sprida ut på planteringarna, resten får mogna ett tag till.

Komposttömningen var lättsamt arbete jämfört med att få till en tillräckligt djup grop för plastdunken, men till slut var jag nöjd med djupet och lutningen på röret som kommer från toabehållaren. Skönt att ha det gjort.

Silikon och gödselvatten
Efter vilopaus och lite ätbart kände jag för att städa bilen. Det är två år sen sist så det behövdes. Efter fyra timmar var den klar.

Silverpilen är således damm- och skräpfri invändigt, alla gummilister och plastdetaljer är insmorda i silikon och ljuddämpningen är mon­te­rad. Det senare kommer sig av att jag hittade en ljud­dämp­nings­matta vid ett av mina sällsynta be­sök i storstan och beslöt limma den på insidan av torpedplåten för att dämpa motorljudet. Återstår att se hur effektiv den är.

Som avslutning fyllde jag på spolarvätska. Det fick bli gödselvatten eftersom jag hade blandat i blomgödsel i sprutkannan. Vem vet, Silverpilen kanske växer på kuppen och blir en Vectra i stället?

Spännande möte
Jag såg den först. Och om jag inte hade sagt nåt, skulle Mia förmodligen inte ens ha upptäckt den.

Bildkälla: cartina.fi

Strax ovanför sommargrannens garage skymtade en pälsklädd fyrbent figur när jag hämtade posten så jag stannade för att kolla om jag hade sett rätt. Jodå, det var en mårdhund. Den fortsatte framåt utan att upptäcka mig.

I samma ögonblick dök Mia upp vid mina fötter så jag ropade ”spring din väg” till mårdhunden för att slippa en konfrontation. Den vände direkt och lubbade in i skogen. Mia var förstås inte sen att följa efter.

Jag hann tänka och fantisera en hel massa innan hon kom tillbaka. Hon var borta i ungefär en halv timme, men kom sen som vanligt hälsningsjamande med svansen i vädret. Mårdhund är kanske inget intressant jaktbyte? En himla tur det i så fall.

Sommargrannen och jag var flitiga igår, idag har jag gjort ett klipp. Mia har hittat en kompis.

Grannlåt
En stund efter frukost igår hörde jag att sommargrannen var i gång med gräsklipparen, vilket påminde mig om att jag också borde klippa gräset. Men fram till lunch la jag i stället sista handen vid väg­en­hets­förteckningen. Den skulle upp på anslagstavlorna för påseende inför väglagsmötet. Skyddslingen hade redan hjälpt mig med att publicera den på byns webbsajt.

I fortsättningen ska jag ha badrumsdörren stängd när jag tvättar mig. Igår överraskades jag av en vilt främmande dam. Jag hörde en kvinnlig röst som ropade hallå och var helt övertygad om att det var sommargrannen psykologen, så jag hojtade ”kom in” som jag brukar.

Helt fel, den här kvinnan hade jag aldrig sett tidigare. Hon blev bestört över att se mig naken vid tvätt­stället, bad så mycket om ursäkt och drog sig utom synhåll men fortsatte prata. Hon undrade om hon kunde få låna min skottkärra som hon hade sett stående ute. Det fick hon förstås.

Sommargrannen med sällskap hade övergått till att kärra ved noterade jag. Från en av bilarna ström­made musik så jag hade också musik under arbetet som omväxling.

Målar- & penseltvätt
Att stoppa ner en pensel i målartvätt är inte att rekommendera. I hastigheten tog jag fel flaska i onsdags när jag hade gjort slut på den lilla skvätten impregnering jag hade kvar i burken. När jag skulle fortsätta måla pumphuset igår, hade penselstråna krullat i hop sig och delvis lösts upp. Tur att jag hade fler penslar.

Gräsklippning
Idag var det tyst och lugnt på sommargrannens tomt. Midsommardagen är väl i regel en ledig dag. Men inte på Udden, här var det normal arbetsdag.

Efter att ha hängt ut tvätten efter frukost baxade jag ut gräsklipparen. Det var hög tid att klippa grä­set ner mot sjön igen och framför trappan.

Sommargrannen psykologen och hennes kompis som kom ner nån timme senare för att få sig ett dopp tyckte att det måste vara varmt att klippa gräs mitt på dan. Jag kunde bara instämma, men påpekade att det var självvalt.

