Leveranserna har gått härs och tvärs över ön – allt från gräsklippare och vykort till anslag och bryggdelar.

Första leveransen
Nån gång vid halv nio-snåret försökte Mia väcka mig och jag tyckte jag hörde motorbuller, men be­stäm­de att jag hade hört fel och slumrade till igen. En halv timme senare väckte Mia mig på nytt. Nu ville hon gå ut.

Första leveransen fick jag syn på direkt när jag drog upp rullgardinen. Gräsklipparen stod parkerad uppe vid tomtgränsen. Jag hade alltså inte hört fel. Antagligen förstod killarna att jag inte var uppe än och ville inte störa. Hyggligt av dom.

Klassiskt vykortsmotiv från Dalsbruk

Vykortsleveranser
Ett par timmar senare ringde tryckeriet och meddelade att vykorten var klara att hämta. Perfekt timing, då kunde jag hålla mitt leveranslöfte till kund.

Jag hoppade raskt i duschen, klädde på mig och lastade bilen. Ett par byxor till syateljén (se inlägg 29.5, pris 10-12 €), ett paket som skulle gå i retur, fyra vykortsställ och ett anslag jag hade lovat fixa. Och så ”intelligensprotesen” förstås.

Innan jag åkte ringde jag Grisen/Tvillingen, gratulerade på födelsedan och bad om anstånd med upp­vaktningen. Vykortsleveranser och annat skulle sluka hela eftermiddagen och jag ville inte lämna Mia längre än nödvändigt.

Första vykortsleveransen var egentligen alltför tidig. Jag hade lovat leverans den 15.6, men lyckades samköra med min andra kunds beställning hos tryckeriet. Det blev kunden ingalunda lessen för, tvärtom. Hon köpte också ett av vykortsställen jag hade med mig.

Glädjande nog fick jag göra dubbel leverans hos nästa kund. När kunden såg vykortsstället och la i en bunt kort kom han fram till att det såg fjuttigt ut med bara tio kort. Alltså köpte han dubbla mängden. Man niger och tackar. Däremot ville han inte köpa vykortsstället, det får jag tillhandahålla.

Anslagsleverans
Nästa leverans var anslaget med öppettider som jag hade lovat fixa. Damen som skulle ha det tyckte det såg bra ut och frågade om jag hade alla tio ex med mig. Oj då! Att det gällde flera ex hade jag inte uppfattat, men fann mig snabbt och sa att jag först ville kolla att hon var nöjd.

Jag poängterade att bläckstråleutskriften inte tål fukt och föreslog att jag kunde knalla över till kom­mun­kontoret och kopiera på kommunens färglaserkopiator. Det tyckte hon var en bra idé och var glad och nöjd när jag kom med den förnyade leveransen.

Min älskade brygga i skick som ny

Hett efterlängtad
Redan i fjol försökte jag få bryggleverantören att fixa bryggan efter vintern, men han hördes aldrig av trots att han lovade dyka upp. I år gjorde jag ett nytt, desperat försök. Isen hade knuffat bryggan, eller rättare sagt stenkistan, ändå längre in mot land så bryggänden låg nästan i midjehöjd.

Efter ett par mejl med bildbevis och påminnelser per telefon lovade han komma den här veckan. Min isande tystnad fick honom att ändra sig till ”i morgon kommer vi, men ring och påminn”. ”Den här veckan” hade jag nämligen hört ett flertal gånger tidigare.

Det här utspelade sig i måndags. Igår ringde jag och på­minde, men då hade han ändrat sig. Tidigast onsdag eller torsdag skulle det bli.

Vid sjutiden i kväll kom han med två hjälpkarlar. Jag trodde nästan inte mina ögon, men killarna var faktiskt livs levande. Jag hade som vanligt en del förslag till konstruktionsförbättringar och fick delvis medhåll, men slutresultatet blev ändå som tidigare.

Men, om bryggan flyttar sig en gång till skulle han göra som jag föreslog lovade han. Förslaget var egentligen inte enbart mitt, händige släktingen stod för en viktig del, varmt tack för det!

