Idag hängde trosorna över bordet igen, jag har pysslat om ett rehabiliteringsfall, respektive Fratillarian med flera. Mia har blivit slank.

Torkväder
Strax efter lunch visade termometern 20 grader och solen hade tagit sig ur molndiset. Både vind och värme gjorde det idealiskt att torka tvätt – igen. Hur jag än bär mig åt tycks tvättkorgen aldrig bli tom.

Ett par timmar senare hade Udden fått årets värmerekord hittills: 21,6 grader. Då tog jag paus i arbetet och satte mig i solen en stund och njöt av värmen och fågelkvittret.

Den blev inte så värst långvarig. Mia påkallade min upp­märk­sam­het genom att släppa taget om en skogsmus en bit i från mig och låta så där som hon brukar när hon vill ha beröm. Och det fick hon förstås.

På bättringsvägen
Lärkträdet som jag trodde hade strukit med i vinter har gröna skott upptäckte jag till min stora förtjusning för nån vecka sen. Idag kapade jag den döda toppen så det ser lite rumphugget ut, men om nåt år kommer det inte att synas längre hoppas jag.

Blomsterpyssel
I slutet av april dök det helt oväntat upp en grön liten ”sak” i ett av blomlanden. Jag kunde inte för mitt liv lista ut vad det var. Jag hade inget minne av att jag hade planterat nåt på just det stället? Men, så småningom dök det upp en talgdank.

Jag hade visst planterat en lök där i höstas. Den 3.10 närmare bestämt. Så stod det på förpackningen jag hade sparat i en låda och där fanns också namnet på liljan, Fratillaria imperialis rubra Max eller Kejsarkrona på svenska.

Att den är så tidig hade jag också glömt bort så det var en trevlig överraskning. Redan om några dar slår den ut om det inte blir alltför kallt. Idag har jag plockat bort ogräs runt den och fyllt på med ny jord.

Alla mina blommor har överlevt vintern ser det ut som. Till nästa vår blir det i bästa fall fler, idag stoppade jag ner julhyacinterna och tidigare planterade jag julrosen. Möjligen kan jag tänka mig nån senblommande art som komplettering, då har jag alltid nåt som blommar från april till september. 🙂

Matchvikt
Mias övervikt från i vintras har smält bort precis som snön. Hon är nu en slank, muskulös och vältrimmad kattdam tack vare all motion hon får när hon klättrar i träd, jagar eller inspekterar sitt revir.

Jag har gottat mig åt högsommarvärmen, sopat fågeldun, agerat jaktassistent och hittat spår av mina förfäder. Mia har fått sin hämnd.

Högsommarvärme
I förrgår missade jag solen hela eftermiddagen på grund av bildinramningarna och igår hade jag kursdag. Idag har jag njutit desto mer och gottat mig åt den tillfälliga högsommarvärmen. Inom kort blir det mer normala vårtemperaturer påstår meteorologerna.

Fågeldun
En stund innan jag åkte i väg igår kom Mia in i köket med en död fågel som hon lekte med. Hennes första hittills. Eftersom jag höll på att göra mig i ordning lät jag henne hållas. Det var himla dumt.

Då jag var klar att åka hade hon lekt klart och försvunnit ut. På golvet låg resterna av liket. Huvud och kropp var åtskilda, en vinge avsliten och det låg en massa fågeldun på golvet. Jag bar ut kropps­de­lar­na, men dunen hann jag inte städa bort förrän idag. Stackars pippi, vilket öde. Först dödad och sen drabbad av likskändning.

Jaktassistent
Jag börjar tro att Mia har dåligt inflytande på mig. Hittills har jag betraktat mig som djurvän, men den egenskapen börjar mattas av allt efter som jaktoffren hopas. Idag gick det så långt att jag hjälpte till med jakten.

Av pipen i verandan förstod jag att hon hade fångat en näbbmus igen. Efter många turer tog den sin tillflykt till en stövel som i jaktens hetta hade hamnat i liggande ställning. Då lockade Mia på mig.

När jag gick ut för att se vad som stod på, satt hon vid stöveln så jag frågade henne om musen var där? Jag fick inget svar men vände stöveln upp och ner, vilket fick musen att tappa taget. Jakten kunde fortsätta.

Samma procedur upprepades en kort stund senare. Den här gången låg musen längst in i en sko. Jag lyfte upp skon men såg inget så jag ställde ner den igen. Mia kände förstås lukten och fortsatte stirra på skon, så jag tog upp den, gick ut på trappan och skakade den så att musen ramlade ut.

Jakten fortsatte utomhus och slutade i vintergrönan. Som belöning för min insats kom Mia in och lämnade över liket i present. Vad säger man? Snäll kisse?

Likfynd
Dagen har bjudit på flera lik. Tre glasflaskor stack delvis upp ur jorden nära skräphögen nedanför trädgårdslandet. Där ville jag inte ha dom så jag hämtade trädgårdsspaden och lirkade upp dom.

En av flaskorna hade en tillskruvad kork och halva flaskan var fylld. Wow! Lagrad konjak tänkte jag när jag såg korken. Tänk om jag kunde sälja den lika dyrt som den bärgade champagnen på Åland!

Jag skruvade optimistiskt av korken och luktade. Nä, det här var nog ingen konjak trots allt. Lukten påminde mest om fuktig jord. Dessutom var vätskan grumlig när jag tittade närmare.

Jag begrep inte riktigt hur det kunde finnas vätska i en flaska med tillsluten kork men kom fram till att den antagligen hade fyllts med vatten innan den slängdes i sjön. Sen dess har strandlinjen höjts så den har hamnat på land, alternativt har korken inte varit tillräckligt åtskruvad så vattnet har trängt in under århundradenas lopp. Tänk vad mycket oväsentligt jag kan öda tid och tankemöda på. 😀

Hämnden är ljuv
Igår kväll när jag kom hem från kursen hade jag en ”present” på trappan. Tanken slog mig att det här var ormen som bet Mia, men det kunde förstås vara en helt annan. Att det var hon som hade tagit livet av den är jag däremot hundra på.

Dels skulle hon inte bära hem nåt annat än det hon själv dödat och dels såg jag bettet i nacken på ormen när jag inspekterade den. En väldigt vacker teckning hade den och av storleken att döma en ganska ”ny” orm.

Mia måste vid det här laget vara en fruktad fiende.