Ny kompis?
Mia höll förstås badgästerna sällskap nere i stranden och följde med dom upp tillbaka. Sen såg jag inte henne på fyra timmar förrän sommargrannen psykologen ringde och talade om att Mia envisades med att vistas hos henne. Tanken hade slagit mig att hon slog följe när dom gick, men jag oroade mig också över att hon kanske hade gått in hos sommargrannen och blivit instängd när dom åkte.

Jag lovade hämta henne omgående och knallade i väg. Hon var lika glad som vanligt över att se mig och följde villigt med hem.

Jag fick veta att hon tydligen hade blivit förtjust i Kasper, hunden som har hälsat på hos oss tidigare. Hon hade följt honom vart han gick oavsett om han var ute eller inne. Undrar hur hon tänkte?

Att ha en social katt har sina sidor.

Jag har blivit rekommenderad att byta leverantör, fått beröm av tandläkaren, köpt egyptiskt bröd och tror att klabbarna ska åka ut genom skorstenen.

Bra exempel på misslyckad bild

Bildleverans
Idag gick jag in på tryckeriet med bilderna till den senaste beställningen. Innan jag överlämnade dom tog jag upp min reklamation för att få en kommentar.

Kontentan blev att ”om du är missnöjd, blir jag missnöjd”. Slutklämmen var inte helt oväntad – ”du kanske ska vända dig till ett annat tryckeri som har annan typ av tryckutrustning”.

Så får det bli. Inga fler beställningar innan jag hittar ett tryckeri som kan leverera den kvalitet jag vill ha, alternativt får jag på allvar överväga ett skrivarinköp.

Tandläkarbesök
Jag var nästan en halv timme för tidig till tandläkaren, men han var före i tidtabellen så jag fick komma in efter bara några minuter. Ju fortare överstökat, desto bättre. Tandläkarbesök tillhör inte mina favoriter.

Den här gången klarade jag mig inte bara lindrigt, utan fick till råga på allt beröm för att jag hade rena tänder! Inte ens tandsten hittade han trots att det var ett år sen förra besöket. Helt fantastiskt. Billigt blev det också. Fast den inbesparingen gjorde jag för all del av med på matuppköp.

Bröd från Egypten?
Parkeringen utanför S-Market var fullsmockad. Inte endaste ledig plats, så jag gjorde en egen. Eller egentligen var det en P-plats men halva rutan var fylld av en grushög. Som tur är Silverpilen så liten och smidig att jag nästan kunde ha åkt in i butiken med den. 😀

Efter att ha stoppat ner en påse nypotatis och två bananer i köpkorgen, kom jag till bröddisken. Dom flesta brödpåsarna såg bekanta ut, utom en. Sinuhe stod det på påsen. Mysko, det fabrikatet hade jag aldrig sett tidigare, men brödet såg gott ut så jag stoppade ner påsen.

Jag har nu provsmakat och konstaterat att brödet är både saftigt och smakrikt. Dock inte från Egypten utan från Lahtis och bageriet heter faktiskt Sinuhe Oy. Spännande att pröva nåt nytt.

Busväder
När jag åkte hem vräkte regnet ner och vinden hade tilltagit. Dom hårda sydvästliga vindarna fick huset att kännas råkallt så jag tände i köksspisen. Draget var extremt bra, det var knappt att jag hann få eld innan tändstickan slocknade och när jag stängde spisluckan trodde jag klabbarna skulle följa med upp i skorstenen. Köksspisen har nämligen inget spjäll så jag kan inte minska draget, bara öka.

Nu känns det varmt och gott. Regnet har upphört och vinden har vridit till väst, men vind­styrkan är fortfarande respektingivande och innebär att ekgrenarna dunkar på taket. Jag är oerhört tacksam över att elden är uppfunnen, att jag har tak över huvudet och slipper sitta i en båt!

Åtminstone ett av dagens fyra herrbesök renderar en faktura. Mia gillar inte fil.

Besök nr 1
Ganska exakt halv tio i förmiddags dök ”dasskillen” upp som överenskommet. Idag skulle mitt s k pumphus konstrueras. Han hann med mer än så.

Äntligen har jag tak och väggar runt vattenröret! Helt enligt min ritning, fast med lite mer finess. Från och med idag slipper jag se vattenröret, men kommer ändå åt att starta pumpen och strömbrytaren är skyddad från regn och snö. Kanoners!

