Jag har varit ute på diverse ”förrättningar” under dagen. Fästingar låter som popcorn.

Väglagsärenden
Igår ringde jag upp en fastighetsägare för att höra om han hade fått mitt mejl med bilaga som jag skickade före påsk. ”Nä, det vet jag inget om” sa han. Vi kom överens om att han skulle höra av sig när han var hemma så skulle vi reda ut ärendet öga mot öga.

Idag på förmiddagen ringde han, så jag lovade dyka upp inom en timme – jag var fortfa­rande i mor­gon­rocken som vanligt. Den rara frun i huset bjöd på kaffe medan vi redde ut fastighetsnumren och vem som ägde vad. Som avslutning fick jag se bilder från deras senaste semesterresa.

Jag har alltid förordat mejl och i andra hand telefon som kommunikationsmedel, men måste nog med­ge att personliga möten är helt oöverträffade. Eller så är det jag som saknar förmågan att uppfatta samma signaler via andra kanaler?

Efter pratstund och semesterbilder åkte jag över till grannen för att reda ut motsvarande uppgifter där. Både husbonn’ och värdinnan var i full färd med utomhusarbete, men värdinnan åtog sig att leta fram informationen jag behövde. Jag tackade nej till kaffe, men satt kvar en stund och pratade om ditt och datt.

Namnsdag
När jag äntligen kom i väg, styrde jag Silverpilen mot dagens namnsdagsbarn för att överräcka en chokladkaka. Den enda jag fick träffa var kissen. Dörren var låst så jag lämnade chokladen på trappan och sa till kissen att han skulle se till så lillmatte fick den när hon kom hem. ”Mjaa” svarade han.

Sista anhalten
Dagens sista anhalt var Söderlångvik. Jag hade kommit överens med cafévärdinnan om att vi skulle förhandla hennes provision på vykorten (med utställ­ningsmotiven) jag vill att hon ska sälja.

Medan hon betjänade en kund  tog jag en titt i utställ­nings­för­teck­ningen och kunde konstatera att mina kontaktuppgifter saknades av nån anledning. Jag konstaterade också att min ”Kärlek” (vallmon) hade hamnat längst bort i ett hörn utan belysning. Det var knappt man såg den. Å andra sidan hade tre av mina bilder fått paradplats och syntes väl. Dess värre såg man också den bedrövliga upp­häng­ningen.

Det här besöket blev också det längre än jag hade tänkt mig. Dels kom en del strökunder medan vi pratades vid och dels gick vi runt och tittade på både foto- och hantverksutställning. Vi var helt överens om att upphängningen av bilderna kunde ha gjorts bättre och tyckte lika i fråga om flera av utställningsalstren.

Nåväl, en gång är ingen gång. Om jag bestämmer mig för att delta i höstutställningen kommer jag att framföra en del synpunkter på både det ena och det andra. Sen får ordföranden tycka vad han vill. Risken är att jag inte längre är önskvärd som medlem i Fotoklubben, men då får jag ta den smällen.

Festliga fästingar
Mia fick sin första dos antifästingmedel den 30.4. Sen dess har jag bara hittat en som hade bitit sig fast, däremot flera som har krupit omkring i pälsen. Senast i kväll.

Som vanligt eldade jag upp den. Den lät nästan som poppande popcorn när den brann. Blod­stinna fästingar bara fräser och avger ett dovt plopp.

Synnerligen otrevliga typer oavsett hur festligt dom låter.