Jag har fått svar på mitt mejl, greppat grepen, utvärderat en nyhet och bevistat ett styrelsemöte. Mia har gjort mig orolig.

Svar på mejl
I förmiddags ringde en dam och hänvisade till mejlet jag hade skickat angående gräsklipparen (se gårdagens inlägg). Enligt henne ska man varje år serva sin gräsklippare och se till att dra åt alla skruvar(!). Jag hade en elak kommentar på tungan men hejdade mig. Undrar hur många som kollar skruvarna?

Vi kom överens om ett arrangemang som vi båda var nöjda med och jag avslutade samtalet i vänlig ton. Jag är imponerad över den snabba återkopplingen. Så ska god kundservice fungera, spe­ci­ellt om kunden är missnöjd.

Dags för grepen
Sättpotatisen börjar se ut som om den skulle kunna trivas i jorden. Dagens viktigaste uppgift var därför att vända jorden i trädgårdslandet.

Men först skördade jag gräslök. Det var jag inte ensam om. Pyttesmå rödbruna krabater satt hopklumpade på en del av bladen (har gräslök blad?) och lät sig väl smaka. Dom hade också lämnat ”tuggmärken” på flera ställen. Undrar vad det är för insekter?

En tredjedel av landet orkade jag med. Det räcker gott för potatisen. Resten får jag ta i omgångar eller lämna i träda. Förutom gräslöken har ringblommor och honungsört redan kommit upp så troligen sår jag bara lite dill.

Smaklös nyhet
Dagens middag fick bli en låda av Saarioinens nyhet – skinkpotatismoslåda. Den behöver jag inte köpa flera gånger och kan rekommendera bara om jag blir generöst mutad.

”Lättspydd” var min första tanke när jag såg den uppvärmd på tallriken. Efter första tuggan konstaterade jag att lådan var lika  smaklös som den såg ut.

Väglagets styrelsemöte
I kväll hade väglagets ordförande kallat till styrelsemöte. Efter ett par timmar hade vi gått igenom och korrigerat vägenhetsförteckningen, druckit kaffe och kommit överens om dag och tid för väglagsmötet. Jag bröt upp först av alla och skyndade mig hem i förhoppning om att få se Mia.

Försvunnen
Vid halv tre i eftermiddags blev jag lite orolig. Mia hade inte synts till sen förmiddagen. Senast så här dags brukar både hon och jag vara hungriga, men ingen kisse syntes till.

Två timmar senare var jag ändå oroligare… För säkerhets skull kollade jag att hon inte var instängd på vinden eller i boden, men ingen kisse där. I förhoppning om att hon höll till hos grannen gick jag över med blomman jag hade bett fru grannen överta. Nej, där hade dom inte heller sett till henne.

Ytterligare två timmar senare höll jag på att gå upp i limningarna. Var i all världen höll hon till? Hade hon råkat illa ut? Nu hade gått åtta timmar sen jag såg henne senast. Så länge har hon aldrig tidigare varit borta. Högst brukar det röra sig om två till fyra timmar innan hon dyker hon upp igen.

För att hinna i tid till mötet var jag tvungen att ge mig av. Det var nästan en lättnad att fokusera på nåt annat ett tag. Förhopp­nings­fullt ställde jag upp köksdörren och såg till att hon hade mat och dryck i fall hon dök upp medan jag var borta.

Hela vägen hem försökte jag se henne levande och oskadd för mitt inre. Ingen kisse syntes till när jag låste upp, men sen kom hon och mötte mig i verandan!

Jag fick förstås inga svar på min frågesvada, men hon var pigg och kry som vanligt om än något ”avslagen”. Jag tror jag har tackat alla jordiska och himmelska makter hundrafalt för att hon är hemma igen och välbehållen.