Allt virke kommer från bastun som revs i början på 90-talet. Det innebär att bygget är flerfärgat, men inom kort blir det överdraget med samma färg som dasset. Troligen kommer färgskillnaderna ändå att sy­nas, men det gör inget. Det duger gott åt mig.

Innan arbetsdagen var slut, hade jag också fått ”århandtag” (vad heter dom egentligen?) monterade på nya åror­na och ytterdörren går äntligen att låsa. En effektiv och händig ung man. Dessutom trevlig. Han kostar förstås att ha omkring sig, men så länge jag upplever att jag får valuta för pengarna är det ju OK.

Besök nr 2 & 3
Händige släktingen rullade ner från skogsstigen nån timme efter att mitt dyra besök hade försvunnit. Medan vi avhandlade hänt-sen-sist kom Fården frustande uppför backen. Filosofen hade lovat bju­da på middag.

Middagen blev en vecka försenad på grund av Mias akuta veterinärbesök, men den var väl värd att vänta på. Det är första gången jag har smakat på mört i tomatsås. Jättegod var den!

Den gravade laxen och den rökta forellen var heller inte fy skam. Däremot föll smetanasillen mig inte i smaken, men den var Filosofen helt oskyldig till.

Besök nr 4
När vi hade hunnit till glassen – min standarddessert så här års – knackade en ”sommarfågel” på och lät sig övertalas att dricka te med oss. Han ville veta mer om vägenhetsberäkningen och stun­dan­de väglagsmöte.

Fyrtal i herrbesök en och samma dag torde vara rekord… Jag kan heller inte klaga på bredden i sam­tals­ämnen. Allt från snickerier och nyheter till fiskrecept och vägenheter. En ovanligt varierande dag med andra ord.

Mia gillar inte fil
Igår tänkte jag ta mig fil och smörgås till lunch. Jag hade öppnat locket till filburken och lät den stå kvar på diskbänken medan jag hämtade pålägg i kylskåpet. När jag kom tillbaka hade Mia slickat i sig det mesta av grädden, så jag fick hämta en ny burk.

I min enfald trodde jag att hon gillade filen och ställde ner burken på hennes matplats, men resten av burken fick stå orörd. Det var bara gräddlagret hon gillade.

Men jag kanske ändå kan få Valio att an­vända henne i sin filreklam?

Min favoritbagge har annekterat rhododendron-busken. Jag hittade åtta stycken som lät sig väl smaka.

Jag har fått en beställning, druckit kaffe med en danskavaljer, fått rätt färg och lärt mig nya saker.

Strandkrypa

Vykortsbeställning
Motiven från lördagen var till belåtenhet och genererade en beställning på åtta av av dom förutom tidigare motiv. Härligt. När jag har fått svar från ett par andra presumtiva kunder ska jag antasta tryckeriet igen.

Dom två vykorten jag skickade tillbaka med kommentar om att jag inte godkänner misspasset har inte kommenterats… Antagligen svär tryckar’n ve och förbannelse över mig. Jag är nog en besvärlig kund.

Ett av dom beställda motiven var förresten just den växt som jag av nån underlig anledning aldrig har sett tidigare, strand­kry­pan, trots att den är vanlig vid sydkusten. En jättesöt liten blomma tycker jag. (Om du klickar på bilden två gånger efter varandra ser du bilden i ursprunglig storlek.)

Tre-kaffe
Idag hade jag lovat leverera en mikrofon till Grisen/Tvillingen. När hon frågade vilken tid jag kommer, slog jag till med ”till eftermiddagskaffet”. Men hon hade missförstått det hela. Förutom kaffet hade hon dukat fram en massa tilltugg. Dom höll mig mätt i flera timmar efteråt. 😀

Vid kaffebordet satt också hennes hantverkare, en kille (läs mogen man) som jag dansade med nån gång på 70-talet i Furulund. Jag har för all del träffat honom vid några tillfällen sen jag flyttade hem så mötet var inte så sensationellt. En pratsam och skojfrisk person som det alltid är lika roligt att ”käftas” med och som får mig på gott humör.

Grangrön

Granbarr
På hemvägen åkte jag in till Varu-Tjänst för att köpa målarfärg till trävirket på trappöverbyggnaden. Färgen jag har varit på jakt efter visade sig inte alls heta Tall som jag påstod när jag senast var där. Den heter Granbarr och har nummer RR11 fick jag reda på.