Fantastiskt, härligt, underbart att kunna använda bryggan igen! Då ska jag vända båten i morgon och förtöja den där jag brukar. Och när vattnet har blivit varmare (nu 12 grader) kan jag sänka min kropp i böljan den blå. 🙂

Gräsklipparen är redan klar, jag har lekt detektiv, satt potatis, diskuterat byggteknik och sått dill. Mia kör med utpressning.

Gräsklipparen klar
I förmiddags ringde servicekillen som har åtgärdat min gräsklippare. Han hade satt i skruvar och muttrar och bytt bett som beställt. ”Är det nåt mer som behöver göras?” undrade han. När jag sa nej och förklarade att oljan är bytt nyligen, avslutade han samtalet med att säga att ”killarna i Dalsbruk” skulle frakta hem den.

Helt fenomenalt snabba ryck! I fredags strax efter lunch hämtade dom den och idag, måndag, var den redan klar… Att mejla till VDn verkar fungera ypperligt. Han och damen som ringde i torsdags har fått ett nytt mejl med rubriken ”Med beröm godkänt”. Tidvis kan jag vara lika hygglig som grinig.

Detektivjobb
Idag beslöt jag ta reda på vart stövelpaketet har tagit vägen. På köpet fick jag en snabblektion i hur det (privatiserade) post­­systemet fungerar i Sverige. Igår mejlade jag till Bring Citymail och fick idag till svar att det är systerbolaget Bring Express som sköter paketen. Jag fick också ett telefon­nummer jag kunde ringa.

På Bring Express fick jag veta att dom bara handhar företagspaket och att det är Bring Parcel jag ska prata med. Efter att ha blivit överkopplad blev jag efter ytterligare en stunds telefonköande upplyst om att det är postverket som delar ut paket till privatpersoner. Men hallå!?.

Parcel kunde ändå i sitt system se att posten hade delat ut paketet den 7.4 och att adressaten fått paket­avin den 15.4. Den 18.4 var paketet utlämnat. Alltså har någon hämtat det. Om det är rätt mot­tagare eller nån annan vet jag förstås inte.

Jag har upplyst adressaten om de fakta jag känner till, men hon hävdar fortfarande att hon varken fått avi eller paket. Hon skulle ändå gottgöra mig för portot och avrundade med: ”Jag gör alltid rätt för mig i samhället”. Det får avsluta ”paketdramat”.

Potatisen i jorden
Runt halv tolv slutade det regna och solen vågade sig fram. Nu eller aldrig skulle potatisen i jorden. Tre fåror blev det. Antar det blir skörd nån gång i oktober. 😀

Kaffebesök
När jag var klar med potatisen och på väg att hämta dillpåsen dök en kaffesugen besökare upp. Medan vi drack kaffe pratade vi målning och byggteknik. Skönt med lite avkoppling från jordbruket.

Dillsådd
Efter kaffepausen tog jag dillpåsen och knallade ner till landet igen, drog upp ett par spår i jorden och skakade ner ett antal frön. Sen övergick jag till att gallra.

Kökslandet liknar alltmer ett förvuxet blomland. Det vimlar av ringblommor, honungsört och gurkört. Några rosenskäror har också självsått sig. Alltså har jag inte hjärta att vända jorden utan försöker luckra mellan plantorna.

Jag kunde förstås samla ihop sticklingarna, vända jorden och stoppa ner dom igen, men det känns alltför motigt. Det  slog mig att landet mest ser ut som en övergiven kolhosodling, men det får det lov att göra i år.

Utpressning
Mia kör med utpressning. Halv elva i kväll tyckte hon att hon kunde få gå ut men jag sa nej. Hon proteste­rade men jag vidhöll mitt nej. Då hoppade hon upp på bänken nedanför skåpet där hon vet att hennes godisbitar finns och signalerade att hon i så fall ville ha godis.

Mönstret upprepades, men den här gången blev det inget godis. Då tyckte hon att jag kunde leka med henne i stället. Smart kisse.