Nästan allt jag gjort dom senaste dagarna är osynligt. Mia har övergått till mullvadar.

Osynligt arbete
Mitt senaste ex utbrast en gång när han var in på min dåvarande arbetsplats ”men ni gör ju ingenting, sitter bara och pratar i telefon”. För hans del betydde arbete synliga resultat.

Dom senaste två dagarna har jag pulat med en hel massa, men resultatet syns bara i datorn. Jag kan inte ens specificera vad jag har uträttat?

Av Skickat-mappen i Outlook framgår i alla fall att jag skickade vägenhetsförteckningen till ord­fö­ran­den och information till en kursdeltagare igår. Idag tackade jag en dam för tips på tryckeri och skickade länken till Dalsbruks-vykorten till en presumtiv kund. Alltid nåt.

Jag har också besvarat ett mejl från Råttan/Väduren, fotograferat, bildbehandlat, installerat ett program för tidsredovisning, testat det, betalat en räkning och tittat på Siden Selmas vå­rnyheter. Och så har jag förstås gratulerat en norrman med anledning av nationaldagen.

Ett par fysiskt konkreta resultat har jag ändå lyckats med – brevkorgen är tom och jag har en vas med narcisser på köksbordet. Och disk förstås. Igår kände jag för stekt korv med mos och har ätit resterna idag. Summa disk: Tallrik och bestick.

Från näbbmus till mullvad
Mia har mer och mer övergått till jakt på mullvad. Igår kväll förärade hon mig för all del en näbbmus, men i övrigt har flera av dom senaste bytena varit mullvadar.

Först visste jag inte vad det var. Ljusgrå mage och mörkgrå, nästan svart överdel var inte alls bekant, men nu har jag googlat och tittat närmare på det senaste kadavret. En mullvad utan tvekan, det fram­går tydligt när man tittar på tasskonstruktionen.

Ombyte förnöjer. Eller kanske det rentav är så att möss, sorkar och näbbmöss börjar bli en bristvara på tomten?