Killen jag handlade med har samma gröna takplåt som jag sa han, så han visste genast vilken färg jag menade. Och så blandade han till pansarfärg i stället för oljefärg av bara farten… Tur att han kom på att fråga om det var trä eller metall jag skulle måla innan jag åkte i väg med burken.

Jag förstår var jag fick Tall ifrån – den gröna färgen innehåller ganska mycket blått jämfört med den gulgröna färgen som granbarren har. Men det är väl nån färgblind man som har namngett färgen. 😉

Nyinstallation
Apan i Flen ogillade Skype och fick inte sin kamera att fungera i programmet. Han förordade i stället G(oogle)Talk. För att både se och höra va­ran­dra krävdes dessutom ett programtillägg. Trodde jag.

Idag har vi provkört. Det visade sig då att GTalk är en äldre programvara som enbart fungerar för chatt, telefoni och filöverföring. Om man vill utnyttja webbkameran använder man i stället chatt­funk­tionen i GMail efter att man har installerat ett programtillägg.

En annan förut­sätt­ning är att man använder Google Chrome som webbläsare, eftersom GMail är en webbklient. Fullständigt ”Googlifierat” med andra ord – till skillnad från Skype ska tilläggas. Där installerar man en programvara som innehåller samtliga funktioner.

För att kunna chatta eller video-telefonera krävs alltså att man är inloggad i GMail, vilket jag ogillar. Det innebär att jag ständigt måste ha webbläsaren i gång. När det gäller webben har jag blivit rätt så nojig efter allt jag läst och hört om farorna som hotar.

Jag har förstås den senaste versionen av dom webbläsare jag använder och surfskydd via F-Secure, men undviker ändå att vara uppkopplad annat än när jag verkligen behöver det. Senast idag fick jag rapport om ett intrångsförsök som F-Secure hade stoppat och noterade att programmet hade hittat virus i två filer.

Det är tyvärr avigsidan med internet. Men fördelarna överväger lyckligtvis. Åtminstone än så länge.

Gårdagskvällen försvann i muntert sällskap, idag har jag prickat av en punkt på Borde-listan. Mia är sig själv igen.

Tullamore Dew
Sommargrannen psykologen ringde i går kväll och undrade vad jag hade för mig? Jag talade om att jag nyss hade skickat länken till webbalbumet till en kund och att hon var hjärtligt välkommen om hon kände för det.

Några minuter senare dök hon upp. Efter var sin mugg te med tilltugg, satte vi oss i ”södra salongen” och korkade upp en Tullamore Dew som hon överlämnade i present förra gången.

Det är ytterst sällan jag dricker whisky numera och ändå mer sällsynt att jag dricker irländsk dito. Men den gick ner lättare än jag trodde. Troligen beroende på sällskapet. Om alla människor vore lika okompli­cerade som hon, skulle världen vara mycket enklare att leva i.

Nu räcker det
Jag stod ute och övervägde vad jag skulle fördriva dagen med då det utlovade regnet nådde Udden. Så bra, det begränsade antalet alternativ till dom som kunde uträttas inomhus.

Men nu har vi väl ändå fått tillräckligt med regn för ett tag? Och svinkallt är det. Påminner obehagligt om jämtländsk sommar. Snälla väderkontoret, nu vill vi allt ha tillbaka solen och lite go’ värme igen!

Storartad bedrift
Konstigt nog kände jag för att putsa fönster och byta gardiner i vardagsrummet, hör och häpna. Jag hade bara hunnit putsa första fönstret halvvägs då sommargrannen psykologen ringde. ”Mia är här” sa hon och undrade om hon hittar hem tillbaka?

Jag försäkrade att så var fallet och fortsatte putsa. En kvart senare kom en regnvåt kisse intravande och sa med bestämd röst att det var dags för lunch.

Efter den ville hon gärna hjälpa mig med fönstertvätten. Hon hade också bra gärna tagit sig ut på fönsterbrädan om det inte hade varit grejer i vägen, men nöjde sig med att smaka på tvättvattnet och lägga sig på bordet.

När jag började med nästa fönster upptäckte hon att hon kunde ta sig ut på fönsterbrädan via ryggstödet på fåtöljen. Sen satt hon förnöjt och tittade på regndropparna som föll på syrenbladen medan jag slet i mitt anletes svett.

Jag tror bestämt att det regnade också förra gången jag putsade fönstren i vardagsrummet, vilket år det nu var? Som tur blåste det inte speciellt mycket så jag slapp få in regnet.

Nya gardiner
Efter hand som fönstren var rengjorda, packade jag upp nya gardiner och strök dom innan jag hängde upp dom. För en gångs skull har jag lyckats vara diskret i fråga om färgval. Gardinerna syns knappt. Men ljust blev det förstås jämfört med dom jag hade innan och rummet verkar större.

Panelgardiner är en absolut favorit. Fast jag kunde gott ha kostat på mig att köpa den bredare varian­ten inser jag. Så dags att komma på det när det är för sent. Men bara jag vänjer mig duger nog dom smala också.

Mia är återställd
Dagens lilla utflykt kändes nästan som en lättnad, jag tolkade det som ett tecken på att Mia är åter­ställd. Ännu igår var hon förskräckligt öm där bedövningssprutan hade gått in och var inte ett dugg pratsam. Hon sov också mer än hon brukar och höll sig däremellan nära mig.

Idag har hon ”snackat” som hon brukar och fått tillbaka gnistan i ögonen igen. Skönt. Jag blir också dämpad när jag ser att hon inte mår bra.

I går postade jag möteskallelser, fick färsk strömming och stryk i kortspel, idag har jag ägnat mig åt ett fotouppdrag.

Väglagsmöte
Enlig finsk lag ska kallelse till väglagsmöte skickas minst två veckor före mötet. Egentligen hade jag tänkt skicka och dela ut kallelsen redan i förrgår, men av kända skäl hade jag fokus på annat håll.

När skyddslingens mor var in igår kväll fick hon med sig en liten bunt att delas ut ”uppe i city”, resten skulle jag antingen posta eller dela ut. Idag har jag frankerat och postat 34 möteskallelser, resterande delade jag ut i byns postlådor. Uppdrag utfört.

Trollkarlsbesök
Sent igår eftermiddag kom Trollkarlen farande med en fullständig middag för två. Dess värre hade jag nyss ätit, så vi delade portionen. Strömmingen som han hade fångat var klar att steka, bortsett från paneringen, så det fick bli dagens middag.

Mia fick ett smakprov på den färska fisken. Den fick med berömt godkänt förstod vi av hennes smas­kande läten.

Efter en stunds prat om livets allvar och vedermödor frågade Trollkarlen om jag hade lust att ”ta en marjas”. Det hade jag förstås. Varje gång vi spelar lär jag mig nåt nytt. Eller rättare sagt hur jag inte ska spela. Efter två omgångar var jag tvungen att erkänna mig besegrad igen en gång. Men det gör inget, jag förlorar gärna mot en god vän och en driven spelare.

Grus i dojan och blöt i byxan
Igår fick jag önskemål om ytterligare vykortstmotiv från Dragsfjärd och lovade leverera under helgen om vädret medgav. Solen var inte riktigt med på noterna på förmiddagen, men bestämde sig slutligen för att bistå vid två-tiden.

En kort biltur tog mig till första motivet, sen fortsatte jag några kilometer för att komma till vår fina sandstrand i Ölmos där resten av bilderna skulle tas. Att gå i lös sand med sommar-Crocs är inte att rekom­mendera, efter en stund hade jag lika mycket sand i dojorna som utanför.

För att få ytterligare motiv tog jag skogsstigen ut mot den ena udden och ”fångade” bland annat ett par svanar och en fiskare innan jag var mogen att gå tillbaka. Det var då jag fick den lysande idén att vada i vattnet längs strandkanten i stället för att gå tillbaka samma väg jag kom.

För att undvika vassen kom jag längre ut än jag hade tänkt mig och kände efter ett tag att vågorna naggade i benen på mina kortbyxor. ”Man får väl offra sig för konsten” tänkte jag och vadade envist vidare.

Det var det värt. På så sätt hittade jag en växt som jag aldrig har sett tidigare och läckra bild­motiv både ovanför och under vattenytan innan jag tog mig tillbaka till parkeringen.

Motivjakten varade i drygt två timmar och resulterade i 169 bilder. Efter två timmars gallring och finputsning återstod 107 bilder som jag laddade upp till webbalbumet. Förhoppningsvis har jag lyckats tillmötesgå kundens önskemål.